Lilla sökstjärnan
Rhiva verkar vara inne i en lite jobbig period i livet just nu, där det är mycket som rör sig i huvudet på henne. Det märks främst på apporteringskursen, där hon har gått från att vara jätteduktig till att kännas helt hopplös. Hon har svårt att koncentrera sig, och trots att jag tar det lugnt och försöker vara tydlig med mina signaler så är det många gånger som det inte alls blir som det är tänkt.
Igår funderade jag på att stanna hemma från kursen och även skippa det sista tillfället, men vi åkte ändå och var med på några av övningarna innan vi tog en promenad tillbaka till bilen där Rhiva i sele och lina fick träna på att gå lös vid sidan. Sen var jag med utan hund och tittade på resterande övningar. Nästa måndag är det som sagt sista tillfället, vilket på sätt och vis känns väldigt skönt, och sen kan vi jobba hemma i lugn och ro på alla de övningar som Mathilde gått igenom.
Idag var det dags för sökkurs, utan instruktörer. Det blev ju en fortsättning, där vi i gruppen kör själva varannan gång och därmed även får planera hur vi vill att skicken ska se ut. Jag kände mig väl inte jättetaggad när vi åkte iväg, men i söket handlar det ju även om att ställa upp för gruppen.
Min plan såg ut som så att vi skulle börja med några korta markeringsövningar, 3-4 stycken, och sedan ville jag ha 3-4 hittaövningar. Två pop-up, en utan retning och sedan en pop-up igen. I förra veckan var det lite sisådär med riktningen, så det kändes som en bra plan att köra med lite retning.
Rhiva var verkligen jätteduktig. Markeringsövningarna gjorde hon lätt som en plätt. När hon greppat rullarna tjoade jag inne på stigen och hon tog med allihopa hela vägen in. Sedan var det fint flyt när hon skulle tillbaka till figuranten för att få sin belöning.
Det blev bara tre hittaövningar, då hon som körde före oss inte hann tillbaka innan figuranten på vänstra sidan behövde gå iväg för att värma upp sin hund. Så det blev pop-up på vänster sida, pop-up på höger sida och sedan ett till skick på höger sida utan retning. Rhiva hade superfint fokus rakt ut inför sista skicket, och figuranten, som var gömd under ett skynke, var placerad så att det fanns en rak väg ut mellan träden.
Rhiva for iväg längs vägen som stigfinnaren planerat, rakt över rishögarna och fick det att se så himla enkelt ut. Bestämde mig där att det fick bli dagens sista skick, eftersom att det blev så himla bra. Det var en riktigt härlig känsla att se att söket funkade lika bra som det gjort innan. Nästa vecka är det sista tillfället innan det blir ett litet sommaruppehåll, men jag hoppas att vi i gruppen kan ses ändå utanför kursen och träna ihop under sommaren.
