Att tänka om

Idag har jag och mamma varit iväg och tränat i en liten inomhuslokal. Väldigt skönt att få ta av sig alla ytterkläder, slippa den knöliga halkan och inte behöva frysa om fingrarna. Under tre timmar tränade vi med tre hundar var, först mammas tre och sen mina tre. Vi gjorde så att vi tog in alla tre på en gång, och så fick de små sitta och vänta på sin tur en stund samt känna av miljön. När vi var på Dog & People så tog vi ju in dom och började träna direkt, och det funkade ju inte jättebra. Idag när det var deras tur hade dom inte tid att fundera så mycket över miljön, utan då var dom bara glada över att det äntligen var deras tur!

Vi hjälptes åt och tittade noga på varandra, kommenderade, störde och skötte klickandet. Petade i små detaljer o.s.v. Vi tog sånt som är svårt att få till när man är själv helt enkelt.

Jag visste varken vad eller hur jag skulle träna med Rhiva, eftersom att det är väldigt mycket som ska läggas om både i vardag och träning, så mamma fick sköta det mesta. När jag stoppade på mig en leksak fick jag en tillsägelse direkt. Den skulle jag inte få plocka upp överhuvudtaget och belöna Rhiva med. Fast jag ville ändå ha den i fickan i fall att… Gamla vanor är svåra att bryta bara sådär.

Det blev iallafall många minuters fritt följ, där mamma kommenterade och störde. Ganska snart upptäckte mamma det som förmodligen ligger bakom att det blev som det blev på rallylydnadstävlingen i helgen. Jag ville belöna alldeles för tätt, för mycket samt direkt efter att Rhiva tog kontakt efter exempelvis ett blicksläpp. Jag har varit en alldeles för snäll chef och gett henne för hög lön. Många gånger en lön som hon inte ens behöver.

Mycket lek och kamp har det ju varit ett tag, men det behöver inte Rhiva för hon är tillräckligt gasad ändå. Jag har själv inte sett att Rhiva är gasad i träningen, utan tänkt att här gäller det att bygga upp belöningsförväntan, och det har jag verkligen gjort men på fel sätt.

Idag blev det varken kamp eller lek, och när jag istället klappade händerna och sa att Rhiva var duktig när vi tog en liten paus så tyckte mamma att det var mycket bättre. Det kan jag inte annat än hålla med om, för det är ju även en belöning man kan använda på tävlingsplanen. När det blev fel i fria följet fortsatte vi antingen att gå eller så fick Rhiva felsignal och jag tog in henne till fotposition och vi började om. Hade jag tränat själv hade det säkerligen slunkit in ett par belöningar här, men nu fick Rhiva jobba en stund innan det blev någon belöning.

Det blev helt klart skillnad när Rhiva fick förtjäna sin belöning, istället för att jag belönade minsta lilla grej. Förut har ju jag som sagt belönat när Rhiva tagit upp kontakten igen efter ett blicksläpp eller när hon kommit in till sidan när jag gjort en halt för att hon hamnat för långt fram. Samt att jag ofta plocka upp en leksak när hon gått med jättefin kontakt ett par steg. Då är det ju inte konstigt att det blir kaos när man helt plötsligt ska jobba flera minuter utan varken godis eller lek.

Så jag har en hel del att tänka på i träningen. Men det är klart, ska man komma framåt kan man inte hålla på och smådalta. Efter råd från mamma och Heléne så har jag och Lenny även satt upp lite regler för Rhiva i vardagen. Det första blev att hon inte ska hoppa, fara och klänga på oss i soffan. Vi kom direkt överrens om att hon inte får vara i soffan när vi sitter där, och det har på bara två dagar gett resultat. Det kan komma en tass som tigger om uppmärksamhet, men hon går inte upp i soffan längre.

Sedan tyckte Heléne det var viktigt med det här med gränser. Dörrar, underlag o.s.v. Där ska Rhiva lära sig att vänta. Det är egentligen inget som vi har problem med, men hon kommer som sagt lära sig att vänta. Den lilla skillnaden jag märkt hittills är att hon inte måste skutta in genom porten, och därmed varvar hon inte upp sig själv och behöver då heller inte stöka med Thyra och Lhine i trapphuset.

Utöver det ska vi jobba med att hon ska sitta/ligga kvar på en plats tills hon får frisignal. Det har jag börjat använda när jag förbereder hundarnas kvällsmat samt när jag plockar upp efter hundarna på promenaderna. Då får hon sitta eller ligga och vänta. En hel del att styra upp med i vardagen, men som även kommer ge resultat på träningsplanen.

26 februari, 2013 | 2 kommentar »

2 kommentarer till “Att tänka om”

  1. Ann-Sofie:

    ja klokt att försöka hitta balansen – det jobbar vi också på o det är då sannerligen ingen lätt uppgift men utmanande o spännande o rätt kul under tiden… det kommer nog bli ordning på våra härliga busungar så småningom ska du se 🙂

  2. Terese:

    Jag märker direkt om jag låter Keeto dryga sig lite, så han hålls alltid på golvet (men får komma upp och kramas ibland, men inte alltför ofta för då märks det som sagt direkt;)

Skriv en kommentar

Warning: Undefined variable $user_ID in /customers/3/5/4/tomik.se/httpd.www/wp-content/themes/default/comments.php on line 72

Namn:

Mail:

Hemsida: