Buhu, stackars Rhiva
Oj, oj, oj. Det är så synd om Rhiva. Det är så fruktansvärt orättvist när Thyra och Lhine får träna. För att vi ska få träna ifred så får det bli bakom stängd dörr, och först måste jag slänga ut en några godisar i hallen till Rhiva annars är hon först ut i köket och vägrar gå ut därifrån. Idag satt hon och grät utanför dörren, stackars liten.
Stackars liten som fick träna först, som hon oftast får göra. Det är inte lätt att komma ihåg att man redan har fått träna och varit duktig. Gnälla brukar hon inte göra när de andra tränar, men jag funderar på om hon kanske är lite skendräktig. Igår var hon nämnligen väldigt orolig på kvällen, och jag höll på att bli galen på henne.
Hon gick och vankade som om hon var nödig, men på uteplatsen stod hon bara och glodde. När vi kom in igen så fortsatte hon att vanka, så då gick vi ut på en liten promenad istället allihopa. Hon gjorde varken nummer ett eller nummer två, men kom ändå inte till ro förrän jag och Lenny kröp ner i sängen för att titta på film och då lade hon sig raklång tvärs över mig och somnade. Eller så var hon helt slut efter alla nya intryck på Dog & People, och kände sig långt ifrån färdigtränad idag.
