Härliga dag
Offrade min lediga måndag och flyttade två jobbtimmar från morgondagen till idag. Klockan ringde tidigt, men så jag var även hemma igen straxt innan 10.30. Sköna plusgrader och sol, så under vägen hem planerade jag dagen för hundarna. De gick inte helt i lås, men allt som var tänkt blev gjort.
När jag kom hem var hundarna nykissade, så då tog jag med Rhiva ut på en promenad. Hade på mig träningsvästen som var fylld med godis i båda fickorna och i ryggfickan låg bollen. Under promenaden tränade vi på koppelgåendet och så gjorde vi ett stopp på en parkering för att träna lydnad. I en bil satt en hund och skällde, och det passerade både fotgängare och cyklister.
Vi började med en plastliggning, där vi fick störning två gånger av folk som passerade mellan mig och Rhiva. Hon låg fint kvar. Sedan blev det fritt följ, och det kändes jättebra. Rhiva låg inte alls så långt fram som hon brukar, men ändå nära så jag kände henne mot benet. Fina vändningar och halter. I halterna passade hon på att slänga ett öga på annat runt omkring, och med tanke på att hon verkar ha kommit in i en spökperiod och hur störningskänslig hon varit så kändes det helt okej.
Därefter blev det ställanden och ett par inkallningar. Rhiva var rejält trött i slutet så det blev inga jättesnygga inkallningar, och det fick faktiskt bli utebliven belöning en gång. När vi nästan var hemma kopplade jag loss Rhiva, och hon gick kvar vid sidan. Det fanns ingen ork att springa iväg. I 70 minuter hade vi varit ute när vi kom in igen och jag kollade på klockan.
Tog av mig jackan och gick sedan ut igen för att ta en långpromenad med Thyra och Lhine. Även om de blåste lite så värmde solen, och det var jätteskönt att gå i bara fleecetröja. Vantarna behövdes inte heller, utan dom stoppade jag i ryggfickan redan under Rhivas promenad. Jag, Thyra och Lhine var ute och gick i 1 1/2 timme, och dom fick springa lösa hela vägen. Vi gick upp till motionsspåret, halva varvet runt, över ett fält och så hemåt igen.
Vad de njöt av att få slippa det lilla odjuret som alltid ska hänga i dom så fort de tar ett galoppsprång. De sprang och sprang och sprang, när de inte trippade vid min sida och tiggde om godis. När vi kom upp till motionsspåret for de iväg längs stigen som två dårar, och jag smög iväg från stigen och gömde mig. Det tog en liten stund, men sen kom de farande och undrade var de tappat bort sin matte.
Varje gång de for iväg gjorde jag om samma sak och efter ett par gånger började tungorna bli långa. Många ruscher blev det fram och tillbaka. När de travade iväg framför mig vid fältet jag tänkte att vi skulle gå över så smög jag ut och lade mig ner i snön. Kunde inte riktigt hålla mig för skratt när de upptäckte att matte var borta igen och först inte såg mig när jag låg ner. Thyra brukar vara den som hittar mig direkt, men nu var det faktiskt Lhine som såg mig först.
Tanken var att vi skulle ha tränat lite när vi kom hem, men det blev ett avbrott på två timmar när jag var tvungen att följa med när Lenny skulle lämna in bilen. När vi kom hem igen var jag lite frusen och värmde mig i soffan en stund, och alla tre hundarna somnade som stockar. De såg så himla nöjda ut, Thyra och Lhine helt omedvetna om att roligheterna inte var slut. Det hann såklart bli mörkt innan vi gick ut och tränade, men det funkade ändå bra att träna i skenet av lamporna på framsidan.
Nu ligger hundarna och slappar utspridda på vardagsrumsgolvet, nöjda och belåtna med dagen. Jag känner mig också väldigt nöjd, så såna här dagar måste det bli fler av. Det kanske får bli en god vana varannan måndag.
Gunilla o Tindra:
