Blivande löparkompisar
Rhiva är en hund med mycket drag i, bokstavligt talat, och i vår har jag tänkt att vi ska börja springa tillsammans! En tanke som jag haft länge eftersom att hon har ett naturligt drag framåt om man väljer att säga det på ett fint sätt. Det där med att gå i koppel ordentligt har vi fått träna en del på, samtidigt som jag vissa dagar innan det blev ordning på koppelgåendet istället utrustade oss med Baggenbälte och nomesele.
Från början var planen att om Rhiva var fri på höfter och armbågar så skulle vi fira den dagen med en löptur, men då hade ju snön kommit… Men iallafall, idag efter jobbet så var planen att ta bilen upp till motionsspåret och gå ett varv med hundarna eftersom de varit ensamma ett par timmar. Först blev det någon timmes slappande, men sen kom vi iväg och jag tog med selen och bältet.
Thyra och Lhine fick springa lösa, och Rhiva släpa runt på mig. Till en början var det ett extremt drag eftersom att Rhiva ville hänga på mamma och mormor som for iväg i full fart längs spåret. Men hon fick dra på, och efter ett tag blev hon lite mer sansad. Trots klumpiga kängor så provade jag att springa en liten sträcka, och Rhiva ökade fint takten. Jag är inte, och har aldrig varit, något löparfreak utan tycker det är pissjobbigt att springa, men med Rhiva framför mig som draghund så kändes det både lätt och kul att jogga fram i nysnön!
Jag har gjort några få försök att komma igång och springa förut, men Thyra och Lhine ger ingen som helst draghjälp. Istället ser de verkligen till att inte dra. De ligger en bit framför, precis så att inte kopplena sträcks och kan även tänka sig att helt plötsligt sakta av och lägga sig bredvid mig så att jag trasslar in mig och riskerar att slå halvt ihjäl mig. Så roligt var det liksom, men nu ser jag verkligen fram emot den dagen jag och Rhiva kan börja springa tillsammans! Motion för både matte och hund, perfekt!
