Lugnt nyår
Våran nyårsafton bjöd egentligen inte på något speciellt. Vi hade bjudit hit min lillebror som Lenny var och hämtade i söndags eftermiddag. Det blev en slapp förmiddag då jag fortfarande hade ont i halsen och började känna av lite febervärk i kroppen. Lurade kroppen med en värktablett, dammsugade, dukade och började förbereda nyårsmaten – potatisgratäng, kyckling och bearnaisesås.
I fredags var jag och köpte märgben till hundarna, och eftersom att de säljs i påsar två och två så fick vi ett över som Lenny var och lämnade över till grannhunden Donna. Detta skulle bli hennes första nyår och hennes ägare har varit lite oroliga över hur det skulle gå med allt smällande, och jag vet ju att våra hundar blir väldigt upptagna när de får märgben.
När Lenny kom tillbaka hade han med sig Donna och hennes matte, så Rhiva och Donna fick röja en stund här inne. Vi hade redan i veckan sagt att dom kunde få leka en stund på nyår för att de skulle bli lite trötta, men det är ju så fruktansvärt halt så utelek var ju bara att stryka.
När Donna gått in till sig gjorde jag ordning potatisgratängerna och lämnade dom på diskbänken. Efter en stund brakade det loss ute och jag gick och kollade hur Rhiva reagerade eftersom att jag inte såg henne från vardagsrummet. Hon reagerade inte alls, utan var fullt upptagen med att smaska i sig av den lilla formen med potatisgratäng. Mmm, jättegott!
Som tur var hade hon inte nått ordentligt, utan bara smaskat i sig av grädden och osten, vilket vi hade extra i kylen så gratängen gick att rädda. Framåt kvällen slog vi oss ner i soffan och åt gott, drack gott och tittade på film. Lhine och Rhiva ville också dricka gott, och dreglet rann som en kran från Rhiva som suktade efter husses öl.
Det fyrades av raketer och smällare emellanåt som Thyra och Lhine satt och tittade efter, så det blev att dra ner persiennerna så de kunde gå och lägga sig. Eftersom att de har varit med på andjakt så får de en förväntan när det smäller till ordentligt. Vid halv tolv fick de sina märgben, och så satte jag på radion på hög volym och drog ner varenda persienn innan vi gick ut för att titta på fyrverkerierna och skåla in det nya året.
När vi skulle gå in igen så smög jag in före de andra för att se hur hundarna hade det. Thyra mötte mig vid dörren lite uppspelt, Lhine satt i soffan och Rhiva var fullt upptagen med sitt märgben så hon hade inte märkt någonting. En och en fick de gå ut för nattrastning, och ingen av dom brydde sig att det fortfarande smällde lite här och var.
