Snorhalt!
Gårdagens halka var ingenting mot den vi möttes av imorse! Herregud, det var som nyspolad isbana. Jag fick typ halv panik. Inte ett enda gruskorn så långt ögat nådde. Efter en sisådär 100 meter med korta glidande steg hade jag lust att skrika rakt ut. De som sköter snöröjningen och sånt här är inga stjärnor direkt, men när det är snorhalt ute så kanske det kan vara lämpligt att köra ut lite grus?!?
Idag var det dags att jobba igen och då känns det extra viktigt att hundarna får en ordentlig promenad på morgonen, men jag fick helt enkelt ge mig för halkan. Jag fick dessutom hålla tummarna för att Rhiva inte skulle fara iväg när jag till slut valde att släppa hundarna i snön. Hundarna hade ju också svårt att ta sig fram, så jag hoppades att de skulle se de isiga gångbanorna som ett stopp och inte försöka rusa över.
Rhiva skötte sig jättefint, och jag hade is i magen och lät henne få sträcka på benen ordentligt utan att få panik när avståndet mellan oss blev längre och längre. Till slut vände hon och jag fortsatte att pulsa kors och tvärs genom snön. Rhiva hade stenkoll, och när jag ropade så kom hon direkt. Så himla skönt. Kanske att mina hjärnspöken kan ta och dämpa sig lite nu. Rhiva är äldre, lydigare och har även visat sig vara en liten mattegris.
