Smaskens med kloklippning?
Jajjamän, här snubblar hundarna över varandra ut i köket när jag frågar om vi ska klippa klorna. Jag börjar alltid med Rhiva eftersom att hon har varit bökig, och under tiden som jag klipper hennes klor så sitter Thyra och Lhine på rad och väntar på sin tur. Det är ju nämnligen så att när man har klippt klorna så får man en godis, eller som idag – en sån där liten tuggpinne, och sen när alla tre är klara så får man en godis till! Rhiva som då får vänta längst på godis nummer två står och smackar, dreglar och tittar hysteriskt mot godisburken medan mamma och mormor får klorna klippta.
Rhiva har som sagt varit bökig med kloklippningen. Så som jag gjorde med Thyra och Lhine när de var valpar har inte funkat på Rhiva. Typ ingenting har funkat. Inte ligga, inte sitta, inte vara uppe på ett bord, inte bli distraherad av husse under tiden. Nej, hon har bara krånglat och ryckt i tassarna.
Men, så provade jag att inte låta henne se när jag klippte klorna utan satte mig på huk med ryggen mot hennes huvud och vek/lyfte tassarna bakåt, typ som när man kratsar hovarna på en häst, och det funkade. Inget krångel och bök alls. Det blir visserligen ingen finklippning utan bara klipp rakt av, men klorna blir iallafall klippta. Kommer inte exakt ihåg när jag kom på den smarta idén, men så har vi iallafall gjort nu ett tag och det funkar lika bra varje gång.
Thyra och Lhine sitter framför mig och erbjuder själva framtassarna som jag lägger på mina knän när jag klipper. Sen när framtassarna är klara så lägger de sig själva och tippar över på sidan så att jag enkelt kan komma åt baktassarna. När sista klon är klippt och jag säger ”Klart!” så slänger de sig upp med förväntansfull blick. Gooodis!
Här klipps klorna minst var 7:e dag, för långa klor är ju bland det fulaste som finn!. Tassarna blir platta och fula då med. Dessutom är jag lite allergisk mot pälstofflor, d.v.s vildvuxna tassar, och ska man kunna klippa tassarna snyggt utan att klorna ”sticker ut” efteråt så kan de ju inte vara långa. Punkt!