Nae, stackars Lhine!
Hundarna får sin kvällsmat och jag öppnar till uteplatsen så de kan gå ut och kissa om de vill. Sätter mig sen vid datorn en liten stund och sorterar bilder. När Lenny börjar fixa med våran kvällsmat så går jag och stänger igen eftersom att alla hundar är inne och det drar kallt om fötterna. Lenny har satt för ett kompostgaller in till vardagsrummet så vi får äta ifred. Efter sisådär en halvtimme går jag och drar undan kompostgallret så hundarna kan komma och härja i vardagsrummet… men var är Lhine?
– Eh, var är Lhine?
– Hon är väl här nånstans.
– Ja, men var? Hon är ju inte här.
– Hon är här nånstans.
– Vaddå? Har hon varit i vardagsrummet hela tiden?
– Näe…
– Men hon är ju inte här!
Hundarna brukar sitta så fint på rad i hallen när de inte får vara med när vi äter, men som sagt, ingen Lhine. Jag tittar i köket, i sovrummet och är på väg till badrummet när jag börjar fundera på om jag kan ha stängt ut henne?!?
Och visst, nedanför fönstret i dörren ser jag Lhines huvud sticka upp. Stackarn! Hon som brukar springa ut bara för att springa in igen, speciellt nu när hon är helt naken. Hon sitter där intill dörren och bara väntar på att få komma in, utan att säga något. Stackars Lhine!
Oj vad glad hon blev när hon äntligen fick komma in i värmen igen. Jag har bett henne tusen gånger om ursäkt medan hon sprallat omkring. Av husse har hon fått massa godis, för det tyckte han att hon var värd efter att matte varit så elak och stängt ut Lhine på uteplatsen. Tur det inte var minusgrader..
