Näst sista kurstillfället
Då har jag och Rhiva varit på kurs igen, och nu är det bara ett tillfälle kvar(!). Idag bjöd vi på lite fartövningar, som Heléne ville se sist, och det blev både inkallning och klass II-apportering. Det blev en jättebra inkallning, och Heléne tyckte det såg jättefint ut. Det var inte mycket hon hade säga om den, och inte jag själv heller. Rhiva satt fint, startade och sprang snabbt och gjorde en fin ingång med en liten påminnelse och hjälp genom att jag vinklade upp handen när hon sprungit halva sträckan.
Sedan gjorde vi en apportering, där jag höll i halsbandet och väntade med att släppa iväg Rhiva tills hon kändes lugnt. Full fart ut, tassarna på apporten, slarvigt gripande, bra tempo in och fin ingång med samma hjälp som vid inkallningen. Där fanns det en hel del att jobba på. Jag provade att lägga ut apportbocken istället, men det blev ungefär samma slarv som när jag kastade. Istället fick jag då visa att jag hade favoritleksaken i handen, kasta ut apportbocken en liten bit och ge belöningssignalen direkt när hon grep. Det gav bättre resultat redan vid nästa repetition.
När vi stod och pratade om hur jag skulle fortsätta att ändra hennes tänk så travade Rhiva själv iväg och plockade upp apportbocken jättefint, och då fick hon sin belöning direkt. Så det är nog så jag ska göra. Droppa apportbocken och sedan vänta ut henne. Spring i benen har hon ändå, så farten är inget vi behöver träna på direkt…
Efter lite filmtittade fanns det tid för några minuters träning till, och eftersom det hunnit bli kolsvart ute blev det träning i det lilla stallet. Jättekonstig miljö tyckte Rhiva, så hon hade nog kunnat vara där i flera timmar och undersökt allt. Vi passade allihopa på att träna tandvisning, och idag gjorde Rhiva en ny grej. Hon duckade undan när det skulle tittas på tänderna. Tidigare har vi bara tränat på att ”domarna” ska kunna komma fram och lägga handen på hennes kind medan hon sitter kvar, så nu är det nog dags att göra riktiga tandvisningar så hon lär sig hur en tandvisning går till.
Under första träningspasset var Rhiva förresten lös under hela tiden, och det var inte förrän vi var klara och hon var ”ledig” som hon glatt hoppade och hälsade på en av de andra kursdeltagarna. Helt mitt fel som inte gett henne något kvar-kommando, men det ju är något jag kommer komma ihåg att göra i fortsättningen. Det var dock inte speciellt svårt att bryta henne. Jag sprang och tog hennes leksak som låg i gräset, tjoade och sprang några steg åt andra hållet bara. En enorm skillnad mot när vi började valpkursen…
