Överdos av tandvisning
Igår var det dags för andra tillfället på fortsättningskursen hos Heléne. Först gick Heléne igenom läggande/ställande/sättande under gång och så blev det lite filmtittande innan vi gick ut för att träna. Vi fick träna en och en medan de andra tittade på. Jag och Rhiva var sist, och efter att ha tittat på de andra och fått en massa idéer visste jag inte riktigt vad vi skulle träna på…
Men vi passade på att träna lite platsliggning vid sidan om när ekipaget före körde sitt pass. Vi har inte tränat mycket på platsliggningen, så även om Rhiva låg rakt och snyggt så låg hon alldeles för oroligt eller hur jag ska förklara det. Det ryckte i henne, hon var på väg att sätta sig, slängde sig upp i sittande o.s.v. Men(!) hon var inte alls speciellt störd av det som skedde inne på planen, så det kändes väldigt bra. Utan det handlade mest om att hon inte förstod vad jag ville att hon skulle göra, eller inte göra.
När det var vår tur så bestämde jag mig till sist för att vi skulle passa på att träna tandvisning, något som jag ofta inte får bra tillfällen till och dessutom skjuter på då jag ser framför mig hur vi bara kommer misslyckas. Sitta still när en människa är på väg fram, det går ju bara inte enligt Rhiva. Man måste ju hälsa och visa hur kul man tycker det är! Flamsa, tramsa, hoppa och skutta.
Heléne har ju sett Rhiva x antal gånger och individanpassar alltid sina tips, idéer och lösningar, så det kändes väldigt tryggt att lägga tandvisningen i hennes händer. Några tänder tittades inte på, utan det blev kvarsittandet vi tränade på medan Heléne gick fram, ställde sig bredvid, gick ifrån, gick tillbaka, lade en hand på kinden. För att Rhiva inte skulle kunna fara iväg så långt hade jag letat fram kortkopplet så jag kunde ha det i ena handen.
De andra deltagarna fick också komma fram och ställa sig bredvid, och så fick vi gå fram till dom, ställa upp, ta i hand o.s.v. Sedan kom de fram, kommenterade vilken söt hund jag hade, frågade vad hon hette… störningsträning helt enkelt. Till slut kopplade Rhiva bort all störning och tittade inte ens åt all störning. När jag pausat henne och hon stod bredvid mig och en av kursdeltagarna började gå mot oss, så kom Rhiva och satte sig i utgångsposition. Wow!
Denna kursdeltagare gick sedan ner på alla fyra framför mig och började pyssla med mina skosnören, och Rhiva fortsatte att ignorera henne. Hur duktigt som helst. Det visade sig sedan att snörena blivit ihopknutna, men eftersom att kursdeltagaren inte hade något vidare pokerface så upptäckte jag detta innan jag lyfte fötterna. Det hade ju blivit en himla snygg vurpa annars. Ett gott skratt fick vi iallafall allihopa åt det roliga påhittet!
Efter gårdagens kurstillfälle är jag jättesugen på att komma vidare i träningen med Rhiva, så idag har jag skrivit en liten plan för hur vi ska träna vidare. Det är dags att börja ta tag i stadga, momentträning och börja ställa lite större krav på damen.
Nä, nu får det vara färdigbloggat! Nu ska vi ut i regnet och träna!
