Vattenapportering
Efter jobbet idag hade jag och mamma bestämt träff för att träna apportering tillsammans, och efter en timme slöt en av mammas andra träningskompisar upp. Vi började med Rhiva, som blev halvt galen av att bara se vattnet. Men vi, eller rättare sagt mamma, körde på och började kasta enkelmarkeringar. Att hoppa i, simma ut och hämta var ju inga problem, men vad man ska göra sen när man känner botten under tassarna igen hade hon ingen koll på.
Vi provade lite olika varianter, att jag lockade på henne, kastade upp en annan dummie på land när hon var på väg in, satt tyst och väntade ut henne när hon släppt dummien och plaskade runt i kanten, började gå ifrån henne när hon var på väg in… Till slut hittade vi en variant som kändes bra och som fungerade flera gånger. Jag stod ganska nära vattnet, och rörde mig lite ifrån Rhiva längs kanten när var på väg upp och ropade försiktigt på henne. Då kom hon ända fram med dummien och jag kunde klappa om henne. Jag hann dock oftast inte ta dummien innan den ramlat ur munnen, men fasthållandet och avlämnadet ska vi träna separat.
Efter alla skutt ner i sjön var Rhiva lugnare vid vattnet, så vi måste nog komma iväg och bada lite oftare så att hon inte tycker det är så himla häftigt när det väl händer.
Thyra och Lhine fick också apportera lite grann, i par tillsammans med mammas Albin och Virus. Inget seriöst arbete på det sättet, utan mest för att de skulle få simma ett par längder. Under tiden levde Rhiva rövare i bilen, men jag tror att hon kommer bli tyst av sig själv när hon inser att det inte blir mer arbete när man är klar.
