Ojdå, lydiga Thyra!
För några veckor sedan flyttade grannens dotter hem, och med sig hade hon sina två illrar. Grannen bor två uteplatser bort, så hundarna har inte sett illrarna förut men stått och vädrat bort åt det hållet när illrarna varit ute och lekt. Nu på morgonen när vi kom tillbaka från morgonpromenaden så var grannarna ute med illrarna på sin uteplats, och Thyra som gick lös en bit framför oss kände såklart doften av illrarna och gick och sniffade längs staketet.
På ena sidan, vid porten, har de en halvhög häck med hönsnät innanför, så Thyra gick och ställde sig på trappsteget vid porten för att spana in över häcken. Jag brydde mig väl inte så mycket om det, utan gick förbi mot våran port och tänkte att Thyra hänger väl på som hon brukar göra.
*Tjoff!*
Helt plötsligt så flyger Thyra över häcken och in på grannens tomt! Vi blev lika överraskade allihopa, men mest överraskad blev nog Thyra. Hon fattade nog inte själv vad hon hade gjort utan tittade sig runt omkring och såg ut att undra hur tusan hon hade hamnat inne hos grannen.
Alltså shit, vad pinsamt! Jag bad jättemycket om ursäkt, men enligt grannen så var det ingen fara skedd och han hjälpte Thyra ut genom grinden igen. Sedan stod vi och pratade en stund, och jag frågade lite om hur det är att ha iller. Dom är ju fruktansvärt söta, men vad jag förstått så är dom väldigt krävande och det fick jag bekräftat. Den ena illern var jättenyfiken på Thyra, så de två fick nosa lite på varandra över staketet innan vi gick in till oss.
