Det var inte bara Rhiva som var duktig i helgen, utan hennes syskon Lilo och Wilmer var också iväg och tävlade och fick fina resultat!
Malin och Lilo, RLD N Höstglädjens Read Between The Lines tävlade rallylydnad i lördags och gjorde sin tredje start i fortsättningsklass. De fick sitt tredje godkända resultat, och därmed titeln RLD F efter en fin serie på 96, 94 och 96 poäng! Jättestort grattis!
Igår fick Kicki och Wilmer, Höstglädjens Line Written In Winter sitt andra 1:a pris i lydnadsklass I, och stod även som klassvinnare! Grattis, grattis!
Äntligen! På vår femte start i freestyle klass II så fick Rhiva idag sitt första uppflyttningspoäng! Det blev inga höga poäng, men det bryr jag mig inte om ett dugg. Det var en tickande bomb jag hade med mig in på planen och Rhiva höll på att explodera, men vi tog oss igenom programmet utan fusk och frispel.
Dagens tävling hade jag sett fram emot länge, eftersom att den skulle vara inomhus. Fast samtidigt har jag varit beredd på att vi inte skulle kunna åka, för jag ville ju inte missa Lhines valpning. Även om det blev lite körigt igår så är jag väldigt glad idag över att valparna hade lite bråttom ut.
Första starten i freestyle klass II var beräknad till 15.45, men vi var där redan fyra timmar innan så att Rhiva skulle hinna få känna av miljön. Det kändes väldigt bra när jag såg hur planen låg. Tre väggar runt ringen, domarna i kanten av ena långsidan och långt avstånd till publiken då de lagt löptiksringen mellan tävlingsplanen och publiken.
För att komma in på tävlingsplanen fick man gå ut och runt byggnaden, för att sedan vänta i ett annat rum och kliva in rakt på planen genom en dörr. Dock fanns det inga direkta ytor att värma upp på och inte heller något ställe där man kunde vänta utanför ringen innan man blev inropad, utan man gick direkt in på planen från det andra rummet. För min och Rhivas del såg jag mest fördelar.
Först när vi kom dit var Rhiva helt galen och uppe i varv, men vi satte oss längst upp på läktaren och när jag kände att hon var med mig så satt jag och kastade godisbitar åt henne. I lunchpausen tog vi en promenad och sedan tränade vi lite på ytan mellan läktaren och löptiksringen.
När det var två hundar kvar före oss så gick vi ut och väntade i rummet utanför tävlingsplanen. Jag fick även med mig en tjej som fick vara hundhållare när jag ställde in rekvisitan. Som tur var hade jag med ett halsband till Rhiva idag, annars har ju hon VGW-sele, och det fick hon ha på sig så att jag kunde hålla i henne när vi klev in genom dörren. Eller rättare sagt, när Rhiva släpade in mig genom dörren.
Det började lugnt och fint när Rhiva skulle cirkla runt fiolen, men redan i nästa rörelse kände jag hur hon drog upp tempot som ökade för varje sekund. Det blev några missar, men jag kom på mig själv med att göra rörelser med ena armen som jag inte brukar göra när vi tränar. I en snurr blickade Rhiva bort mot fiolfodralet, men hon höll sig i skinnet och lyssnade på mig istället för att dra ett varv runt det.
Hon gick jättefint i mellanpositionen och med tassarna på min rygg. Där vill hon gärna fuska, för sen ska hon springa runt fiolfodralet och det är ju bara så himla kul! Jag hade ställt det upp mot ett hörn, bort från domare och publik, och det var full fart runt. Hon halkade till och med omkull. Därefter ska Rhiva backa runt mig, och det gjorde hon i ett högt tempo.
Det blev lite strul och hon lyckades göra en bakåtsnurr runt sig själv istället och jag lyckades inte rätta till det så hon fick springa ett varv runt mig istället och gå in i bakåtslalomen. Sen var det bara några varvs trav runt mig kvar, vilket blev hopp och skutt runt mig, innan slutpositionen där hon sitter fint.
När musiken tystnat ville jag jubla, klappa händerna och springa av planen! Då hade Rhiva garanterat exploderat så istället klappade jag om henne lite innan jag tog in henne till sidan och så gick vi lugnt av planen. På andra sidan dörren väntade en lång belöning, en låda med uppblött torrfoder. Lådan gled omkring på golvet så det tog flera minuter för henne att äta upp maten. Känns som en tråkig belöning, men jag tror det är lagom för Rhiva. Då varvar hon ner lite också medan hon äter.
Idag kändes det som att det skulle kunna räcka till uppflyttningspoäng. Även om det blev lite strul på några ställen så satte vi många bitar av programmet och det blev inga stopp. I väntan på att resultatet skulle komma in på Hundaktiv så satt jag och tryckte på uppdatera-knappen ungefär femtioelva gånger. Till slut så kom vårat resultat in, och under våra poäng så stod det uppflyttning! Fasen vad gött!
Anna var snäll och filmade vårat program, och jag kommer lägga upp filmen imorgon.
Domare 1
Utförande: 7.3
Programmets planering och kvalitet: 7.4
Tolkning av musik: 7.8
Bra program, men något ojämnt. Riktigt snyggt sitt-ligg! Fint avslut.
Totalt: 22.5
Domare 2
Utförande: 7.8
Programmets planering och kvalitet: 7.9
Tolkning av musik: 8.0
Ett fint program med bra tolkning till musiken. Många riktigt fina saker med. Tillräcklig svårighetsgrad. Lite fladdrigt ibland 🙂
Totalt: 23.7
Slutpoäng
Utförande: 7.55
Programmets planering och kvalitet: 7.65
Tolkning av musik: 7.90
Totalt: 23.10
På söndag eller måndag var Lhines valpar beräknade att födas, och min plan var att åka och hälsa på Lhine idag för att ta en promenad och ta tjockisbilder på henne. Men redan igår förmiddag började Lhine med ett håsande och flåsande att ändra om planerna för helgen.
Det blev bestämt att jag skulle åka ut till Hälla raka vägen från jobbet när jag slutade för att hålla Lhine sällskap medan mamma jobbade. Egentligen ingen större förändring eftersom att jag ändå hade tänkt åka dit, men igår kväll blev det att packa väskan så att jag skulle ha med mig allt nödvändigt redan på morgonen när jag åkte till jobbet.
När jag pratade med mamma vid 19.30 så var läget oförändrat. Det skulle nog inte komma några valpar under natten, och annars skulle mamma ringa.
04.25 ringer mobilen, och när jag ser att det är mamma så svär jag för mig själv. Första valpen hade kommit. Självklart ville jag vara med vid resten av valpningen, men om 3 1/2 timme skulle jag ju börja jobba. Funderade en halv sekund och tänkte att det med jobbet får lösa sig. 10 minuter senare var jag, Thyra och Rhiva på väg. Ibland går det fort att komma upp ur sängen och klä på sig!
Valp nummer två hann komma precis innan vi var framme, men sen fick jag sitta i den blöta valplådan ett par timmar och hålla Lhine sällskap medan hon födde ytterligare en, två, tre, fyra valpar.
Däremellan ringde jag min arbetsledare och talade om läget, och bara jag gjorde mina timmar före 17.00 så var det inga problem. När jag till slut kände mig tvungen att slita mig från valplådan så hade Lhine fortfarande värkar, men senast när jag pratade med mamma så hade legat och sovit gott. Eftersom att jag inte hört något sedan dess så är nog allt lugnt.
Det blev alltså sex valpar, fördelat på fyra hanar och två tikar. Sex valpar som Lhine pysslade med väldigt noggrant när jag var där. Slickade på dom, pratade med dom och hasade sig fram liggande på sidan för att dom skulle kunna komma åt att äta ordentligt.
Uppdaterat 21:22 Nu är dom sju! Lhine hade fortsatt att ha värkar, och till slut stack det ut en tass. Mamma var på väg till veterinären, men i bilen så kom det två valpar till. En dödfödd hane och en levande hane. Tyckte väl att det borde varit fler valpar i magen med tanke på hur tjock Lhine varit.
Uppdaterat 22.46
Det kom en till, en tik, så nu är dom åtta stycken!
Igår betalade jag in träningsavgiften till Linköpings hundungdom, så nu kan vi träna inomhus resten av året. Mörkret kommer ju bara tidigare och tidigare, och snart är det ju kolsvart ute både när man går upp och när man kommer hem från jobbet igen. Dessutom är det ju väldigt skönt att inte behöva fundera på om man verkligen orkar träna när det regnar eller snöar.
Nu ikväll hade vi bestämt träff med Nathalie och Ayax. Egentligen hade jag ingen större ork, men nu när jag bara har två hundar så går ju träningen väldigt fort.
Det var kurs på övervåningen, så vi fick hålla oss på nedervåningen. Väldigt bra träning för Rhiva att lyssna på dunsarna i taket och knaket i väggarna. Vi jobbade igenom de flesta av rörelserna i vårat freestyleprogram, utan att länka ihop dom eftersom att hon gärna skyndar på och fuskar. Jag hade ställt upp ett hinder som hon fick runda ett par gånger, och sedan gjorde vi andra rörelser runtomkring hindret. Hon ville så gärna runda hindret några extra gånger, men då tog jag tillbaka henne och så började vi om.
Thyra och jag jobbade på de nya bitarna av vårat program, och idag fick hon jobba mycket bakom ryggen eftersom att det finns speglar på hundungdom. Att gå i sidleds bakom min rygg verkar inte vara några konstigheter, men även hon fuskar och börja trampa iväg åt sidan fast att jag säger åt henne att stanna. Det blir visserligen ett fint flyt, men på EM såg man att det var ett plus om man hade kontroll på hunden och hade planerade stopp i programmen.
Rhiva visade även prov på att hon har fått lite bättre impulskontroll, för när vi tränat färdig så var kursen slut och deltagarna kom nerklampande för trappen. Ett par blickar slängde Rhiva åt dom som passerade bakom hennes rygg innan hon fokuserade på mig igen. Sedan så lade jag henne ner och då tänkte hon verkligen till och sökte ögonkontakt i princip hela tiden. Mycket lugnt beröm och massa godis fick hon.
Det blir nog ordning på den lilla damen så småningom, och jag tror att mycket kommer ge sig med den träningen jag har planerat för hösten och vintern. Som jag sa till mamma i telefonen förut idag, nästa år ska vi inte ha så himla roligt. Med det menar jag inte att vi ska ha det tråkigt, men det ska bli lite mer ordning och reda.
Idag har Malin och Lhinedottern Lilo, RLD N Höstglädjens Read Between The Lines tävlat rallylydnad och gjort sin andra start i fortsättningsklass. Med 94 poäng fick de sitt andra godkända resultat, och blev 3:a i klassen. Grattis!
Thyra och Rhiva önskar nog att den här dagen kunde gå i repris varje dag. Den började lite segt, trots sovmorgon och det hjälpte inte heller med en dusch, men till slut fick jag arslet ur och tränade med båda två. Thyra var lite extra på tårna idag, och det beror nog på att vi har börjat träna lite annorlunda efter workshopen förra helgen. Istället för att träna på saker och ting så som de ska vara i programmet så placerar jag mig annorlunda och hon får till exempel göra rörelser bakom min rygg.
Rhiva har fått köra några småpass i veckan på uteplatsen, men idag fick det bli ett lite längre pass ute på gräsplanen. Vi har tagit tag i det där med stadga och att man måste lyssna på vad matte säger. Man måste inte göra så många saker som möjligt på så kort tid som möjligt, utan det kan faktiskt löna sig att sitta ner på rumpan en stund och invänta nya instruktioner…
Lite senare på eftermiddagen tog vi en promenad tillsammans med Maria och Donna. Vi brukar vara ute i ungefär 1 1/2 timme, men nu när inte Lhine var med och drog ner på tempot så hade det bara gått en timme när vi var på väg hemåt så då passade vi på att gå förbi Ica också och fick till en längre sväng än vanligt.
Det känns tomt och konstigt att bara ha två hundar nu, men på promenaderna är det faktiskt lite skönt att kunna gå på som vanligt igen. Jag låter väl jättetaskig nu, men Lhine blev lite av en bromskloss. Nu får hon gå och skrota ihop med morbror Albin istället. Det trivs nog båda två bra med, att traska med någon i samma takt.
