På tävlingsfronten blev oktober en väldigt lugn månad. Det blev bara en start, med Rhiva i freestyle klass II. Hon var halvt vild och galen men höll sig ändå i skinnet och vi fick vårat första uppflyttningspoäng i klassen.
Thyra och jag var på workshop med landslagstruppen första helgen i oktober, och sedan dess har vi pysslat med vårat program inför NM nu i helgen. Jag har gjort några små ändringar i själva programmet, plus att det blir några nya smådetaljer för att göra tolkningen tydligare.
Lhine hon blev tjockare och tjockare, och två dagar tidigare än beräknat så blev hon mamma. En lite konstig valpning, där det först föddes sex valpar mellan klockan 04.30-08.10, och sen på kvällen kom det tre till. En hane var dödfödd, så åtta pigga och friska valpar blev det fördelat på fem hanar och tre tikar.
Thyradottern Lystra var på rallylydnadstävling, och tog sitt 17:e raka godkända resultat i mästarklass.
Förutom Rhiva så var tre andra Lhinebarn ute på tävlingsbanorna och fick fina resultat. Wilmer tog sitt andra 1:a pris i lydnadsklass I, och sin andra klassvinst. Lilo tog både sitt andra och tredje godkända resultat i fortsättningsklass i rallylydnad och fick därmed titeln RLD F. Våga tog sitt första 1:a pris i lydnadsklass I, också med klassvinst.
Igår var vi på Dog & People för att hämta mat till Thyra, och så fick vi låna deras träningshall. Rhiva var jätteduktig, medan Thyra var till salu. Hon stressade och lyssnade inte. Ett katastrofalt träningspass som vi inte fick någon ordning på trots pauser. Kändes ju inte jättebra när vi åkte därifrån.
Fast att ingen av oss egentligen hade tid så bestämde jag och Nathalie träff nu ikväll för att köra ett sista träningspass inför NM. Thyra var till en början tveksam till att vilja träna överhuvudtaget, men jag höll god min och låtsades som ingenting.
Det blev bra träning till slut, så nu känns allting mycket bättre. Under dagens träningspass bestämde jag mig för att jag på NM kommer hjälpa Thyra med target hela vägen när hon ska gå sidleds runt mig, så kanske vi kan undvika att det blir fel i den rörelsen. Thyra är ju lite känslig nu när hon är skendräktig, och när det blir fel går ju världen under enligt henne och stressen kommer som ett brev på posten.
Däremot vet jag inte hur jag ska värma upp och belöna henne i helgen. Jag brukar dra upp henne en stund innan och försöka köra ur henne, och i vanliga fall så är det inga problem, men just nu verkar det inte finns någon avknapp. Liksom, hur får jag henne trött utan att skapa stress?
Imorgon påbörjar vi iallafall vår resa mot Danmark. Jag, Nathalie, Sabine och Memea kommer övernatta hos Ulrika, och på fredag morgon tar vi färjan från Göteborg till Fredrikshamn. Spännande!
Rhiva fick hjälpa till idag när det var dags att lotta fram vinnaren
av den Personliga almanackan. Medan jag skrev namn och klippte lappar satt hon
och dreglade… Att få henne att välja en lapp och komma med den till mig var inte
helt lätt. Hon dök ner i högen, rörde runt bland dom och fattade noll. Till slut
fick hon med sig en blöt och dreglig lapp, som det stod Nettan på. Grattis!
Tack till alla som ville vara med i utlottningen, och håll utkik
efter nästa tävling som drar igång om ett par dagar…
Idag har Lhinedottern Våga, RLD N Höstglädjens Line On The Horizon tävlat lydnad tillsammans med sin lillmatte Jonna 12 år. Med 181.5 poäng fick de sitt första 1:a pris i lydnadsklass I och vann dessutom klassen. Jättestort grattis!
Nu ikväll trotsade jag febern för ett träningspass tillsammans med Nathalie och Ayax på hundungdom. Har haft lite halvpanik över vilken fin uppladdning vi haft den här veckan inför NM nästa helg. Vila gör inte susen på Thyra, utan skapar snarare ett galet kaos.
Både Thyra och Rhiva fick köra två pass var, och båda var jätteduktiga. Istället för att den ena fick sitta i bilen och vänta medan jag tränade med den andra så fick båda två vara med inne i lokalen. Rhiva var inte helt bekväm med att sitta uppbunden, utan tyckte att det var lite äckligt. Hon fann sig i det till slut, och lade sig ner och såg avslappnad ut. Bara det blev ju bra träning.
Jag och Nathalie gick tillsammans igenom genom mina rörelser i mitt och Thyras program. Varför jag gjorde si eller så och om jag kunde ändra mina rörelser nånstans. Det är ju jättestor skillnad på hur jag rör mig nu jämfört med början av året, men på senaste workshopen ville både Memea och flera av de andra i truppen att jag skulle leva ut mer och ha en tanke bakom mina rörelser.
Det blev ett par ändringar, som jag måste öva in, men jag skulle typ behöva gå en teaterkurs… Aja, det är ju en himla tur att jag har Nathalie och att hon är ärlig.
– Vad var det där?
– Nu gör du sådär igen!
– Lev ut mer!
– Överdriv inte!
– Sluta skratta!
Det kändes iallafall som en väldigt bra träningspass, men nu efteråt vet jag inte om det var någon eller något som tyckte att jag borde legat kvar hemma i soffan. När jag har knappa tio minuter kvar att köra innan jag är hemma så krockar jag med ett vildsvin!
Precis efter att jag svängt ut från Vårdsbergsrondellen så tänker jag för mig själv ”Usch, vad mörkt det är. Kan lika gärna köra i 50. Vi får ju ändå möte snart också.”. Landsväg, becksvart och precis när man möter någon blir man ju lite bländad. Egentligen är det 70-väg, men som sagt så kändes det som att jag lika gärna kunde vänta med att gasa upp.
Helt plötsligt ser jag bara hur något stor och mörkt kommer glidande från vänster. Vildsvin! Får ur mig ett ”Uuuäääh!” och tvärnitar. Duns! Vildsvinet hann inte över vägen. Jag blev helt skakis och tryckte på alla möjliga knappar i bilen innan jag hittade varningsblinkersen. Sen skulle jag försöka komma på hur mobilen funkade också.
Via 112 blev jag iallafall kopplad till polisen och efter ett par minuter fick jag tillåtelse att rulla hemåt. De hade fått alla uppgifter de behövde och jag hade kunnat beskriva ganska så exakt var jag krockade med vildsvinet. Det ringde en jägare för en stund sen för att dubbelkolla åt vilket håll vildsvinet hade fortsatt efter krocken, för under tiden som jag blev kopplad till polisen travade det tillbaka in på samma väg som den kom ifrån.
Usch, vad stora och otäcka vildsvin är. Det fanns inte en chans att jag hade hunnit se den tidigare heller. Inget blänk i ögonen och så rör de sig ungefär som en töltande islandshäst och bara glider fram. Det var som om någon hade dragit ett cementblock över vägen.
Det var iallafall en himla tur att jag inte körde fortare, för det verkar inte ha blivit några skador på bilen. Hållaren till nummerplåten sprack, men i övrigt ser bilen lika hel ut som innan. Hundarna verkar inte ha tagit något som helst skada heller, utan hade bara kvällsmat i tanken när vi parkerade här hemma och hade bråttom in.
Igår var den sista tävlingen på kvalperioden till årets SM i freestyle och heelwork to music. Dubbla starter i klass III, så det hade kunnat hända en hel del på listan. Resultaten godkändes idag och därmed blev kvallistan klar, och både Thyra och Lhine är kvalade till SM!
Thyra ligger 1:a på kvallistan i freestyle, med förra årets SM-vinnare och vinnaren av U-SM borträknade. Känns väldigt häftigt, och tro det eller ej så känner jag ingen som helst press på att vi ska hålla den platsen när SM avgörs i Stockholm den 7:e december. Nej, då ska vi bara gå in i stora ringen och ha kul!
Lhine, som ligger i valplådan och som debuterade i heelwork to music i slutet av mars, knep den sista platsen på kvallistan i heelwork to music! Vilken resa vi hann med det här året. Vi som bara skulle prova på heelwork to music. Vi tog tre snabba uppflytt i klass I, och bara två dagar efter att vi tagit titeln HTMI provade vi en start i klass II. Tre månader efter debuten i klass I debuterade vi klass III, och tog titeln HTMIII på drygt en vecka. En till start hann vi med innan Lhine blev mammaledig, och kvalade till SM.
Dubbla starter blir det ju dock inte på SM, eftersom att Lhine fortfarande ligger i valplådan då, utan våran kvalplats ger vi gladeligen bort till klubbkompisen Erica och hennes mops Oggie.
Antal kvalplatser i freestyle är 15 stycken, och i heelwork to music 10 stycken.
Skulle åkt och hälsat på Lhine och valparna igår, men istället blev det att ligga hemma i soffan på grund av halsont och feber. Lite surt, men jag vill inte smitta valparna med nåt. Som tur är så lägger mamma upp nya söta bilder på dom på Facebook varje dag. Dom växer så det knakar!
