Lagom är bäst
Det här lär jag väl få äta upp snart, men det känns som att Rhiva har börjat landa lite i sig själv. Jag har själv tänkt på det, och nu under kvällen så höll Nathalie på att tappa hakan när jag skickade iväg Rhiva runt ett föremål. För två månader sen hade hon förmodligen flippat ur på vägen ut från mig och kastat sig över Nathalie, som satt i höjd med föremålet. Det där med fart har ju varit väldigt svårt…
Kan ju även tillägga att vi idag inte var i någon av träningshagarna då de var upptagna, så Rhiva hade världens chans att dra en repa. Istället gjorde Rhiva precis som hon skulle. Sprang målinriktat ut från mig, rundade föremålet och vände snabbt tillbaka. Hon jobbade koncentrerat och fint genom hela passet, och efteråt när jag och Nathalie stod och pratade så låg hon helt avslappnad i gräset.
Jag kan inte komma på att jag gjort några särskilda ändringar i vardag eller träning, utan jag tror och hoppas att Rhiva har mognat lite efter löpet. Den galna Rhiva kommer inte vara saknad, även om hon var det strax innan löpet när hon tappade både fart och arbetlust, utan hon får väldigt gärna stanna i det här mellanläget eller vad man ska kalla det. De som har träffat Rhiva fattar vad jag menar…
