Bättre sent än aldig…
För snart 2 månader sedan blev Rhiva BPH-beskriven, men det är inte förrän idag som jag har orkat fixa filmen. Det tog sin lilla stund, eftersom att datorn inte orkar med orginalfilerna, utan först måste jag göra om dom till annat format innan jag kan börja redigera. Den här gången var jag tyvärr illa tvungen att dra ner ganska mycket på bildkvaliteten också.
BPH:t arrangerades iallafall av GRK Östergötland, på Mjölby brukshundklubb. Jag tänkte väl inte skriva så mycket om Rhivas BPH, utan ni får titta på filmen. Jag känner mig nöjd, förutom att jag kanske inte håller med om sammanfattningen av momentet underlag. Rhiva går ju inte så fint i koppel, och drog såklart över båda underlagen, men jag vet inte om hon egentligen tyckte att det var så otäckt.
Jag tyckte iallafall att det var väldigt spännande att göra BPH:t! Eller ja, lite läskigt var det också. Vid överraskningen reagerade Rhiva med flykt, och började sedan skälla, men vid skramlet blev det helt tyst… Jag trodde att Rhiva hade blivit så rädd att hon flytt platsen, men eftersom att det inte kom någon reaktion från publiken så stod jag lydigt och fortsatte att titta rakt fram. Sen när jag skulle ropa på henne så tog jag i lite, eftersom att jag trodde att hon var långt bort. Testledaren blev så överraskad att han hoppade till. Ha, ha.
BPH:n bedöms lite annorlunda jämfört mot MH:n, och som man hör i filmen piper en timer flera gånger under momenten. Vid varje pip så sätter domaren ett kryss i sitt protokoll, och efter beskrivningen sätts kryssen ihop till en sammanfattning. Hundens reaktioner bedöms på en poängskala 0-4, där noll står för ”Inte alls” och fyra står för ”Mycket”. På hunddata läggs det långa protokollet upp, och det fattar iallafall inte jag någonting av, och med sig hem får man sammanfattningen.
Precis som efter ett MH så får man en pratstund med beskrivaren, där denne går igenom vad som hänt vid varje moment. Beskrivaren tyckte att Rhiva i det stora hela var en glad, positiv och energisk hund, men att det tog en stund för henne att komma ner på normal nivå. Han nämnde även att intensitet och reaktioner ofta gick hand i hand, så att om man redan var på en hög nivå så kanske man reagerade kraftigare än vad det var tänkt från början.
