Domare 1
Utförande: 9.1
Programmets planering och kvalitet: 8.8
Tolkning av musik: 9.2 Bra samarbete och koncentration! Fint arbetat till musiken, jobba gärna med klädsel/rekvisita för att höja känslan och tolkning till musik.
Totalt: 27.10
Domare 2
Utförande: 8.1 Programmets planering och kvalitet: 8 Tolkning av musik: 8.2
Bra Jobbat =) Trevligt program och musik.
Totalt: 24.30
Slutpoäng
Utförande: 8.60
Programmets planering och kvalitet: 8.40
Tolkning av musik: 8.70
Totalt: 25.70
Imorse ringde klockan sjukt tidigt, nämnligen 03.00, och två timmar senare plockade vi upp Nathalie och Ayax för vidare färd mot Märsta-Sigtuna där vi skulle tävla freestyle och heelwork to music. Jag hade anmält alla tre, och det var på grund av Rhivas start i FS I som vi var tvunga att åka så himla tidigt, men det var det helt klart värt!
Rhiva var först ut, och vi gjorde vår tredje start i FS I och hade alltså chans på diplom. Innan start tog vi en promenad och körde igenom några av våra rörelser, och när det började närma sig vår tur så satt vi utanför planen och bara tog det lugnt. Rhiva kändes något dämpad idag, jämfört med hur hon brukar vara, men det var väldigt varmt redan tidigt på morgonen.
Hon jobbade på fint ändå, och det enda var att hon missade två snurrar. Som belöning blev det en stunds kampande när vi kommit av planen. Det hade hon gjort sig förtjänt av! En 2:a placering blev det idag, med 25.70 poäng, uppflyttning och därmed fick Rhiva sin första titel, FDI! Det är en väldigt jämn poängserie vi haft i FS I, 25.65, 25.80 och 25.70.
Sen var det dags för Thyra i FS III. Vi körde igenom några delar av programmet en stund innan det var dags för start, och sedan gick jag och duschade av henne med kallt vatten och lät henne ligga och vila i skuggan. Vi hade startnummer två, och jag har faktiskt börjat uppskatta att ha ett tidigt startnummer. Det började bra, men så kom skallen. Provade att lägga henne ner, men det hjälpte inte. Jag blev lite stressad, och skyndade på till nästa rörelser för att få tyst på henne, så det blev hemskt otajmat.
Thyra tystnade till slut, och resten kändes fint, även om jag kommit av mig lite i tajmingen. Kände mig väl sådär halvnöjd efteråt, men belönade henne rejält utanför. Även hon fick en stunds kampande, och jag har tänkt köra med superbelöning efteråt för att se om det kan göra någon skillnad inne på planen eller om hon helt enkelt blir ännu mer speedad av det.
Vi fick en massa fina kommentarer efteråt, och när jag tänkte efter så hade vi nog faktiskt satt varenda rörelse utan stopp eller extra kommandon. Dessutom fick jag positiva kommentarer om min hållning på planen. Väldigt skönt att höra. Dagens resultat blev nästan som en chock, vi vann klassen med hela 26.50 poäng och fick vårat åttonde cert! 9.2 poäng på utförandet!
Nathalie och Ayax startade också i FS III, och kom 2:a efter mig och Thyra med 25.00 poäng och fick sitt andra cert! Så himla roligt!
Efter att aktivt suttit och väntat på sin tur i närmare sex timmar, och varvat upp i komposthagen när jag tävlat med de andra, var det till sist Lhines tur att få göra sin start i HTM I. Trots en iskall dusch nästan precis innan vi skulle in så kändes hon trött. Jag började själv bli trött, så jag orkade själv inte göra mina rörelser hurtigare för att få upp Lhines tempo.
I slutet av programmet gick jag åt fel håll och när jag försökte vända rätt så hängde inte Lhine med, så det var bara att fortsätta åt fel håll och missa en rotation. Det kändes långt ifrån lika bra som våra starter i Linköping, men hon hade ju gjort sitt bästa och belönades med korvregn efteråt.
När Nathalie berättade vad vi fått för poäng så trodde jag inte mina öron, hela 27.40 poäng! Det blev såklart uppflyttning och räckte till klassvinst, med 2.10 poängs skillnad till 2:a placeringen, och därmed fick Lhine titeln HTMI!
Det var verkligen en glad bil som åkte hem efter en lång dag! Fyra uppflyttningar, varav två cert, två klassvinster, två andra placeringar och två titlar!
Det var nära ett hattrick med ett tredje godkänt resultat på 97 poäng, men Lystra råkade sätta ner sin lilla rumpan på fel ställe och då försvann 10 poäng direkt. Med godkända blev dom ändå med god marginal, på 87 poäng.
Jättestort grattis Zandra och nyblivna rallymästaren Lystra!
Både jag och Nathalie hade med oss kamera igår, och fotade varandra när vi tränade. Nathalie tog typ 1000 bilder, och jag hela 43… Jag ska ta och köpa ett nytt minneskort så jag inte behöver oroa mig för att det blir fullt så snabbt. Det jag har nu, som jag haft sedan jag fick kameran, har bara plats för omkring 300 bilder så det kan ju bara vara på en 1 GB eller nåt.
Himla kul iallafall att ha lite träningsbilder på hundarna, och nu kan jag ju göra ordning varsin sida åt Lhine och Rhiva för deras HTM- och freestyleresultat. På tal om det, så har jag lagt upp sidan med Lhines freestyleresultat nu. Det är ju bara 1 1/2 år sedan vi tävlade… Den hittar ni här.
Idag var det dags för träning tillsammans med Nathalie och Ayax på hundungdom. Vi plockade upp dom vid 17.30 och sedan åkte vi inte hem förrän drygt fyra timmar senare. På vägen ut stannade vi till för att köpa lite mat och fika, som vi smaskade i oss sittande i gräset. Hur härligt som helst.
Thyra och Rhiva fick köra igenom sina program, en liten bit i taget med belöning emellan, medan Lhine fick jobba med HTM-positioner. I position fem, d.v.s vanlig fotposition på höger sida, har det dykt upp ett stort problem när vi rör oss i sidled åt vänster. Av någon anledning tänker Lhine bakåt, och så fort jag flyttar mitt högerben så tar hon ett steg bakåt. Det är ju inte okej, utan hon ska ju hålla samma position hela tiden fast att vi rör oss åt olika håll.
Hur jag ska få ordning på det problemet vet jag inte riktigt. Eller jo det vet jag väl, och lösningen jag funderar på är att skaffa en planka som hon får ha framtassarna på. Jag måste bara få arslet ur och få tag på en planka. Den kommer ju vara användbar i alla positioner där hon ska jobba i sidled. Både på vänster och höger sida, framför, bakom och i mellanpositionerna.
Rhiva fick vänta länge på sin tur, nästan två timmar, så hon var bra sugen när det var hennes tur. Innan jag samlade ihop henne var jag smart och stoppade på mig en tub laxpastej, istället för att ha små korvbitar som belöning. De slinker ju ner i magen på mindre än en halv sekund.
Alla fyra tassarna var nog inte i marken samtidigt en enda gång, men Rhiva kändes ändå väldigt samlad och var superduktig! Vi har nog inte tränat freestyle sedan tävlingen i slutet av mars, men alla rörelser och övergångar flöt på jättefint. När vi kört igenom alla rörelser blev det en lång belöningsstund innan Rhiva fick hoppa in i bilen igen. Jag hade velat träna mer med henne, men det kunde ju inte gått bättre än det gjorde så jag höll mig till planen jag hade från början.
Sökkurs i lördags, heldag med lydnad igår och så apporteringskurs nu ikväll, mycket skoj blir det för den lilla damen. På dagens apporteringskurs var det inte en riktigt lika duktig Rhiva jag hade med mig så på de två föregående tillfällena. Nej, idag blev det för mycket störning när Rhiva precis plockat upp en dummie och en annan hund var olydig längre bort på fältet. Med dummien i munnen hakade Rhiva på.
Den andra hunden, som var på väg efter sin matte som sprang ifrån gruppen, hann dock inte märka att Rhiva kom farande så det blev inget bus och stoj. Rhiva hann nog själv inte tänka på vad hon gjorde, så när den andra hunden fångades in hos sin matte så satte sig Rhiva bredvid och det var bara för mig att hämta henne. Jag svor en liten ramsa och sen återgick vi till det som vi skulle hålla på med.
Idag stod vi på linje och jobbade en i taget, så det blev mycket passivitet. En och en fick man gå bort en bit till Lotta, där en markering kastades och sen medan man vände om så byttes den stora vita dummien ut mot en mindre som gömdes under gräs och löv. Jag har sett den övningen förut, men aldrig provat den med någon av hundarna, men meningen med den är att hunden ska ligga kvar i området där dummien föll och koppla på nosen. Bara för att man inte ser dummien så finns den ändå där nånstans.
På linjen blev det lydnad, lite apportering och mycket passivitet. Sedan fick vi skicka ut en hund i taget på ett sök, så att de skulle få springa av sig när de suttit stilla så länge. Lydnadsövningen såg ut som så att först passerade man gruppen med hunden i jaktfot, sedan gick man tillbaka utan hunden och kallade in. Med tanke på hur Rhiva gjorde på gårdagens inkallningsövning så var jag lite beredd på att hon skulle springa till de andra hundarna, men hon sprang raka vägen till mig. Medan man stod kvar hos hunden kastades en markering, och sedan lämnade man hunden igen och kallade in. Om hundarna gjorde rätt så fick man skicka dom på markeringen direkt, och Rhiva gjorde rätt!
När vi varit och gjort övningen hos Lotta så kastades det markeringar till en hund i taget, och när det var vår tur så valde jag att gå fram några meter. Den första markeringen blev svår, orange dummie mot torrt gräs, så jag fick kalla in och så fick Rhiva en ny. Raka vägen ut och in, duktigt.
Själva passiviteten tyckte Rhiva var astrist. Hon var tyst och höll sig inom kopplets längd, men hon kunde inte sitta still. Jag tog tillbaka henne ungefär femtioelva gånger, minst, men efter ett par sekunder lyfte hon på rumpan igen. Så länge hon är tyst och lugn gör det inte mig något, men tanken med att stå på linje är väl att hundarna ska sitta och vara koncentrerade?
Dagens övningar avslutades som sagt med ett sök, och Rhiva fick gå som femte eller sjätte hund. Trodde nog att hon skulle få gå bland de första, medan det fanns gott om dummiesar kvar, men Mathilde hade säkert en baktanke när hon valde vilken hund som skulle få jobba. Rhiva for iallafall iväg som ett spjut, och använde näsan väl för hon fick vittring på en dummie på flera meters avstånd och jobbade sig fint fram till den. Full fart in. Jag fick skicka henne igen, och efter att jag tagit emot Rhiva framför mig och fått dummien i handen så tog jag in henne till sidan och skickade ut henne direkt. Alltså inget längre stopp hos mig och ingen belöning, utan belöningen fick hon sen när hon kommit in med nummer två som hon hittade längst ut.
Ska man se på det stora hela idag så var Rhiva rätt duktig ändå, men det är ju så lätt att man hakar upp sig på det som inte gick bra. Inga problem med lydnadsövningarna, och förutom racet efter den andra hunden så var det raka vägen in med övriga apporter och samtliga lämnades i handen.
Hela den här helgen har det varit lydnadskurs hos Heléne Lindström. Igår åkte jag dit direkt efter sökkursen för att vara åskådare de två sista timmarna, och plockade med Kicki och Rhivas bror Wilmer hem som skulle sova här. Jag trodde att det skulle bli världens röj här hemma, men det fungerade hur bra som helst. Lhine som inte är jätteförtjust i andra hundar tyckte att Wilmer var en av de snyggaste killarna hon sett och höll på och fjantade för honom. Att han är hennes son hade hon verkligen ingen aning om…
Vid 10 imorse satte vi igång, och höll på fram till 17. På förmiddagen var det fokus på fotgående, och Heléne som såg oss på tävlingsträningen för drygt två veckor sedan hade en idé om upplägg för våran del och självklart körde vi på den idén. I 45 sekunder blev vi kommenderade, och emellanåt lydde jag kommenderingen. Därefter fick jag berätta hur jag tyckte att det hade känts, och sen berättade Heléne vad hon hade sett.
Vi var helt klart överrens om att koncentrationen var lite svajig, och att vi behöver jobba med uthålligheten. Den ska tränas upp med längre sträckor, flygande starter, häftigare belöning och snabbare starter efter belöning. Där med fick jag alltså tillåtelse att börja använda leksaker och kamp i träningen igen.
Efter lunchen gjorde Heléne ordning en bana som vi skulle gå, liknande den vi fick gå på fortsättningskursen i höstas. Nos mot näsa skulle man backa in på planen, backa genom slalom, kliva upp på en lastpall där hunden skulle sitta kvar medan man gick iväg för att göra en inkallning. Sedan var det en transport upp till två hopphinder, transport bort till en uppochnervänd plastback som hundarna skulle kliva upp och sitta kvar på och till sist skulle man kommendera ”Ligg!” med ryggen vänd mot hunden.
Rhiva och jag tog oss igenom banan helt okej, och när Heléne försökte lura mig att bryta kontakten med Rhiva så satte jag henne ner. En gyllene regel när man är på kurs hos Heléne är att man inte får bryta sin koncentration på hunden förrän man talat om för hunden att det är paus… Vid inkallningen valde Rhiva att hångla upp publiken istället för att komma till mig. Jag sprang iväg åt andra hållet och ropade, men fick tipset att prova att bli lite arg på Rhiva för att bryta henne och tala om att ”Nehe du!”, för att sedan helt neutralt ta in henne till sidan igen.
Innan vi avslutade för dagen fick vi tid för valfri gemensam träning. Kände mig lite slut i huvudet, men tog ut Rhiva ändå och tränade lite fjärr. Heléne gick runt hos alla, och när hon kom till oss ville jag ha tips om snabbare lägganden. Uppsitten är jättefina, och jag hoppas verkligen att vi kan behålla dom, men läggandena skulle liksom kunna vara lite mera ”Pang!”. Även där tyckte Heléne att jag kunde använda en leksak, gärna en boll eller liknande och att jag skulle tagga henne lite innan.
Förutom de tipsen jag och Rhiva fick så fick man självklart en massa bra tips och idéer av att titta på de andra och vad Heléne kom med för tips till dom. Det är det som är så himla bra när mamma anordnar med de här lydnadshelgerna, att hundarna som är med är väldigt lika och att man kan använda många av tipsen på sin egna hund. Har en deltagare valt att få hjälp med rutan exempelvis, så behöver man själv inte ta upp samma moment.
Förhoppningsvis, om intresset är tillräckligt stort, så blir det en till lydnadshelg i höst. Men först, har vi en heldag redan om en månad igen!
Idag var det dags för sista tillfället på sökkursen, och även om vi fick skriva en kursutvärdering och hundarna fick avslutningspresenter så blev det inget avslut – för det blir en fortsättning! Fyra tillfällen nu innan sommaren och fyra tillfällen i höst, där vi i gruppen kommer få träna utan instruktörerna varannan gång. Känns jättebra och kul, och det kommer ju bli spännande att se hur det går när man får lägga upp sin egen träning.
Idag åkte vi iallafall ut till ett nytt område, med en lite glesare terräng så man såg allt som hände både som förare och som figurant. Allting flöt på jättesmidigt idag, för nu har ju vi kursdeltagare lärt oss lite grann hur saker och ting fungerar, vi har lättare att se var instruktörerna vill ha oss figuranter och vi vet skillnaden på utåt/framåt och inåt/bakåt.
Rhiva och jag var näst sist idag, och hon var rejält taggad när jag gick och hämtade henne vid bilen, men från att vi kom fram till platsen där alla hade sina grejer så var jag på henne om att hon skulle gå i löst koppel. På första skicket fick hon en liten pop-up, där figuranten gömde sig längre ut medan jag vände bort Rhiva. Hon sprang ut rakt och fint på djupet och hade näsan med sig direkt.
Sedan fick vi ett skick på andra sidan, där figuranten satt gömd i en kompostgallerbur med pressenning runt. Rhiva fick vittring på vattenhålet längre fram i rutan, men då sa jag bestämt ”Nej!” och berömde när hon riktade in sig åt rätt håll. Figuranten fick vifta lite med foten för att Rhiva skulle få mer fokus utåt istället för framåt. Bättre att hon fick lite hjälp med riktningen än att hon skulle dra ner mot vattnet.
Tredje skicket sen var det mest spännande och häftigaste på hela kursen. Noll retning! Rhiva hade fint fokus ut i rutan, och när jag skickade henne sprang hon ut rakt och fint en bra bit. Sedan vek hon av lite bakåt där figuranten suttit förut, men fortsatte sedan framåt och utåt i rutan. När hon kom för långt ut så vek hon av inåt igen och fick vittring på figuranten. Tvärvändning snett utåt/framåt och rakt på. Så snyggt! Det var så himla häftigt att jag kunde se alltihopa från stigen också.
Därefter blev det några markeringsövningar, där det första istället blev ett tomskick. Rhiva gick ut på fullt djup, slog fram och tillbaka. Till slut fick jag ropa in henne och då fick hon massa beröm. Tomskick kan det ju bli många av på tävling, även om inte jag har tänkt så långt än, och man vill ju att hundarna går ut ordentligt varje skick och inte går ner sig av att de inte hittar någon figurant.
På nästa skick fick hon lite retning, och då var det full fart ut. Figuranten fick upp en jätteglad Rhiva i ansiktet, men ganska snabbt förstod hon att det var rullen hon skulle ta. Den följde inte med hela vägen in, men en bit iallafall. Aja, man kan ju inte få ihop alla pusselbitar på en gång. Det blev en markeringsövning till, på kortare avstånd då Rhiva började bli rejält trött, och då tog hon rullen snabbare och kom nästan ända in med den.
Precis som efter alla andra tillfällen på sökkursen så var jag jättenöjd med Rhiva när vi gick tillbaka till bilen, och framför allt väldigt glad över hittaövningen utan retning. Liksom, det var det femte tillfället med sökträning idag och det första var för bara fyra veckor sedan. Vi har lärt oss så himla mycket på den här korta tiden. Ångrar verkligen inte en sekund att vi anmälde oss till den här kursen!
Det känns som evigheter sedan sist, men idag har jag och hundarna varit på brukshundklubben och tränat i närmare två timmar. De fick följa med och ligga i bilen när jag jobbade, och så passade vi på att åka och träna innan vi åkte hem. Det blir ju så lätt att man inte orkar när man väl kommer hem…
Det blev freestyle för Thyra, HTM för Lhine och lydnad för Rhiva. Varmt var det och alla tre blev rejält flåsiga. De fick röra sig lite extra i värmen när vi tränat klart, då vi avslutade med en stunds bolljakt över planen. Egentligen var det ju inte jättevarmt, utan alldeles lagom, men för de fyrbenta som inte bara kan dra av sig vinterjackan blir det ju en större omställning.
Thyra och Lhine jobbade iallafall på bra trots värmen, och tyckte det var roligt att få avsluta med några minuters lek och bus. Rhiva däremot, som fick mer nyinlärning jämfört med Thyra och Lhine som fick putsa på sådant som de redan kan, blev halvt sönderkokt i hjärnan. Till slut orkade hon inte ens plocka upp leksaken jag slängt iväg, utan sprang ut och vände utan den.
Det var tre nöjda och svettiga hundar som hoppade ur bilen när vi kom hem, så nu tänker jag slappa resten av kvällen och eftermiddagen.
Idag har jag plockat fram cykeln för första gången i år, och tagit första cykelturen med Rhiva. Jag hade räknat med att det skulle vara lite som ett självmordsförsök, men riktigt så illa var det inte även om det inte gick jättebra.
Thyra fick följa med som sällskap, och Rhiva fick låna hennes nomesele då jag misstänkte att hon skulle satsa framåt i full fart. Började med att gå en bit med cykeln först och Thyra fick springa lös. Så fort jag hoppat upp på cykeln och började trampa lite sakta framåt så satte Rhiva iväg. Noll koll på att hon hade en cykel efter sig, och drog både framåt, åt höger och åt vänster. Det blev ju inte jättebra när hon hamnade på fel sida av cykeln…
Provade att koppla upp Thyra, för då kanske Rhiva skulle förstå att hon skulle springa bredvid henne, och det blev väl lite bättre förutom att Thyra inte tyckte att det var superkul att behöva ha en galen Rhiva intill sig. Vi cyklade iallafall några korta sträckor och däremellan så gick vi.
Emellanåt travade Rhiva fint brevid cykeln, men ibland satte hon fart och då blev det halvt kaos. Det gick ju liksom inte att stanna på något smidigt sätt. Jag hade hundarna på höger sida, och på höger sida sitter handbromsen till bakdäcket, så det var svårt att bromsa för hand och det går ju inte att fotbromsa när man är på väg av från cykeln.
Jag måste nog bestämma mig för om jag ska lära Rhiva att trava i löst koppel bredvid cykeln eller om hon ska dra framåt, och isånnafall måste jag komma på något smidigare än att ha kopplet i handen så att jag kan få stopp på både hund och cykel…
