Höstglädjens lydnadshelg
Hela den här helgen har det varit lydnadskurs hos Heléne Lindström. Igår åkte jag dit direkt efter sökkursen för att vara åskådare de två sista timmarna, och plockade med Kicki och Rhivas bror Wilmer hem som skulle sova här. Jag trodde att det skulle bli världens röj här hemma, men det fungerade hur bra som helst. Lhine som inte är jätteförtjust i andra hundar tyckte att Wilmer var en av de snyggaste killarna hon sett och höll på och fjantade för honom. Att han är hennes son hade hon verkligen ingen aning om…
Vid 10 imorse satte vi igång, och höll på fram till 17. På förmiddagen var det fokus på fotgående, och Heléne som såg oss på tävlingsträningen för drygt två veckor sedan hade en idé om upplägg för våran del och självklart körde vi på den idén. I 45 sekunder blev vi kommenderade, och emellanåt lydde jag kommenderingen. Därefter fick jag berätta hur jag tyckte att det hade känts, och sen berättade Heléne vad hon hade sett.
Vi var helt klart överrens om att koncentrationen var lite svajig, och att vi behöver jobba med uthålligheten. Den ska tränas upp med längre sträckor, flygande starter, häftigare belöning och snabbare starter efter belöning. Där med fick jag alltså tillåtelse att börja använda leksaker och kamp i träningen igen.
Efter lunchen gjorde Heléne ordning en bana som vi skulle gå, liknande den vi fick gå på fortsättningskursen i höstas. Nos mot näsa skulle man backa in på planen, backa genom slalom, kliva upp på en lastpall där hunden skulle sitta kvar medan man gick iväg för att göra en inkallning. Sedan var det en transport upp till två hopphinder, transport bort till en uppochnervänd plastback som hundarna skulle kliva upp och sitta kvar på och till sist skulle man kommendera ”Ligg!” med ryggen vänd mot hunden.
Rhiva och jag tog oss igenom banan helt okej, och när Heléne försökte lura mig att bryta kontakten med Rhiva så satte jag henne ner. En gyllene regel när man är på kurs hos Heléne är att man inte får bryta sin koncentration på hunden förrän man talat om för hunden att det är paus… Vid inkallningen valde Rhiva att hångla upp publiken istället för att komma till mig. Jag sprang iväg åt andra hållet och ropade, men fick tipset att prova att bli lite arg på Rhiva för att bryta henne och tala om att ”Nehe du!”, för att sedan helt neutralt ta in henne till sidan igen.
Innan vi avslutade för dagen fick vi tid för valfri gemensam träning. Kände mig lite slut i huvudet, men tog ut Rhiva ändå och tränade lite fjärr. Heléne gick runt hos alla, och när hon kom till oss ville jag ha tips om snabbare lägganden. Uppsitten är jättefina, och jag hoppas verkligen att vi kan behålla dom, men läggandena skulle liksom kunna vara lite mera ”Pang!”. Även där tyckte Heléne att jag kunde använda en leksak, gärna en boll eller liknande och att jag skulle tagga henne lite innan.
Förutom de tipsen jag och Rhiva fick så fick man självklart en massa bra tips och idéer av att titta på de andra och vad Heléne kom med för tips till dom. Det är det som är så himla bra när mamma anordnar med de här lydnadshelgerna, att hundarna som är med är väldigt lika och att man kan använda många av tipsen på sin egna hund. Har en deltagare valt att få hjälp med rutan exempelvis, så behöver man själv inte ta upp samma moment.
Förhoppningsvis, om intresset är tillräckligt stort, så blir det en till lydnadshelg i höst. Men först, har vi en heldag redan om en månad igen!
