Apporteringskurs, tredje tillfället
Förra veckan åkte jag hem glad och stolt efter apporteringskursen, och dagens kurstillfälle går att beskriva med ett enda ord, och det ordet är ”Wow!”. Nu när jag kom hem var jag tvungen att dubbelkolla i almanackan och se om det verkligen bara har gått två veckor sedan kursen började.
Rhiva var bara så himla duktig idag! Det började bra redan på samlingen, där jag provade att bara låta henne vara istället för att kräva att hon skulle vara still. Jag stod på kopplet och hon vandrade runt lite och tittade åt de andra hundarna, men mer än så blev det inte. På promenaden bort till hagen där vi skulle träna var hon lite hoppig och skuttig, men till och från hagen är det bara en vanlig promenad.
Framme i hagen delades vi upp i två grupper igen. Lotta hade hand om markeringar och sök medan Mathilde gick igenom inlärning av linjetag och närsökssignal. Jag och Rhiva hamnade i gruppen som fick börja hos Lotta och vi fick börja. Två korta med synligt nedslag och en med dolt nedslag. Jag trodde att avståndet skulle bli för kort, så att Rhiva skulle springa över dummien, men det var raka vägen ut och in!
Brydde mig inte om avlämningen, utan plockade fram laxpastejen när hon var en bit ifrån. Dummien levererades ändå in till mina fötter, vilket jag alltså tycker är helt okej. Mathilde tycker ju inte heller att vi ska träna avlämningar på kursen, utan det kan man göra hemma i lugn och ro. Vet inte vad som hände med andra markeringen, för trots synligt nedslag så hittade inte Rhiva den direkt. Istället fick hon vittring på två dummiesar som låg undanlagda på en stor sten, så hon sprang dit och ställde sig på bakbenen och visade att ”Här är den!”. Kallade lugnt in henne, och hon kom direkt.
Markeringen kastades om, och hämtades in lätt som en plätt. Den med dolt nedslag hamnade bakom ett litet stenparti, så hon fick leta efter den i några sekunder och sen var det full fart in igen. Där kände jag mig mer än nöjd och det fick räcka. När de andra fått sina markeringar så lade Lotta ut ett sök, och vi fick börja igen. Rhiva gick fint vid sidan, satt kvar stabilt medan jag gjorde mitt handtecken och for sedan iväg på mitt kommando. Första dummien kom in snabbt, och den här gången provade jag att sätta upp handen för att visa att hon skulle komma in och sätta sig framför mig. Det funkade!
Skickade henne igen, och Rhiva försvann iväg ner åt vänster där jag inte såg henne. Sprang i riktning mot de andra hundarna i gruppen, men med arbete i tanken! Vände tillbaka ut på söket, började komma upp i extrem fart och jag trodde att snart slår det över – men icke. Hon hade fortfarande arbete i tanken och började slå fram och tillbaka när hon fick vittring på en dummie. Återigen blev det en fin avlämning där hon satte sig framför mig med dummien i munnen. Duktiga unge!
Under vår passivitet stod hon framför mig och tittade när de andra arbetade ute på söket, stilla och i slakt koppel så det tycker jag också är helt okej. När vi gick ner till Mathilde gick hon fint vid sidan, och vi fick vara provekipage på övningen för närsökssignal. Mathilde preparerade ett litet område med godis som jag fick skicka ut Rhiva till, och så skulle jag blåsa under tiden som hon var i området, bli tyst när hon gick utanför och blåsa när hon gick in igen. Sen fick vi prova den övningen själva ett par gånger, och jag tycker det verkar vara en bra och rolig övning. Jag gillar Mathildes tänk om att dela upp de olika delarna i apporteringen!
Sedan var det dags för dagens sista övning, linjetag. Vi fick ta med hundarna ut i koppel, ställa en dummie upp, gå ifrån en bit, rikta in och sedan skicka. Rhiva gjorde det jättesnyggt varje gång. Full fart ut, ordentligt gripande på vägen ut och sedan full fart in och lämnade i handen. Jag som var nervös att Rhiva skulle dra en repa mot de andra, eftersom att vi körde allihopa samtidigt, men det var inget hon hade en tanke på. Det var bara hon och jag.
På promenaden tillbaka var det inga större bekymmer med att gå bredvid de andra hundarna. Visst att hon tycker tollarna Svinto och Ninjo är två lattjo killar, men hon höll sig i skinnet.
Jag är verkligen bara så himla nöjd med Rhiva idag. Full fart utan flams och trams, bara stadga vid markeringarna och dummiesarna i handen när jag visade att jag ville ha dom där. Hon gjorde allting rätt helt enkelt.
Till nästa gång ska vi träna på utsignal/linjetag, närsökssignal och även stoppsignal. Det är kul att vi får läxor med oss hem även om det känns lite tight när vi har ett kurstillfälle i veckan, men man hinner ju iallafall prova på och se hur det går. Idag fick alla berätta på samlingen hur det hade gått med förra veckans läxa, och det gör ju att man får en liten spark i arslet. Man vill ju inte komma och säga att ”Näe, vi har inte tränat…”.
