Det känns som att det bara hann bli april och så var månaden över, men så har det ju varit full fart också!
Thyra och jag debuterade med vårat nya klass III-program i freestyle den första helgen i april. En nervös start med en del missar, men vi redde ändå ut det och poängen räckte till vårat femte cert, 2:a placering och därmed knep vi även en av de två första kvalplatserna till Agria Freestyle Elite Challenge 2013. Känns hur bra som helst att redan vara kvalade till finalen!
För Lhine har det blivit en himla massa HTM-träning, och jag har påbörjat ett klass II-program så att vi kan flytta upp från ena tävlingen till den andra när vi tagit det tredje uppflyttningspoänget och titeln HTMI. Vi har även börjat jobba med några nya positioner samt nya riktningar i de positionerna Lhine kan.
Rhiva har fått göra en massa skoj under april! Vi har börjat på både sök- och apporteringskurs, startat på en tävlingsträning i lydnad och tävlat rallylydnad. På sökkursen har vi varit i skogen och tränat fyra gånger, och vi tycker båda två att det är superkul! Apporteringskursen började inget bra alls för oss, men på de två andra kurstillfällena har Rhiva varit jätteduktig.
På tävlingsträningen i lydnad kändes Rhiva samlad och fin, och trots att vi nollade ställande under gång så vann vi klassen och jag fick ett bra kvitto på vilka delar vi behöver lägga mest energi på. Även på rallylydnadstävlingen hade jag med mig en samlad hund in på planen, och vi fick vårat första godkända resultat i nybörjarklass med fina 99 poäng och klassvinst!
Thyrabarnen Exxon och Lystra har varit ute på tävlingsbanorna, med fina framgångar. Exxon blev uppflyttad till högre klass spår och Lystra debuterade i mästarklass i rallylydnad och har fått två godkända resultat med 97 poäng och har även tagit sitt tredje 1:a pris i lydnadsklass I och titeln LPI!
Lhinebarnen Lilo, Våga och Wilmer har också fått fina resultat. Lilo fick sitt andra godkända resultat i nybörjarklass i rallylydnad när hon delade klassvinsten med Rhiva efter en fin runda på 99 poäng. Våga har också tävlat rallylydnad och fått två godkända resultat på 85 och 91 poäng samt titeln RLD N! Wilmer har varit på en inofficiell utställning, där han slutade som BEST IN SHOW i unghundsklass.
Förra veckan åkte jag hem glad och stolt efter apporteringskursen, och dagens kurstillfälle går att beskriva med ett enda ord, och det ordet är ”Wow!”. Nu när jag kom hem var jag tvungen att dubbelkolla i almanackan och se om det verkligen bara har gått två veckor sedan kursen började.
Rhiva var bara så himla duktig idag! Det började bra redan på samlingen, där jag provade att bara låta henne vara istället för att kräva att hon skulle vara still. Jag stod på kopplet och hon vandrade runt lite och tittade åt de andra hundarna, men mer än så blev det inte. På promenaden bort till hagen där vi skulle träna var hon lite hoppig och skuttig, men till och från hagen är det bara en vanlig promenad.
Framme i hagen delades vi upp i två grupper igen. Lotta hade hand om markeringar och sök medan Mathilde gick igenom inlärning av linjetag och närsökssignal. Jag och Rhiva hamnade i gruppen som fick börja hos Lotta och vi fick börja. Två korta med synligt nedslag och en med dolt nedslag. Jag trodde att avståndet skulle bli för kort, så att Rhiva skulle springa över dummien, men det var raka vägen ut och in!
Brydde mig inte om avlämningen, utan plockade fram laxpastejen när hon var en bit ifrån. Dummien levererades ändå in till mina fötter, vilket jag alltså tycker är helt okej. Mathilde tycker ju inte heller att vi ska träna avlämningar på kursen, utan det kan man göra hemma i lugn och ro. Vet inte vad som hände med andra markeringen, för trots synligt nedslag så hittade inte Rhiva den direkt. Istället fick hon vittring på två dummiesar som låg undanlagda på en stor sten, så hon sprang dit och ställde sig på bakbenen och visade att ”Här är den!”. Kallade lugnt in henne, och hon kom direkt.
Markeringen kastades om, och hämtades in lätt som en plätt. Den med dolt nedslag hamnade bakom ett litet stenparti, så hon fick leta efter den i några sekunder och sen var det full fart in igen. Där kände jag mig mer än nöjd och det fick räcka. När de andra fått sina markeringar så lade Lotta ut ett sök, och vi fick börja igen. Rhiva gick fint vid sidan, satt kvar stabilt medan jag gjorde mitt handtecken och for sedan iväg på mitt kommando. Första dummien kom in snabbt, och den här gången provade jag att sätta upp handen för att visa att hon skulle komma in och sätta sig framför mig. Det funkade!
Skickade henne igen, och Rhiva försvann iväg ner åt vänster där jag inte såg henne. Sprang i riktning mot de andra hundarna i gruppen, men med arbete i tanken! Vände tillbaka ut på söket, började komma upp i extrem fart och jag trodde att snart slår det över – men icke. Hon hade fortfarande arbete i tanken och började slå fram och tillbaka när hon fick vittring på en dummie. Återigen blev det en fin avlämning där hon satte sig framför mig med dummien i munnen. Duktiga unge!
Under vår passivitet stod hon framför mig och tittade när de andra arbetade ute på söket, stilla och i slakt koppel så det tycker jag också är helt okej. När vi gick ner till Mathilde gick hon fint vid sidan, och vi fick vara provekipage på övningen för närsökssignal. Mathilde preparerade ett litet område med godis som jag fick skicka ut Rhiva till, och så skulle jag blåsa under tiden som hon var i området, bli tyst när hon gick utanför och blåsa när hon gick in igen. Sen fick vi prova den övningen själva ett par gånger, och jag tycker det verkar vara en bra och rolig övning. Jag gillar Mathildes tänk om att dela upp de olika delarna i apporteringen!
Sedan var det dags för dagens sista övning, linjetag. Vi fick ta med hundarna ut i koppel, ställa en dummie upp, gå ifrån en bit, rikta in och sedan skicka. Rhiva gjorde det jättesnyggt varje gång. Full fart ut, ordentligt gripande på vägen ut och sedan full fart in och lämnade i handen. Jag som var nervös att Rhiva skulle dra en repa mot de andra, eftersom att vi körde allihopa samtidigt, men det var inget hon hade en tanke på. Det var bara hon och jag.
På promenaden tillbaka var det inga större bekymmer med att gå bredvid de andra hundarna. Visst att hon tycker tollarna Svinto och Ninjo är två lattjo killar, men hon höll sig i skinnet.
Jag är verkligen bara så himla nöjd med Rhiva idag. Full fart utan flams och trams, bara stadga vid markeringarna och dummiesarna i handen när jag visade att jag ville ha dom där. Hon gjorde allting rätt helt enkelt.
Till nästa gång ska vi träna på utsignal/linjetag, närsökssignal och även stoppsignal. Det är kul att vi får läxor med oss hem även om det känns lite tight när vi har ett kurstillfälle i veckan, men man hinner ju iallafall prova på och se hur det går. Idag fick alla berätta på samlingen hur det hade gått med förra veckans läxa, och det gör ju att man får en liten spark i arslet. Man vill ju inte komma och säga att ”Näe, vi har inte tränat…”.
Två månader efter katastrofdebuten med Rhiva i rallylydnad så var det idag dags för en ny chans. Länge kändes den här tävlingen väldigt avlägsen, eftersom att jag hade velat starta igen ganska så snart. Men bristen på tävlingar gav oss iallafall en ordentlig chans att få ordning på saker och ting, och i slutet av förra veckan upptäckte jag att det snart var dags!
Nybörjarklassen var delad på hälften med två olika samlingar, och vi hamnade i den senare samlingen. Vi åkte ändå i god tid så att Rhiva skulle hinna få landa innan det var vår tur. Det var dags för första samlingen lagom till att jag burit ner våra grejer till planen, så då passade jag på att titta när domaren gick igenom banan. Tyckte att det verkade vara en bana med enkla vägar, där domaren istället lagt in tempoväxlingar som svårighet.
När jag tog ut Rhiva kändes hon förvånansvärt cool, och det kändes bra! Vi tog en promenad, tog oss sansat ner till tävlingsplanen, tränade en stund och sedan fick hon vara i buren. Efter banvandringen tog jag ut henne igen och tränade en stund då vi skulle starta ganska snart, som sjätte ekipaget. När ekipaget för oss gick in på banan så ställde vi upp en bit utanför och jag klappade lite på Rhiva och så fick hon tugga på en korvsnutt. Vi försökte bara ta det lugnt helt enkelt.
Vid startskylten tog jag ett djupt andetag och sen började vi gå. Rhiva höll sig cool, men tappade lite fokus när vi skulle göra helt om precis vid domartältet. Sedan flöt det på. Det kändes lugnt och samlat. När vi passerat målskylten joggade vi ut från banan, bort till våran plats där jag letade fram laxpastejen i väskan. Rhiva fick smaska länge medan jag och Ida, som varit snäll och filmat, pratade om vår runda.
Känslan efteråt var verkligen toppen. Vilken revansch, gud så skönt! Efter typ en halv tub med laxpastej så fick Rhiva gå in och lägga sig i buren igen, fast att jag egentligen hade lust att leka och tjoa med henne för att tala om hur duktig hon varit… men det får vi spara på.
Rhivas kullsyster Lilo startade också idag, men jag missade tyvärr det mesta av deras runda då de startade precis efter oss. Matte Malin var nöjd även om hon kände att det inte hade gått superbra. I väntan på prisutdelningen fick Rhiva och Lilo hälsa på varandra i koppel och busa lite, det kände jag att Rhiva var värd. Dom lekte likadant, och hoppade och skuttade rakt in i varandra.
Sen var det då dags för prisutdelning. Först ropades de som inte hade nått hela vägen fram upp och sedan skulle de godkända ekipage räknas upp från vinnaren och neråt då det fanns ett prisbord där man fick välja saker. Det var tre stycken på delad 1:a plats, och gissa min förvåning när andra ekipaget som ropades upp var ”Rhiva och Sandra Kagevik”! Det trodde jag ju inte. Ännu roligare var det ju när jag stod vid prisbordet och såg att Malin och Lilo klev fram genom allt folk! Så himla roligt, båda två godkända med 99 poäng och klassvinnare!
Vi fick en fin rosett och på prisbordet fanns det bland annat små fodersäckar, påsar med kex, koppel och kampflätor. Rhiva ville såklart ha en kampfläta, och trots att vi redan har två stycken så fick hon såklart ta den, och där vi prisbordet passade vi på att kampa en liten stund.
Rallysystrarna Rhiva, Höstglädjens Call On Private Line och Lilo, Höstglädjens Read Between The Lines.
Med 91 poäng har Lhinedottern Våga, Höstglädjens Line On The Horizon idag tagit sitt tredje godkända resultat i nybörjarklass i rallylydnad, och fick därmed titeln RLD N! Grattis!
Tog med Thyra, Lhine och kameran bort till fotbollsplanen för att njuta en stund av kvällssolen, och som tack för att jag lämnade kvar snorungen hemma så ställde de upp och poserade fint tillsammans.
Stort grattis till mammas fina Ingrid, LPI LPII LPIII Höstglädjens Is Mot Eld som fyller 5 år idag! Fast jag måste erkänna att jag trodde att det var 4 år hon fyllde… Ingrid är min favorit av mammas hundar, och det är såklart för att hon och Thyra är så otroligt lika i både utseende och sätt. De har samma pappa och så är deras mammor halvsyskon, så de är både kusiner och halvsystrar, men när man ser dom ihop så skulle dom lika gärna kunna vara kullsystrar eller mor och dotter.
Idag har jag och Rhiva varit iväg på roligheter igen! Det blir mycket för henne nu, i flera olika grenar fast att jag för ett tag sedan sa åt mig själv att inte hålla på med femtioelva saker på en gång…
Vi har iallafall varit iväg på en tävlingsträning i lydnad idag. Var inte helt säker på om vi skulle åka eller inte, eftersom att det är ett tag sedan som vi tränade på momenten i klass I. Vi körde visserligen igenom några av dom i förra veckan, men vi har som sagt inte tränat på dom. Kändes lite halvtaskigt att åka iväg oförberedd, men samtidigt så skulle det ju bli ett bra tillfälle att se vad vi behöver lägga mest krut på.
Det var väl inte de bästa förhållande på planen idag, då det blåste halv storm med löv som flög över planen och upp i virvelvindar. Ett litet tag funderade jag på om vi skulle avstå från platsliggningen, för heter man Rhiva så är det såklart jätteroligt att jaga löv. Rhiva kändes ändå hyfsat samlad, så vi testade och hon låg jättefint. Det var faktiskt inte en enda hund som blev störd av blåsten eller löven, utan de tryckte sig snarare ändå hårdare ner i marken för att inte blåsa bort.
Mellan momenten var det tillåtet att belöna hundarna utan att få poängavdrag, så jag belönade redan efter ingången som var riktigt fin. Vi fick poäng på alla moment förutom ställande under gång där Rhiva gjorde ett fint läggande. Vi gjorde om momentet två gånger, men det blev ett läggande varje gång. Till slut gick vi nos mot näsa ett par steg och gjorde ett ställande så det fick bli rätt någon gång.
Gårdagens stadgeövningar på apporteringskursen gjorde att Rhiva satt som fastklistrad på inkallningen, och jag fick ropa på henne tre gånger… Annars var det många bitar som var riktigt fina. Bland annat så satt Rhiva kvar på rumpan under tandvisningen! Det tillsammans med platsliggningen och att Rhiva var med mig under hela programmet är jag mest nöjd med. Någon gång ryckte det till i henne, men hon höll sig kvar vid mig och jag såg hela tiden till att det inte blev någon längre paus emellan oss mellan momenten.
Vad vi skulle få för slutpoäng brydde jag mig inte så mycket om, utan vi var där för att tävlingsträna och när vi gick av planen var jag jättenöjd! Det känns som att Rhiva växer lite för varje dag nu. Det nollade ställandet är ju faktiskt bara ett trick att träna vidare på hemma.
Domare idag var Heléne Lindström, som sett oss på valp- och unghundskurs, fortsättningskurs, på Höstglädjens lydnadshelger och som fick mitt desperata mail efter att Rhiva fått spelet på rallybanan. Hennes min efter sista momentet var helt oslagbar. Ett jättestort leende och sedan fick vi en massa fina ord.
På prisutdelningen visade det sig att jag och Rhiva hade vunnit! Det blev verkligen en rolig bonus! En påse med tuggpinnar och hundgodis samt en jättefin fleecefläta fick vi i pris, och fleeceflätan drog Rhiva ett rejält varv med på gräsmattan här utanför när vi kom hem. Hon fick tillåtelse till det, och det blev ett riktigt jävla racerryck! Runt, runt i stora cirklar i världens fart. Kanske den bästa belöningen idag i hennes ögon.
Det kan tydligen hända mycket på en vecka, och idag efter apporteringskursen åkte jag hem glad och stolt över min lilla Rhiva! Förra veckan hade jag inte mycket att vara stolt över… förutom farten, om det är så mycket att vara stolt över när huvudet inte alls hänger med.
Idag var kursen fulltalig, med instruktör, hjälpinstruktör och sex deltagare. Det började med en genomgång igen, eftersom att Mathilde som är kursens instruktör inte kunde vara med förra gången. Vi fick presentera oss och våra hundar, samt berätta hur vi tyckte att det hade gått förra gången. För min och Rhivas del gick det ju inget vidare, utan jag sa att det var mest spring och inte så mycket hjärna.
Vi började med en promenad bort till hagen där vi skulle träna, och planen var två korta lydnadspass och sedan skulle det bli sök. Det trodde Mathilde skulle passa Rhiva bra, och hon hade även planerat upplägget efter vad Lotta berättat efter första tillfället i förra veckan. Hennes uppfattning var att Rhiva har mycket överskottsenergi, och att det förmodligen skulle gå att vända på ganska snabbt, så på dagens sökövning skulle hon få springa och förr eller senare vara tvungen att koppla på hjärnan.
I två grupper delades vi upp, och vi hamnade i gruppen som fick börja med sitt-stanna-kvar och inkallning. Rhiva skötte sig superbra! Satt kvar fint när jag gick iväg, så då gick jag tillbaka och belönade innan jag gick iväg igen för att kalla in. Hon kom som ett skott när jag blåste i visselpipan, och då satte jag mig ner och tog fram en liten burk med färskfoder i. Sedan blev det en stadgeövning, där Rhiva fick sitta kvar medan Lotta kastade en dummie framför oss tre gånger. Därefter kunde vi fått en markering som belöning, men jag valde att avstå det.
Sen blev det fotgående/följsamhet hos Mathilde, eller ”Nära” som jag kommer döpa jaktfoten till. Det funkade också fint även om nosen åkte ner i backen ett par gånger, men vi har ju inte tränat på det särskilt mycket.
Efter en kort paus, där Mathilde berättade mer om det vi gjort, så var det då dags för söket. Rhiva skulle få börja, och hon satt väldigt intresserad och tittade på när söket lades ut. Sedan fick vi kliva fram en bit från gruppen, och jag skickade iväg Rhiva med tecknet och kommandot som jag kommer använda i fortsättningen. Rhiva for iväg i full fart, långt ut. Hon kopplade på näsan ganska snabbt, och fick beröm för hur hon slog fram och tillbaka tills hon hittade en dummie. När hon hittat en ropade jag på henne, tog fram belöningsburken och satte mig ner. Det var raka vägen in!
Sedan skulle jag skicka henne direkt igen, men hade nog lite för bråttom. Skulle nog tagit in henne ordentligt till sidan och väntat till hon verkade fokuserad, men när Mathilde sa ordet ”Direkt” så skyndade jag på. Rhiva fattade ingenting så jag tog några steg ut tills hon började söka igen. Den här gången skulle jag ha lite is i magen för Mathilde ville se hur det såg ut om jag inte ropade på henne. När Rhiva hittat en dummie så sprang hon visserligen inåt, men åt höger. Ropade på henne, och hon vände direkt!
Vilken skillnad mot förra gången, duktiga lilla hund! Jag visste inte ens om hon skulle plocka upp dummisarna om hon hittade någon på söket eftersom att apporteringsträningen hittills har varit näst intill lika med noll, men det var ju inga konstigheter. Det fanns visserligen inga avlämningar att tala om idag, men det sa jag till om innan att jag skulle strunta i. Det viktigaste är ju att hon lär sig att hon ska in, och det höll Mathilde med om. Avlämningarna kan vi träna på hemma i lugn och ro, utan själva apporteringsmomentet.
Nu är det dags att sova, och vi är två som kommer sova väldigt gott!
I helgen har Thyradottern Lystra och Lhinebarnen Wilmer och Våga varit iväg på roligheter.
Igår var Wilmer, Höstglädjens Line Written In Winter på en SHK-utställning, där han vann unghundsklassen med HP och gick därmed vidare till unghundsfinalen där han blev Best In Show! Grattis Kicki och Wilmer!
Syster Våga, Höstglädjens Line On The Horizon var och tävlade rallylydnad, och fick med 85 poäng sitt andra godkända resultat i nybörjarklassen! Grattis Martin och Våga!
Lystra, RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Stjärnlyster gjorde sin andra start i mästarklass i rallylydnad, och resultatmässigt gick det lika bra som på debuten för två veckor sedan. Då blev det godkänt resultat med 97 poäng, och igår blev det 97 poäng igen! Grattis Zandra och Lystra!
Zandra och Lystra har varit iväg och tävlat idag igen, men den här gången i lydnad. Med 180 poäng tog de sitt tredje 1:a pris, vann klassen och fick titeln LPI! Med sin fjärde titel heter Lystra numera LPI RLD N RLD F RLD A Höstglädjens Stjärnlyster. Grattis igen Zandra och Lystra!
