Långt träningspass
Har varit ute och tränat med Rhiva på parkeringen vid soprummet idag. Äntligen har all is smält bort! Vi tränade lite allt möjligt, med rejäl ”lönesänkning” för att kolla uthålligheten och hur pass hon jobbade på. Visst jobbade hon på, och henne sinnestämning var på en helt annan nivå. Mer koncentration och mindre… ehm, hås och flås. Svårt att förklara, men allt kändes mycket mera samlat.
Vi hade störning av en katt som solade intill husvägen, en moped som åkte förbi, folk som passerade över parkeringen och en som gick och slängde sopor. Rhiva klarade störningarna jättefint. Hon noterade det som hände runtomkring, men eftersom att hon inte var i taket så kunde hon hålla sig själv i skinnet. Annars har ju jag faktiskt känt att det är huvudet som inte har hängt med när hon sprallat iväg.
Ställande under gång tränade vi mycket, samt stadga i stående. Belöning bakom vid ställandena och belöning framför vid stadgan. Provade stadgan ordentlig genom att smyga runt Rhiva, springa förbi henne både framifrån och bakifrån samt ställa mig bredvid henne. Hon stod som berget tills hon fick kommando att springa och ta belöningen.
Avslutade sedan med några inkallningar, och där började jag fundera på om hade blivit döv för hon bara satt kvar och satt kvar och satt kvar. Kanske inte det smartaste att blanda stadga och inkallningar under samma träningspass…
När vi kom in igen såg jag att vi varit ute och tränat en timme! Jösses, men vädret var ju så himla skönt. Det blev ju iallafall ett stort prov på uthålligheten, och efteråt var Rhiva trött i både kropp och knopp. Det händer ju inte ofta annars, utan hon kan ju mycket väl tänka sig att träna igen när hon haft en paus medan jag tränat med Thyra och Lhine.
