Nu kör vi!
Precis som Sara kommenterade så är det ju ibland ingen nackdel att vara sämst, utan då kan ju allt bara bli bättre. Det är ju lite som när man kommer till en kurs, den ger ju inte så mycket om man redan kan allt. På en skala från noll till tio så kan man väl säga att jag var på noll i helgen, och jag kan väl känna att jag redan är uppe på en femma tack vare alla tips från helgen på hur vårat nya program kan lyftas.
Jag har redan skapat bilder i huvudet hur jag ska röra mig på flera ställen i programmet. Har även kommit på en liten idé som jag ska ta med Maggan på onsdag när vi ska ses och träna ihop. Tanken då är att göra samma sak som i helgen, torrgå programmet till musik och så får Maggan filma så jag ser om jag kommer i närheten av hur jag vill att det ska se ut.
Idag har jag väldigt passande haft en ledig dag, som bestått av sovmorgon och mycket slappande. Lite träning har det blivit med alla tre också, trots äckligt väder. Visserligen sol, men halv storm med femtioelva minusgrader. Inte ett dugg skönt. Fick stå ut med kylan under Thyras träningspass då vissa delar av det jag ville träna på inte får plats inomhus. Det blev ren trickträning för att förbättra våra nya rörelser.
Lhine och Rhiva fick träna i trapphuset. Klickade HTM-positioner med Lhine, och hon är riktigt duktig på att hitta in i position nummer två nu. Har även suttit och letat musik till henne idag utan något vidare resultat, trots att det inte ställs några större krav i klass I.
Lilla Rhiva fick också ren trickträning för att slippa på de rörelserna vi lärt in så här långt. Förra veckan blev det mest uthållighet, och jag får ju inte glömma att variera. Hon hade lite bråttom emellanåt att hon glömde lyssna på vad jag sa och fick till snurrar i backandet runt mig. Under en paus fick hon rycket och snurrade superfort som en idiot runt sig själv, men jag stod bara helt passiv och ignorerade henne… och när snurrandet inte gav någon reaktion så satte hon sig snart ner och tittade på mig och undrade vad vi skulle göra nu. Jag tror nog att allt åtstramande i vardagen har börjat ge resultat minsann!
Nu när vi kom in från kvällsrastningen fick hon ett ryck igen, men även det gick över snabbt och hon satte sig ner innanför porten så som vi tränat. Tidigare har ju jag kopplat loss henne utanför porten och hon har skuttat in i trapphuset som en bumbibjörn och antingen försökt få igång de andra till lek eller studsat bort till den andra portdörren och sedan tillbaka mot våran dörr. Men genom att hon får sätta sig utanför porten, innanför porten, utanför dörren och innanför dörren så har hon dämpat sig enormt!
