Upp till bevis!
Åh, jag är fortfarande fånigt glad över söndagens utställningsresultat! Rhiva fyra i juniorklass med CK. Tänk att min lilla tjej gått och blivit så fin. När jag tittade på bilderna som mamma tog, och sen de jag fick av Lena, så insåg jag att jag verkligen varit hemmablind och helt missat vad som hänt med hennes kropp och päls sedan några månader tillbaka. Jag som var beredd på att stryka Rhiva p.g.a för lite päls liksom…
För mig känns Rhivas CK stort. Självklart att jag haft det som mål, att Rhiva nån gång skulle få CK, men inte trodde jag att det skulle komma redan nu. Målet i helgen var att få Excellent, och någon placering trodde jag ju inte på överhuvudtaget eftersom att det var hela 17(!) juniortikar anmälda. Sen är det nog inte jättevanligt att det delas ut så många som fyra CK i varken junior- eller unghundsklass, men nu tyckte domaren att alla fyra var värda det.
Men, nu när Rhiva har fått CK så känner jag lite stress och press. Till att börja med så vet ju alla att farten sitter i färgen, och Rhiva är ju väldigt ljus, så jag kommer ju typ få lära henne att ta i och springa fort. Sen är det ju så, även om jag själv inte ser Rhiva som det, att andra kommer se henne som en utställningshund. En stor luffsig, tråkig hund som snubblar över stock och sten i skogen, vars maxtempo är tungt trav.
Så de här dagarna har jag försökt göra upp en plan på hur vi snabbt som möjligt kan ta oss upp i lydnadsklass elit. Vi kommer väl inte satsa på att momenten blir ordentligt befästa, utan det kommer snarare bli quickfix. Det kommer inte hålla i längden, men kan mycket väl räcka till ett championat redan i år. Därför har vi idag provat på fjärren för klass III-elit. Visst flyttades baktassarna lite fram och tillbaka, men det är ju faktiskt hela världen.
Naevars, jag bara skojar! Men vi har faktiskt börja pilla lite med fjärren idag. Det är faktiskt ett av de momenten som jag tycker är roligast, trots att pet i detaljer inte är min grej. Dessutom kan man ju träna det i princip när som helst och var som helst. Idag blev det på det lilla utrymmet vi har framför tv:n i vardagsrummet. Provade stå från både sitt och ligg, där jag satt snett framför Rhiva och lockade upp henne med tom hand.
Vad jag märkte direkt är att det sättet vi tränat stadgan på i stå/sitt/ligg funkade jättebra att använda i fjärren för att påminna Rhiva om hennes baktassar. Hon gjorde flera jättefina skiften med låsta baktassar, och när hon rörde en baktass eller gjorde ett jämnfotahopp framåt så räckte det med utebliven belöning och ett lätt tryck på låret så gjorde hon rätt nästa gång. Det kändes som att hon redan under dagens pass började ana vad jag var ute efter.
Blir spännande att se hur träningen fortsätter. Nyttigt för damen att få träna på något som kräver en stor portion koncentration och att hon samlar ihop sig och tar det lite lugnt. Det är ju inte riktigt hennes melodi annars…
Thina:
Diana:
