Zombiehund
Tog en promenad upp till motionsspåret, där alla tre fick springa lösa på ett fält. Inte jättemycket snö kvar, men iallafall en decimeter med lite skare på så det var ganska tungsprunget. Perfekt att låta Rhiva springa lös där, eftersom att underlaget skulle bromsa farten lite.
Det var så vitt och fint, och hundarna njöt av att få sträcka på benen. Rhiva skötte sig fint och hade full koll på mig. Sprang en bit och vände sedan för att komma tillbaka och få beröm och godis. Hon kunde självklart inte låta bli att terrorisera sin mamma och mormor, men Thyra har iallafall lärt sig att om man går nära matte så får man skydd när Rhiva kommer farande.
Lhine hon provade helt fel taktik, nämnligen att springa en bit bort från oss andra, så henne tyckte ju Rhiva det var jättekul att jaga efter. När dom for omkring i snön och tuggade på varandra så måste Lhine råkat ta ett lite för hårt bett i örat på Rhiva, för när jag ropade på dom så var Rhiva lite rosa på kinden. Fast först tänkte jag att det kanske var Lhine som bitit sig i tungan, men nästa gång jag ropade på dom så var Rhiva mer blodig och hade även blod på huvudet.
Det sipprade blod från ena öronlappen, och när hon sprang så blev det droppar i snön. Suck, typiskt. Aja, jag bestämde mig för att vi fick avbryta promenaden och ringde Lenny som fick komma och hämta oss med bilen. Kändes bättre att åka hem och låta Rhiva vara still så att blodet fick en chans att torka.
Nu är det nog torrt, och Rhiva kunde inte bry sig mindre om att hon har ett hål i örat för hon ligger och sover med det örat under sig. Hoppas det inte blir ett blodöra av det här nu bara.
