Sent igår eftermiddag fick jag ett meddelande på Facebook från landslagsledningen i freestyle/HTM, där det stod att info om landslagstruppen 2013 höll på att skickas ut och att de behövde min mailadress snarast. Skickade snabbt ett svar, och straxt därefter plingade det till i inkorgen.
Mycket text, mycket information. Först fattade jag ingenting, eftersom att jag inte trodde att det kunde vara sant. Fick läsa igenom flera meningar ett par gånger. Sen ringde jag mamma för att berätta, men när hon svarade fick jag inte fram ett ord. Istället blev det alldeles tjockt i halsen och jag började böla. Till slut lyckades jag klämma fram några ord ”Vi har blivit erbjudna en plats i landslagstruppen!”.
Det kommer kosta skjortan då man får betala det mesta ur egen ficka eller via personliga sponsorer, men självklart har vi tackat ja! Det kändes som nu eller aldrig, med tanke på att Thyra är 8 1/2 år, och framför allt känns det som en otrolig ära att ha fått förfrågan om vi vill vara med i årets landslagstrupp.
Landslagstruppen är alltså inget man söker till, utan det är landslagsledningen (bestående av Memea Mohlin och Jenny Tholin) som har valt ut vilka de vill ha med. I år har de, vad jag förstått, främst tittat på kvallistan till SM och resultaten från SM, men även hur man som tävlande hanterat de nerver, stress och yttre störningar som en mässmiljö innebär. Memea var själv på plats och studerade alla tävlande under SM. På söndagen kommenterade ju ena domaren ”Bra att du kan hålla dig så lugn.”, och kanske att det spelade stor roll i att just vi blev utvalda.
Den 16-17 mars är det dags för den första landslagshelgen, en workshop med temat ”Vad kan var och en göra för att lyfta sitt program?”, så nu måste jag verkligen sätta fart med att hitta musik så att vi kan göra ett nytt program!
Det går inte beskriva känslan av det här. Vi är en del av landslagstruppen 2013! Ett av sex ekipage.
Bättre sent än aldrig, så nu har Thyra fått en sida med sina freestyleresultat! Den hittar ni här om ni vill gå in och kika. Nu fattas bara hennes helwork to musicresultat och Lhines freestyleresultat, men det kommer väl det med någon dag framöver.
Det var ju synd att det skulle bli så många minusgrader lagom till helgen. Fingrarna fryser ju ihjäl utan vantar, och med vantar på så är det ju väldigt svårt att vara snabb med godisbelöningar. Idag har jag inte känt mig särskilt lockad att gå ut och träna i det kalla vädret, men en varsin deciliter torrfoder har vi tränat upp i köket och ute trapphuset. Nostarget för Thyra, högerhandling för Lhine och backande för Rhiva. Roligare och mer rogivande än ingen träning alls.
Igår har jag tänkt träna ordenligt med alla tre efter jobbet, men redan då hade graderna börjat sjunka. Jag kom iallafall ut och tränade med Rhiva, och vilket roligt träningspass det blev! Apportbocken och en boll med snöre fick följa med ut, för leksaker går ju att hantera med vantar på.
Apporteringen tappade vi tempot på ett tag, när vi tränade ute på den plogade parkeringen. Nu i efterhand tror jag att det kan berott på halkan. Igår provade jag iallafall att träna apporteringen på den snötäckta gräsmattan. Trampade upp ett hål i snön där jag lade ner apportbocken och skickade sedan iväg Rhiva från utgångsposition. Full fart ut, okej gripande och full fart in. Härligt!
Upprepade ett par gånger och sen provade jag att sätta Rhiva, lägga apportbocken straxt bakom henne, gick ifrån en bit och kommenderade. Hon hade ett jättesug bakåt och klippte apportbocken direkt. Duktiga lilla hund! Vad roligt det är när man ser att dom förstår övningar och kommandon.
Eftersom att vi fått en upptrampad/uppsprungen stig i snön så tränade vi lite ställande också. Först nos mot näsa och sedan vid sidan. Brukar oftast träna det med godis varvat med bakåtbelöning, men det blev helt klart mycket bättre att kasta boll bakåt. Ställandet tycker jag att Rhiva har börjat få lite koll på, men vi har även kommit dit att hon ställer sig själv när hon går vid sidan. Aja, det löser vi.
Jag tror att jag är lite töntig med hundarna emellanåt, men det är nog bara jag som lider och inte dom. Idag har dom fått vara ensamma hemma i två omgångar, vilket för mig är en gång för mycket, med rastning emellan när jag hade ett break på en timme. Det var den bästa lösningen, för egentligen skulle jag jobbat 8-16 igår och nu är det ju för kallt för att ha med hundarna i bilen. Men nu kunde jag flytta över några av gårdagens timmar till idag istället.
Skyndade hem när jag slutat, och Thyra och Rhiva som hört bilen stod på soffans armstöd och tittade ut. ”Ser du henne? Kommer hon snart?”. Jag har varit äckligt trött den här veckan, och idag var inget undantag, så att hitta på något skoj blev det inte. Däremot plockade jag fram ett varsitt tuggben till flickorna, vilket de inte tackade nej till! Lhine och Rhiva var tydligen trötta på inomhusvistelsen och skulle absolut ligga ute i snön, och klart dom fick det.
Thyra är ingen tuggbensfantast, och trots att jag både erbjöd en tuggpinne och det stora vinstbenet från My Dog så var hon inte tuggsugen utan skulle bara ligga ute med dom i snön. Då fick hon komma in och få ett stort tandtugg i form av en tandborste istället som vi fick av grannen när hennes hund gick bort i somras. Jag har letat efter fler såna, eftersom att det var två stycken vi fick, men nu passade det ju bra att ge Thyra ett sånt i smyg…
Rhiva är en hund med mycket drag i, bokstavligt talat, och i vår har jag tänkt att vi ska börja springa tillsammans! En tanke som jag haft länge eftersom att hon har ett naturligt drag framåt om man väljer att säga det på ett fint sätt. Det där med att gå i koppel ordentligt har vi fått träna en del på, samtidigt som jag vissa dagar innan det blev ordning på koppelgåendet istället utrustade oss med Baggenbälte och nomesele.
Från början var planen att om Rhiva var fri på höfter och armbågar så skulle vi fira den dagen med en löptur, men då hade ju snön kommit… Men iallafall, idag efter jobbet så var planen att ta bilen upp till motionsspåret och gå ett varv med hundarna eftersom de varit ensamma ett par timmar. Först blev det någon timmes slappande, men sen kom vi iväg och jag tog med selen och bältet.
Thyra och Lhine fick springa lösa, och Rhiva släpa runt på mig. Till en början var det ett extremt drag eftersom att Rhiva ville hänga på mamma och mormor som for iväg i full fart längs spåret. Men hon fick dra på, och efter ett tag blev hon lite mer sansad. Trots klumpiga kängor så provade jag att springa en liten sträcka, och Rhiva ökade fint takten. Jag är inte, och har aldrig varit, något löparfreak utan tycker det är pissjobbigt att springa, men med Rhiva framför mig som draghund så kändes det både lätt och kul att jogga fram i nysnön!
Jag har gjort några få försök att komma igång och springa förut, men Thyra och Lhine ger ingen som helst draghjälp. Istället ser de verkligen till att inte dra. De ligger en bit framför, precis så att inte kopplena sträcks och kan även tänka sig att helt plötsligt sakta av och lägga sig bredvid mig så att jag trasslar in mig och riskerar att slå halvt ihjäl mig. Så roligt var det liksom, men nu ser jag verkligen fram emot den dagen jag och Rhiva kan börja springa tillsammans! Motion för både matte och hund, perfekt!
Thyra med alla fina priser från freestyle-SM och AFEC-finalen 2012!
Igår var det äntligen lite ljusare väder så att jag kunde gå ut och ta en bild på Thyra med alla priserna från freestyletävlingarna på My Dog. Inomhusbilderna jag tog på plats blev ju sådär halvbra…
Förutom de superfina rosetterna, med guldstänk och glittriga silverband, så fick vi ett bokställ i form av en tax, ett SM-halsband i svart och guld, en massa godispåsar från Royal Canin, ett stort tuggben, te med smak av passionsfrukt/mango/grädde/karamell, lyxig choklad från Lindt och ett halvt kilo mjukt träningsgodis från Oliver’s.
Den här bilden blir den första jag sätter in i anteckningsboken Minns!.
Som jag kommenterade i en annan blogg idag så borde man egentligen skriva upp de svårigheter man haft i träning och vardag, så att man inte missar de framstegen hundarna gör. Med Rhiva som exempel så har jag ju stött på en del problem som jag inte riktigt vetat hur jag ska hantera. Problem är kanske fel ord, då det låter så himla negativt, men saker som jag inte varit med om tillsammans med Thyra och Lhine och därmed inte har någon erfarenhet av.
Rhiva är mycket, av typ allt. Det ord som beskriver henne bäst är väl typ ”Tjoho!”. Det kombinerat med en massa fart har emellanåt, i mitt tycke, blivit lite kaos. Många gånger har jag bara skrattat åt henne, och tänkt ”Herregud, tänk om hon hamnat i en barnfamilj som sällskapshund!”, men ibland har jag verkligen undrat vad fasen jag gör för fel?!? Det är tur att hon samtidigt är en så jävla rolig att jobba med. Det är bråttom ut, och sen vill hon inte gå in även om hjärncellerna kokat över.
Iallafall så har vi kommit jättelångt med det här med hennes stora intresse för människor, eller andra levande saker överhuvudtaget. Förut klarade hon inte minsta lilla störning, t.ex att en människa gick förbi när vi tränade, så for hon iväg. Vi har fått jobba mycket på det, och jag har fått ha ögon åt alla möjliga håll, men sakta har det gått framåt. Från att ha fått jobba med att försöka avleda henne har jag kunnat belöna när hon bara slängt iväg en blick, för att så småningom kunnat sätta henne ner på kommando och gett en superbelöning för att hon suttit kvar.
För ett par veckor sedan när vi var ute i Hälla så var mamma ute på promenad när vi kom dit. Jag släppte Thyra, Lhine och Rhiva i trädgården under tiden. När mamma kom tillbaka från promenaden så ropade jag upp Thyra och Lhine på trappen medan Rhiva sprang för att möta mamma och hennes gäng vid grinden. Ropade på Rhiva, som vände direkt!
I förra veckan tränade vi samtidigt som Nathalie och Ayax på hundungdom, och även om Rhiva blev störd emellanåt så höll hon sig kvar hos mig. Igår så var Lennys föräldrar och lillasyster här en stund, och när hon kom ut för att titta när vi tränade så hade inte Rhiva tid att hälsa. Jag bröt träningen medan Rhiva fortfarande var fokuserad på mig, men hon blev störd på ett helt annat sätt och ville helt enkelt inte bli störd när hon och hennes matte höll på med något jätteroligt. Hon slängde ett par blickar på Emelie, vilket är helt okej och nu hade jag till och med sagt att hon fick springa iväg och hälsa, men hon satt kvar hos mig och tiggde om att få fortsätta träna.
Jag har lite smått under ett par månader märkt att Rhiva har gjort så ett par gånger när det har kommit en störning, att hon har tittat men valt mig för att hon vet att det ger den bästa utdelningen. Det känns så himla skönt! När vi får möten på promenader så tar hon ögonkontakt och jobbar jättefint vid sidan, för hon vet att när vi passerat så kommer det antingen en leksak eller en näve med godis. Inte ens grannens valp Donna, som är Rhivas lekkamrat, kan störa ut henne. Matte är bättre!
Idag har vår lilla marsvinsflock krympt och blivit ett par. Förra fredagen, när jag och Thyra var nere i Göteborg, så ringde Lenny och sa att Molly var dålig. Att hon lät konstigt ibland när hon skrek, kändes mager och att hon tappat päls. Inget utav marsvinen är någon tjockis, och Molly var mest min då Lenny valde ut Mimmi som vi fick samtidigt som sin favorit, så jag tänkte först att det var viktskillnaden mellan dom två han reagerade på eftersom att Mimmi är störst.
När jag kom hem på söndagen så märkte även jag att hon magrat av, fast att hon under helgen smaskat i sig av hö och grönsaker som vanligt, och hon hade knappt någon päls kvar på magen och kala fläckar på kroppen. Första tanken när jag såg henne var avlivning, men efter lite googlande verkade det passa in på något som heter sellnic, som marsvinen kan få när de blir nedsatta. Hos veterinär fick vi Stronghold utskrivet, som alla tre fick droppar av.
Under veckan har de blivit extra bortskämda med grönsaker för att Molly skulle få i sig ordentligt med vitaminer, men i fredags började hon bli svullen i huden och drack jättemycket. Hon såg bara för hemsk ut, med sina kala fläckar, mjällflagor och sårskorpor där hon kliat sig. Det gjorde ont att titta på henne, och hon ville inte att man skulle ta på henne. Idag fick det vara nog. Invirad i en handduk fick hon smaska i sig en stor bit gurka innan avfärden till marsvinshimlen.
Sorgligt, men ändå en lättnad på något vis. Hon var ingen ungdom, vi gav det en chans men nu under helgen så kändes det verkligen inte som att det skulle vända och bli bättre. Mimmi, och lilla Mori som Lenny kom hem med i höstas, verkar också ha vetat att något var på gång. De har kivats lite med varandra, samtidigt som de varit framme och nosat på Molly. Nu under kvällen har buren sanerast, Mimmi har klättrat på gallret och viljat komma upp i knäet medan Mori varit lite rädd när man stoppat ner händerna i buren.
Molly var bara ett marsvin, men lite tomt är det ändå.
Hann inte med någon träning ute i dagsljuset, och när jag är ledig vill jag iallafall få någon träning gjord med hundarna, så i köket har det klickats upp en deciliter torrfoder var. Rhiva och jag har gett oss på backandet, vilket vi kommer försöka shejpa fram så gott vi kan. Dagens backapass blev det tredje, och en liten bit har vi kommit iallafall.
Rhiva bjuder gärna på ligg och jättefina uppsitt, om och om igen, så i början var det bara att vänta ut att hon skulle prova att ställa sig upp och belöna för det. Placerade belöningen mellan hennes framben, men det tog tid innan bakbenen började röra på sig. Vi har ju tränat mycket stadga, så med frysta bakben flyttade hon bara framtassarna, kutade rygg och böjde in huvudet under sig för att komma åt foderkulorna. Placerade belöningen ännu längre bak, men då vred hon sig istället runt sig själv med baktassarna fortfarande fastfrusna i golvet…
Efter ett tag började jag ana lite bakåttänk, men resultatet blev bakåtsitt… och jag råkade såklart klicka för det ett par gånger, vilket Rhiva snappade upp snabbt. Med lite is i magen höll jag inne på klicket, så att när hon satt sig så fick hon ställa sig upp igen för att få ett klick. Idag verkar Rhiva ha förstått att hon ska göra något i stående, och jag provade att vräka iväg fler kulor mellan hennes framben. Skit samma om hon vred sig, och så fort ett bakben rörde sig så matade jag på med mer och kröp efter henne och försökte pricka in mellan bakbenen så hon fick fortsätta backa medan hon åt.
Lhine fick träna lite rallylydnad, med snurrar inåt och utåt på båda sidor samt sidbyten både framför och bakom. Vi ska ju upp i mästarklass, så jag känner att vi kan träna sådana moment redan nu. Varför inte liksom, det är ju inget som kommer ställa till något i avancerad klass.
Med Thyra har jag börjat klicka in nostarget lite smått, då jag vill ha in ett framförgående. Idag tejpade jag fast en liten pappersbit längst ut på ett paraply som hon fick dutta på och följa med nosen. Målet är att jag t.ex ska kunna hålla ut ett svärd framför mig som hon följer i den takt som jag bestämmer. Inte att hon bara rusar iväg rakt ut, utan vi ska kunna hålla ett jämnt avstånd till varandra. Tempoväxlingar uppåt är ju Thyra så duktig på ändå i freestylen, och det kan ju vara snyggt att visa upp något lite mer sansad rörelse…
