Mor och dotter i snön
Arkiv för december 2012
Lite träning i kylan
Känner mig väldigt nöjd över mig själv idag. Imorse var det inte så fruktansvärt många minusgrader och jag höll tummarna för att det inte skulle bli kallare under dagen, för då skulle det bli hundträning efter jobbet! Slutade redan vid 12 idag, så jag skulle ju inte kunna skylla på att det var mörkt ute iallafall.
Vädret från morgonen höll i sig så när jag kom hem bytte jag om och gick ut och tränade med Thyra direkt. Tänkte först att det kännas lite trångt att träna på gångbanan, men när jag svängde in på parkeringen så kom jag på att vi kan ju träna där! Den ytan räcker gott för freestyleträning.
För att kunna träna med handskarna på så fick Thyra nöja sig med torrfoder som belöning. Då kunde jag ha några godisar i ena handen, och plocka upp en bit med den andra för att belöna. Lite pilligt, men eftersom att vi inte tränade på något nytt så funkade det bra. Vi tränade på starten, långsam slalom framåt, mellanpositionen och så använde jag garageväggen för att få Thyra att backa rakt både ut från mig och mot mig. Backar tillbaka mot mig gör hon ju annars i en stor båge…
Vi var ute i nästan en halvtimme innan godiset tog slut, och Thyra tycker det var jättekul att äntligen få träna lite igen. I förra veckan blev det i princip ingen träning alls, men nu när det är en knapp månad kvar till SM och finalen i Agria Freestyle Elite Challenge så måste vi verkligen passa på att träna när graderna tillåter.
Efter att ha tinat upp mig en stund inne så var det Rhivas tur att få träna. Där fick jag låta mina stackars fingrar plågas i kylan. På gångbanan tränade vi fritt följ, fram och tillbaka med några svängar och halter. Jag varierade tempo och steglängd eftersom att hon fastnar i sin gungiga stil och glider fram alldeles för långt. Dessutom tänkte jag på var jag hade mina armar, eftersom att jag upptäckte på filmen att jag flaxar alldeles för mycket med vänsterarmen.
När kylan började bita lite väl hårt i fingrarna så drog jag på mig handskarna och så pulsade vi ut i snön och lekte ”Kierrä!”. Rhiva fick springa och springa tills det blev tilt i hjärnan och hon försökte fuska genom att vända för tidigt. Då kortade jag ner avståndet och hon fick göra rätt ett par gånger innan vi gick in. Tror hon blev ganska trött i både knopp och kropp.
Under Rhivas pass hann det börja skymma och bli kallare så Lhine fick stå över träningen idag, men jag tog ut henne och Thyra så de fick busa i snön en stund iallafall så även hon ligger och sover nöjt nu. Det blir ordentlig träning med henne imorgon, för då ska vi träna tillsammans med Nathalie och Ayax på hundungdom.
EFIT 9 december
Morgonkiss på uteplatsen före frukost.
Promenad i kylan. Thyra och Lhine har bråttom hem!
Långfrukost och ett par avsnitt av Sunes jul.
Dammar och julpyntar medan Lenny dammsugar.
Ute och kastar snöboll med hundarna.
Husse delar ut grisöron, och Rhiva sitter och smaskar i väntan på sin tur.
Soffhäng med mjölk, pepparkakor och den sista timmen av Sunes jul.
Slår in några julklappar.
Framme vid Östenssons för att handla lite.
Hemma igen hos tre glada hundar. ”Vad har ni köpt?!? Vad har ni köpt?!?”.
Ute på kvällsrastning. Thyra och Lhine blinkar fint i vitt och rött/vitt/blått.
Mmm, en fläskig kycklingtallrik.
Sitter vid datorn och blippar.
Avslutar kvällen med Solsidan i sängen.
Ångvälten
Samtliga bilder tagna i fredags, då Thyra var det utvalda offret. Som sagt, Thyra och Lhine tycker det är sådär lagom roligt när Rhiva röjer… Fast det bör kanske nämnas att dom har roligt ihop också, men när Thyra och Lhine inte vill leka så bryr sig Rhiva inte så särskilt mycket om det.
Härlig förmiddagspromenad
Efter en lång sovmorgon, till och med hundarna sov länge, så klädde jag på mig ordenligt för en långpromenad med hundarna. Rhiva fick ta på sig den oranga reflexvästen då jag tänkte att hon skulle få springa lös på lämpliga ställen. Hon syns knappt mot snön, plus att den reflexvästen är nerklottrad med telefonnummer både till mig, Lenny och mamma ifall att hon skulle fara iväg. Tänk att en händelse kan sätta sig så hårt i huvudet på en…
På raksträckan förbi fotbollsplanen släppte jag lös henne, och hon for ut i snön direkt. Hon är verkligen helförtjust i snön! Sen blev det koppel på och vi traskade på upp till motionsspåret där vi gick stigen in genom skogen mot det stora fältet som finns där. Där kopplade jag loss och tränade lite kontakt med henne innan allihopa fick frikommando. Tjoho vad de sprang genom snön!
Thyra och Lhine tycker inte det är så himla roligt när Rhiva är lös, eftersom att hon röjer som en ångvält och inte är speciellt snäll emellanåt. Hon hugger tag i nacken på dom och där hänger hon kvar och bara drar i dom. Jätte elakt, och Thyra och Lhine är såklart för snälla för att säga ifrån. Fast igår när vi var ute och busade på fotbollsplanen så blev faktiskt Lhine arg på Rhiva och tryckte ner henne i snön, vilket förmodligen var himla nyttigt.
Idag hade inte Rhiva tid att stöka med mamma och mormor, utan hon njöt för fullt av att få rusa genom snön – eller rättare sagt skutta genom snön, för den var upp till knäna på mig. Jag bestämde mig för att vi skulle pulsa över hela fältet så att hundarna, framför allt Rhiva, skulle få jobba på ett tag genom snön. Efter halva sträckan kändes det som att vi aldrig skulle nå andra sidan, och även Thyra och Lhine tyckte att det var tungt, men Rhiva hon skuttade på i full fart hela sträckan och dessutom längre än oss andra eftersom att hon for kors och tvärs över fältet.
Resten av dagen har det varit väldigt lugnt och skönt här hemma. Hundarna sov ett par timmar och det kändes himla bra att se dom trötta och nöjda. Lennys föräldrar har varit här en stund, och de hade med sig både grisöron och en ask med kex till hundarna. Snällt!
Eftermiddagen och kvällen har ägnats åt pepparkaksbak, och jag har provat på konsten att göra ett pepparkakshus. Helt klart lättare sagt än gjort, men helt katastrof blev det väl inte. Jag hade inte riktigt tålamodet att vänta på att alla kristyr skulle torka medan jag satte ihop alla delar så det blev glipor här och där, men det är ifyllt med ännu mer kristyr. Förhoppningsvis så brakar det inte ihop före jul!
Härligt morgon-sms!
Imorse när jag vaknade till liv hade jag fått ett sms från Matilda och Våga, ett jätteroligt sms! Vågas röntgenresultat hade kommit, och även hon har HD grad A och ED UA! Så himla roligt!
Hittills är alltså tre av fem Lhinebarn röntgade:
Rhiva, Höstglädjens Call On Private Line HD grad A, ED 0
Våga, Höstglädjens Line On The Horizon HD grad A, ED 0, ögon UA
Wilmer, Höstglädjens Line Written In Winter HD grad A, ED 0, ögon UA
Dodis?!?
”Sa du dodis?!?”.
Varför Pleg?
Ja, det är det några som har undrat och mitt svar blir: Vet inte. Mamma sa så och jag löd. Bra blev det ju också. Att Rhiva var på löpdag 13-14 påverkade ju heller inte resultatet negativt. Dessutom fick vi en otroligt lugn och skön torsdagkväll, där Rhiva hängde över husses knä i soffan och sov som en stock.
Några har även undrat vad Pleg, eller Plegicil som det egentligen heter, är för något och i Fass Vet står det såhär: Neuroleptika, lugnande medel och sömnmedel. På det blir hundarna alltså inte sövda.
Inga mer mardrömmar!
Bilden säger mer än tusen ord, men jag måste ändå skriva av mig.
För fyra veckor sedan, den 5:e november, fick jag arslet ur och ringde och bokade röntgentid till Rhiva. Inget jag hade någon som helst lust med, då jag haft en oro och dålig känsla över hennes armbågar som fått stå ut med mycket hoppande, skuttande, snabba stopp och tvära vändnigar. Detta trots att leken med Thyra och Lhine har varit begränsad eftersom att hon är så våldsam, och i leken gör snurrar på frambenen. När hon jagat efter leksaker har hon såklart landat, bromsat och glidit på frambenen.
Efter att jag bokat röntgentiden började jag drömma mardrömmar om nätterna. Okej om man får mardrömmar några dagar innan… men jag hade mardrömmar i 3 1/2 vecka. Jag berättade inget för mamma när jag bokat tiden, men till slut kom ju frågan ”När ska Rhiva röntgas?” och jag kunde inte ljuga. I min ensamhet på jobbet fylldes huvudet med tankar och jag mådde jättedåligt. Helt ärligt så ville jag inte åka och röntga, utan det fick mig gråtfärdig.
I torsdags var det iallafall dags, och på vägen upp till Katrineholm snurrade tankarna. Dagen innan, eller om det var på vägen upp, pratade jag med mamma och försökte övertyga mig själv om att Rhiva inte skulle bli en sämre hund om det var fel på henne. Lyckades inte så jättebra med min egna övertygning, utan tankarna om armbågarna smög sig på samtidigt som jag kände att jag hellre bytte ett par C-höfter mot fria armbågar. Höfterna kan man röntga om, armbågarna är det ju lite mer kört med.
Rhiva tyckte det var lattjolabans att vara hos veterinären, som blev halvt förskräckt när jag sa att hon skulle ha Pleg. Innan har jag inte fattat varför en del suckar över Pleg och inte vill ge det, men jag förstod efteråt när jag ringde mamma och hon frågade om Pleg hade funkat bra…
Jag vet inte hur lång tid en röntgen brukar ta, men vi var iallafall där i 1 1/2 timme! Först togs en varsin bild på armbågarna och sedan var det dags för höfterna. Fyra bilder blev det på höfterna innan det blev rakt och bra. Sen kom veterinären och tittade på bilderna, och var inte nöjd med armbågarna. Den första djurvårdaren tog två nya bilder, men gav sen upp och hämtade en annan djurvårdare. Hon tänkte högt, drog och trixade och hennes tredje bild blev till slut rätt. På den andra armbågen lyckades hos på första försöket. Under tiden som de tolv(!) bilderna togs hann jag bli både svim och gråtfärdig. Liksom, vad var det för fel på min hund?!?
Veterinären kom in igen och tittade på bilderna och var nöjd med dom. Jag frågade lite försiktigt hur det såg ut, och hon tyckte det såg bra ut. Hon såg inga pålagringar på armbågarna, och vilken lättnad det var att höra dom orden. Höfterna skulle nog inte bli A, och sen hörde jag inte vad hon sa. Det lät som att hon sa kanske B, men jag ville inte fråga igen. Kanske B, det låter ju som gränsen till C?
Aja, jag tog min fyllevingliga hund och åkte hemåt. Lättad över att veterinär inte hade sett något på armbågarna, samtidigt som jag inte kunde tillåta mig själv att tro på det hon sagt. Sen började den långa väntan. Vet inte hur många gånger jag varit inne på Hunddata sen i lördags. I måndags visste jag att det skulle komma upp, men icke. Då började jag bli förbannad. Igår svor jag, men efter ett samtal för att kolla var Rhivas resultat tagit vägen så kände jag mig gladare, och idag när jag gick in på Hunddata vid 10-tiden så hade resultatet kommit upp!
Åh, jag är så himla glad! Fria armbågar och A-höfter! Att Rhiva skulle få A-höfter trodde jag aldrig, utan jag trodde på B och hade kunnat accepterat C eftersom att hon mest har fått gå i koppel. Det känns helt underbart att det bara är att köra på nu, jag har en hel hund! Jag har en löparkamrat som ska få dra mig runt motionsspåret! Tanken var att vi skulle fira ett fritt resultat med just en löpartur, men vi får vänta lite med det… Snön har vräkt ner under natten och hela dagen.
Även kullbrorsan Wilmer, Höstglädjens Line Written In Winter röntgades i torsdags och även han har fria armbågar och A-höfter!
Inte mycket hund
Nej, idag har det inte blivit mycket hund alls. En halvtimmes promenad i kylan före jobbet, och sen efter jobbet passade jag på att åka och köpa några julklappar eftersom att Lenny var hemma med hundarna. De får tyvärr inga promenader av sin husse då han inte reder ut det med en viss liten dam, men de får iallafall rastning på stora gräsmattan utanför och har sällskap. Jag vet även att de får en hel del gos och kramar, och idag hade de fått varsitt kex. Husse gör så gott han kan, och det ju huvudsaken.
Efter kvällsmaten klädde jag på mig ordentligt och så gick vi ut och busade i snön. Mycket uppskattat av Rhiva, men mindre uppskattat av Lhine. Hon fryser ju rumpan av sig nu när hon är helt naken. Sen tycker hon att det är sådär lagom kul när Rhiva far som en idiot och ska leka sina våldsamma lekar. När både Thyra och Lhine tröttnat på mitt påhitt så fortsatte jag och Rhiva snöleken på uteplatsen. Kastade snöbollar och lekte med den genomfrusna fotbollen tills Rhivas tunga hängde som en slips.
På tal om något helt annat så hoppas jag att jag kommer sova som en stock gott inatt och slippa de mardrömmar som jag nu haft i fyra veckor. Mardrömmar som har sänkt mig totalt. Till en början hade jag dubbla mardrömmar, både om jobbet och en annan sak som jag hoppas kunna dela med mig av under veckan. Jobbmardrömmarna försvann för ett tag sedan, jätteskönt, men de andra har hållt sig kvar. Inatt var det hemskt, men ett telefonsamtal under morgonen gjorde min dag!
Jag hatar när folk skriver i gåtor, men jag lovar att dela med mig. Ni får bara vänta lite…
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
