Inga mer mardrömmar!
Bilden säger mer än tusen ord, men jag måste ändå skriva av mig.
För fyra veckor sedan, den 5:e november, fick jag arslet ur och ringde och bokade röntgentid till Rhiva. Inget jag hade någon som helst lust med, då jag haft en oro och dålig känsla över hennes armbågar som fått stå ut med mycket hoppande, skuttande, snabba stopp och tvära vändnigar. Detta trots att leken med Thyra och Lhine har varit begränsad eftersom att hon är så våldsam, och i leken gör snurrar på frambenen. När hon jagat efter leksaker har hon såklart landat, bromsat och glidit på frambenen.
Efter att jag bokat röntgentiden började jag drömma mardrömmar om nätterna. Okej om man får mardrömmar några dagar innan… men jag hade mardrömmar i 3 1/2 vecka. Jag berättade inget för mamma när jag bokat tiden, men till slut kom ju frågan ”När ska Rhiva röntgas?” och jag kunde inte ljuga. I min ensamhet på jobbet fylldes huvudet med tankar och jag mådde jättedåligt. Helt ärligt så ville jag inte åka och röntga, utan det fick mig gråtfärdig.
I torsdags var det iallafall dags, och på vägen upp till Katrineholm snurrade tankarna. Dagen innan, eller om det var på vägen upp, pratade jag med mamma och försökte övertyga mig själv om att Rhiva inte skulle bli en sämre hund om det var fel på henne. Lyckades inte så jättebra med min egna övertygning, utan tankarna om armbågarna smög sig på samtidigt som jag kände att jag hellre bytte ett par C-höfter mot fria armbågar. Höfterna kan man röntga om, armbågarna är det ju lite mer kört med.
Rhiva tyckte det var lattjolabans att vara hos veterinären, som blev halvt förskräckt när jag sa att hon skulle ha Pleg. Innan har jag inte fattat varför en del suckar över Pleg och inte vill ge det, men jag förstod efteråt när jag ringde mamma och hon frågade om Pleg hade funkat bra…
Jag vet inte hur lång tid en röntgen brukar ta, men vi var iallafall där i 1 1/2 timme! Först togs en varsin bild på armbågarna och sedan var det dags för höfterna. Fyra bilder blev det på höfterna innan det blev rakt och bra. Sen kom veterinären och tittade på bilderna, och var inte nöjd med armbågarna. Den första djurvårdaren tog två nya bilder, men gav sen upp och hämtade en annan djurvårdare. Hon tänkte högt, drog och trixade och hennes tredje bild blev till slut rätt. På den andra armbågen lyckades hos på första försöket. Under tiden som de tolv(!) bilderna togs hann jag bli både svim och gråtfärdig. Liksom, vad var det för fel på min hund?!?
Veterinären kom in igen och tittade på bilderna och var nöjd med dom. Jag frågade lite försiktigt hur det såg ut, och hon tyckte det såg bra ut. Hon såg inga pålagringar på armbågarna, och vilken lättnad det var att höra dom orden. Höfterna skulle nog inte bli A, och sen hörde jag inte vad hon sa. Det lät som att hon sa kanske B, men jag ville inte fråga igen. Kanske B, det låter ju som gränsen till C?
Aja, jag tog min fyllevingliga hund och åkte hemåt. Lättad över att veterinär inte hade sett något på armbågarna, samtidigt som jag inte kunde tillåta mig själv att tro på det hon sagt. Sen började den långa väntan. Vet inte hur många gånger jag varit inne på Hunddata sen i lördags. I måndags visste jag att det skulle komma upp, men icke. Då började jag bli förbannad. Igår svor jag, men efter ett samtal för att kolla var Rhivas resultat tagit vägen så kände jag mig gladare, och idag när jag gick in på Hunddata vid 10-tiden så hade resultatet kommit upp!
Åh, jag är så himla glad! Fria armbågar och A-höfter! Att Rhiva skulle få A-höfter trodde jag aldrig, utan jag trodde på B och hade kunnat accepterat C eftersom att hon mest har fått gå i koppel. Det känns helt underbart att det bara är att köra på nu, jag har en hel hund! Jag har en löparkamrat som ska få dra mig runt motionsspåret! Tanken var att vi skulle fira ett fritt resultat med just en löpartur, men vi får vänta lite med det… Snön har vräkt ner under natten och hela dagen.
Även kullbrorsan Wilmer, Höstglädjens Line Written In Winter röntgades i torsdags och även han har fria armbågar och A-höfter!
Elin:
Sara, Tosse och Vittra:
