Rallylydnad på Gamleby BK
Idag har jag och Lhine varit på vår andra rallylydnadstävling. Eftersom att vi fick 100 poäng på tävlingsdebuten i Valdemarsvik för fyra veckor sedan så blev det debut i fortsättningsklass. Det var såklart lite nervöst, eftersom att vi är helt gröna inom rallylydnaden, men under banvandringen kändes det ändå rätt okej. Banan innehöll tempoväxlingar och flera nya skyltar för klassen. Det skulle ju bli väldigt spännande att se hur vi skulle reda ut dom.
Vi hade startnummer sju, vilket kändes väldigt lagom. Då skulle vi inte behöva vänta så himla länge på vår tur, men ändå hinna titta på några före oss. Lhine tycker ju fortfarande att detta med rallylydnad är lite konstigt, så hon var väldigt lugn och samlad. Snurr under gång var väl det som jag var mest nervös över, men den satte vi direkt så då blev det lite jubel från mig.
Jag höll huvudet kallt, tog en skylt i taget och gjorde en liten paus vid varje stopp. Det blev en lugn och cool runda och vi hade en fin känsla med oss när vi passerade målskylten och klev ut från banan. Vi gick iväg en bit från banan innan jag började tjoa och klappade om Lhine som jag gör när vi tränar, så hon fick grisa och skutta runt utan att störa nästa ekipage. Sedan blev det köttbullekalas!
Det kändes som att vi eventuellt kunde ha gjort en felfri runda, om inte jag gjort något stegfel någonstans eller skickat Lhine över hopphindret från ett felaktigt avstånd. Men det var ju bara att vänta in prisutdelningen, godkända måste vi ha blivit iallafall.
”Mycket trevligt! Mjukt och bra tempo. Härligt rallymässigt : )” hade domaren kommenterat på vårat protokoll, och resultatet blev klassvinst med 100 poäng!
Duktiga, duktiga Lhine! Ytterligare en 100-poängare känns bara så bra! Det känns även väldigt skönt att vi inte behöver göra några fler starter i fortsättningsklass, och vi kommer gå vidare till avancerad klass direkt. Dock kommer den debuten få dröja till nästa år, då det inte arrangeras några tävlingar med avancerad klass inom lagom avstånd innan det här tävlingsåret är slut. Men då har vi iallafall gott om tid på oss att jobba vidare med högerhandlingen som vi börjat pilla lite på…
Sara, Tosse och Vittra:
