Så glad över något så litet
Jag och Rhiva har precis kommit hem från tredje kurstillfället på fortsättningskursen i tävlingslydnad hos Heléne, och idag är jag så glad över min lille hund! Det händer en massa saker i Rhivas huvud just nu, bra saker, så till dagens kurstillfälle hade jag bestämt mig för att koppla loss Rhiva.
Innan vi gick ut för att träna så sa jag till att jag inte ville ha några hundar på planen under vår träningstid för att jag ville prova att ha henne lös. Vi fick börja, och från bilen in på planen fick hon ha koppel. Hon gjorde ett halvt försök att nå fram till Heléne, men när ingen brydde sig om det så avbröt Rhiva sig själv.
Egentligen hade Heléne viljat kika på några fartövningar, men idag hade jag faktiskt en plan för vad vi skulle träna på – linförighet/fritt följ samt läggande under gång. Började med koppel på, och kopplade sedan loss Rhiva när jag efter inrådan från Heléne skulle göra mina starter på ett annorlunda sätt. Jag älgar iväg för fort, så inte Rhiva hinner med riktigt.
Det gick ju hur bra som helst att ha henne lös. När jag och Heléne stod och pratade så satt Rhiva framför mig, och tittade på mig och väntade på att få fortsätta träningen. När jag kastade iväg leksaken så hämtade hon den och sprang tillbaka till mig så att vi kunde leka tillsammans. Hon hade ingen tanke på att hon skulle springa och hälsa på någon.
Fotgåendet såg bra ut, så långt som vi kommit, och det jag ska tänka på är just mina steg i starten samt vara tydligare med mina fötter beroende på om Rhiva ska sitta eller stå när jag belönar. Nos mot näsa var läggandet bra, men vid sidan blir det en fördröjning. Rhiva tänker fotgående, så vi ska jobba mer på bara själva läggandet innan jag tar in det vid sidan.
