Idag var det då äntligen dags för andjakt, tror det var 3 år sedan sist. Förra året missade vi andjakten för att vi var och tävlade freestyle i Karlstad, och kan inte minnas att vi var på någon året innan det… Det var iallafall precis lika roligt som jag kom ihåg det!
Jag har tyvärr inga bilder att bjuda på då det småregnade under samlingen, så jag lämnade kameran i bilen. Thyra var den som jag hade tänkt skulle få jobba, men hon och Lhine fick hämta lika mycket. Jag och Thyra, som fick räknas som den erfarna hunden, blev utplacerade i en liten backe där vi hade bra översikt över både land och vatten medan mamma och Igor fick sitta gömda vid ett dike för lättare apporter då det var hans första andjakt.
Hundarna fick apportera direkt under pågående skytte, och från vårat gömsle skickade jag Thyra på två sök och sedan en lång dirigering. Hon tvekade något på dirigeringen, och när Igor fann samma and så var hon snäll och lämnade den till honom. Sedan fick Thyra två långa dirigeringar på vattnet innan alla klev fram från sina gömslen och vi kollade av vad som blivit hämtat vart o.s.v. En and låg en bit ut på öppet vatten, så även den fick Thyra dirigeras ut på. När det var dags att söka igenom vassen kom mamma med den smarta idén att jag kunde byta hund, och så fick det bli.
När jag varit och hämtat Lhine så skrämdes det upp ett gäng änder från vattnet, så vi fick huka oss ner och försöka gömma oss i vägkanten. Det sköts en del och Lhine fick hämta tre-fyra änder. Sedan fick hon och Igor söka av vasskanten tillsammans, men båda var överrens om att det inte fanns något mer att hämta. På en brant skulle det finnas en kricka, och jag skickade upp Lhine som snabbt fann den.
Därefter åkte vi till ett annat ställe för att se om det fanns några änder där. Det blev bara två träffar, och Thyra och Igor fick jobba hårt för att hitta dom. Igor hittade den ena till slut, och Thyra hittade den andra. Den hade gömt sig i högt gräs i skogen, och tyvärr lyckades inte Thyra få tag i den trots att hon jobbade länge. Hon spårade den en bra bit, och mamma fick syn på den, men sen var den puts väck!
Innan vi åkte hem fick hundarna söka av andra sidan av viltvattnet där andjakten började, men det fanns inte mycket ork kvar så ingen av dom tog sig tillräckligt långt ut för att eventuellt kunna hitta något. Två änder skulle det finnas kvar långt ute i den tunga blöta marken, och de fick bli kvar.
Efter varsitt bad i det nya melonschampot ligger nu hundarna och sover som stockar, alla nöjda med eftermiddagen. Rhiva fick avundssjukt sitta i bilen under andjakten, men innan vi åkte dit fick hon röja loss i trädgården hos mamma och pappa. Först alla sju tjejerna tillsammans, och sedan fick Rhiva vara ute tillsammans med Albin. Tungan hängde långt ute efter allt bus!
Imorgon väntar Goldendagen i Norrköping, där jag har tänkt att alla tre ska ställas. Jag hoppas dagens illaluktande jakthundar luktar melon imorgon istället för någon äcklig blandning av fisk och fågelbajs…
Imorse fick Rhiva 2 x 5 minuters träning, och efter att ha vilat i 8 1/2 timme på jobbet så tjatar hon nu om mer träning. Självklart kommer hon få som hon vill, och mamma och mormor ska också få lite träning. Thyra och jag ska köra igenom vårat uppvisningsprogram som jag klottrade ner på papper igår. Inget jättebra program, med väldigt långa sekvenser, men förhoppningsvis duger det åt publiken…
Men först ska jag ta en dusch och packa ner jaktbrallorna, jaktvästen och kängorna, för imorgon blir det andjakt efter jobbet!
Idag stänger Smultronstället i Söderköping för säsongen, så efter jobbet åkte jag, Lenny och Rhiva dit för att smaska glass. Jag tog en Waikiki Beach med choklad- brownie- och nougatklass, banan, stelnad nougatsås och vispgrädde. Oh, den var riktigt god! Rhiva fick en hundglass, mjukglass i bägare, och hjälpte sedan husse med hans Summertime.
Inte mycket träning för hundarna idag, men Rhiva har iallafall fått träna platsliggning i två omgångar. Först på morgonpromenaden, där Thyra och Lhine fick vara med som statister. Rhiva gick upp, eller snarare flög upp, flera gånger. Hon var så snabb att jag liksom inte hann se när det var på gång, utan helt plötsligt satt hon framför mina fötter. ”Var jag duktig nu?!?”.
Nu har vi varit ute i mörkret och tränat platsliggning i några minuter. Först lite stadga, och sedan fick hon ligga i två minuter. Hon vred lite på rumpan, men annars låg hon bra. Det där vridandet kommer jag inte bry mig om när hon ligger på tid, utan det tar vi separat när vi tränar stadgan.
Jag ska försöka få till lite platsliggning varje dag, för det är ju lätt att göra ett stopp på promenaderna på olika platser, vid olika tider och få olika störningar.
Efter en lång sovmorgon åkte jag och hundarna igår till Linköpings BK och tränade, och Rhiva blev helt slut i huvudet av den nya miljön. Vi har visserligen tränat på brukshundklubben förut, men på en annan plan och med mycket mindre krav, så igår blev det mycket nytt.
Idag åkte vi till Norrköpings BK direkt efter jobbet, dels för att Rhiva skulle få träna i ytterligare en ny miljö samt för att jag vet att när jag väl kommer hem så känner jag mig som en zombie. Då blir det lätt att jag fastnar inne och inte ens orkar gå ut och träna på gräsplanen utanför porten. När jag jobbade på Shell gjorde jag alltid så, åkte direkt till brukshundklubben efter att jag hämtat hundarna hos dagmatten så vi hann få till lite träning innan tröttheten överföll mig.
Jag började med Rhiva, då hennes träning känns viktigast just nu. Vi fick ganska snart störning av en tjoande glad matte och hennes border collie. Superbra och svår störning med mycket många glada rop, flygande boll och springande hund. För säkerhets skull fick Rhiva ha koppel så de inte skulle få sällskap av en virvlande goldenvalp.
Det blev tidsinställd träning, med fem minuter hopp över hinder, fem minuter kontakt i utgångsposition och några steg framåt samt lite klass I-apportering. Rhivas blick försvann många gånger bort till den andra planen, men kroppen var kvar hos mig och hon tog kampbelöningen bättre än nånsin. Jag fick ett bett både i handen och magen… men det var det helt klart värt! Bra träning fick vi till också.
Näst på tur var Thyra, som såklart fick träna freestyle. Thyra är aldrig seg i freestyleträningen, men idag var det extra härligt drag i henne. Det blev många belöningar där hon fick springa efter kampleksaken så hon fick springa av sig mellan varven. När vi var klara hade hon ett rejält flås och mungiporna var uppe vid öronen. Hon såg så himla lycklig ut!
Sedan var det Lhines tur, och för henne blev det rallylydnad. Både med och utan koppel, och blandade moment från nybörjar- och fortsättningsklass. Det är snart dags för tävling, och skulle vi få full pott så vill jag att vi är lite förberedda på att flytta upp till nästa klass direkt. Fyra starter har jag tänkt att vi ska få till under hösten…
Även Lhine var bra i gasen, trots att hon är skendräktig. Upptäckte det igår när jag borstade igenom henne och hon var alldeles kladdig i pälsen under magen. Tyckte hon var tjurig på jobbet i förra veckan, men trodde det berodde på att hon fått vara hemma med Lenny en dag och blivit bortskämd med ett grisöra. Har liksom haft noll koll på hur många veckor det gått sedan löp…
Igår debuterade Zandra och Thyras dotter Lystra, RLD N RLD F Höstglädjens Stjärnlyster i den tredje klassen i rallylydnad, avancerad klass, och tog den sjunde raka klassvinsten med fina 99 poäng!
9 månader och 2 dagar gammal debuterade igår Lhines dotter Våga, Höstglädjens Line On The Horizon i juniorklass på SKK:s utställning i Ljungskile. Det blev en fin debut där Våga fick Excellent och blev placerad som 2:a i klassen!
Idag ställdes hon igen, på SSRK:s utställning i Gustavsberg, med resultatet Excellent och klassvinst!
Det blev tyvärr inga CK:n, då gårdagens domare vill ha korta hundar och hon tyckte att Våga var för lång och dagens domare tyckte inte att juniortikarna var tillräckligt färdiga för det. Jag kan då undra hur pass färdig en junior ska vara? Det är synd att de har tagit bort HP:t, för när reglerna ändå är ”halvsvenska” kunde HP:t gott ha fått varit kvar. Iallafall i junior- och unghundsklass.
Jättestort grattis Matilda och Våga till två fina resultat!
Vi åkte ner till Lennys föräldrars sommarställe igår när jag kom hem från jobbet, och idag har hundarna både fått springa lösa på ett av de stora fälten och badat. Hur härligt som helst!
Det är inte ofta jag släpper Rhiva lös och bara låter henne springa, då benen är snabbare än hjärnan, men idag hade Lenny lovat att följa med ut med hundarna så då åkte vi bort till ett stort klöverfält där alla tre fick springa lösa tillsammans. Det var så härligt att sitta där på fältet, med kameran i ansiktet, och se hundarna röja omkring. Rhiva hon sprang och sprang och terroriserade dom andra tills hon inte orkade mer och lufsade iväg och satte sig i skuggan.
Senare på eftermiddagen tog vi bilen ner till badplatsen, där jag och Rhiva tränade på avlämningar från vattnet. Det gick först inget vidare, när jag kastade ut dummien så långt att hon fick simma, men mycket bättre när vi stod längre upp på land och jag lät den landa nära vattenkanten. Rhiva är vild, galen och när det går för fort blir det fel, så jag måste tänka på att vara hennes motsats.
När hon kommit in med dummien fick hon sitta vid min sida en stund innan jag kastade i den igen och sedan fick hon sitta kvar en stund till innan jag skickade iväg henne. Efter en rad fina avlämningar kastade jag dummien längre ut så hon fick simma också, och dummiesarna lämnades i handen.
Thyra och Lhine fick också komma ut ur bilen och bada en stund när vi tränat klart. Medan Lhine och Rhiva brottades i vattenkanten kom Thyra ut till mig på bryggan, och råkade hoppa i på fel sida där det är en jättetjock vass som de knappt kan ta sig igenom. Medan jag höll på och dra upp Thyra så kom även Rhiva ut på bryggan och plumsade i. Som sagt, benen är snabbare än hjärnan. Hon hade halsband på sig så det gick snabbt och lätt att dra upp henne, så hon hann nog inte märka vad som hände för sen hoppade hon efter Thyra på rätt sida av bryggan.
