40-graders feber
Stackars, stackars Thyra är helt slut. Vill helst bara ligga. Reser sig inte ens när det är matdags, och när hon väl är uppe och går så är hon stel och stapplig. Hon är kokhet och alldeles blank i ögonen. Det är troligtvis anaplasma hon har, och har börjat få behandling mot så förhoppningsvis vänder det under natten.
Den här dagen har passerat som i en dimma. Först på grund av oro över min bil, som har börjat krångla. Den har börjat skutta under körning och kan dö typ när som helst. På vägen till jobbet imorse stannade bilen precis innan järnvägen, tre gånger mitt i en vänstersväng så att vi stod jävligt illa till och sedan utanför grinden… Inte så jävla roligt, och säkert inte billigt att få ordning på.
Dessutom började jag bli lite orolig över Thyra igår kväll. När vi tränade freestyle på eftermiddagen var hon sig själv, men sen på kvällen ville hon inte ha sin kvällsmat och hon ville helst inte följa med på kvällspromenaden. Hon går nästan alltid gå lös, och travar då på en bra bit framför, men igår lufsade hon mest bakom oss andra. Tyckte dessutom att hon gick med väldigt kort steg bak… Hon fick ta på sig ReDog-täcket när vi kom in ifall att hon hade ont nånstans. När Lenny kom hem från jobbet så skällde Thyra på honom vid dörren som vanligt, men gick sedan och lade sig utan att hälsa.
För att Thyra skulle få lugn, ro och ha sin sköna bädd ifred så spärrade vi av till sovrummet med ett kompostgaller. Jag ställde in kvällsmaten hos henne, och liggande tuggade hon i sig den. Imorse var det inte mycket bättre, men jag tänkte att hon kanske var trött efter helgen? När Thyra inte stod vid grinden som hon brukar när det var dags för lunchpromenaden började jag bli orolig på riktigt. När hon inte reste sig när jag frågade om det var nån som ville ha smaskens och sträckte in en hand med torrfoder kändes det inte bra alls. Hon tog försiktigt några bitar när jag klev in bjöd henne ur handen, men oj vad varm hon var om nosen!
Tog in henne i behandlingsrummet för att ta tempen på henne. Den steg och steg och steg, och stannade till sist på 40.1! Jag fick panik. Hur skulle jag få henne till veterinär? Jag var ju själv. Provade att ringa till mamma, och började böla när hon svarade. Hon erbjöd sig direkt att åka till veterinären med Thyra fast att hon egentligen skulle vara på ögonlysning om ett par timmar. Det gick inte att komma fram till någon av veterinärklinikerna i Norrköping och Linköping, så till sist ringde mamma till veterinärkliniken i Katrineholm där hon skulle göra ögonlysningen och frågade om hon kunde få komma med en sjuk hund också.
Det gick fint, så en timme senare kom mamma och plockade upp Thyra på jobbet. Efter ytterligare några timmar kom mamma tillbaka med Thyra, medicin (och en hemsk veterinärräkning). Nu har det gått ett par timmar sedan Thyra fick sin första dos av medicinen, som hon ska äta i 10 dagar, och hon är kanske liiite piggare. Ögonen är lite vaknare och hon vinklar fram öronen och ser glad ut när jag pratar med henne. Febern har gått ner nästan en hel grad också. Hoppas som sagt att det börjar vända under natten.
Gunela:
