Helt förstörd
Har jobbat sommarens första 12-timmarspass idag, och när jag och hundarna kom hem från jobbet så tog all energi slut. Arbetsdagarna kommer se ut såhär i sommar, och jag har sagt till mig själv att dessa dagar blir hundarnas vilodagar, men ändå kom det dåliga samvetet krypande… Stackars mina hundar som inte fått någon träning, utan legat instängda på ett rum mellan 6-18 och bara fått korta koppelpromenader var 3:e-4:e timme.
Jag blir jättetöntig när jag är trött, så jag började ju nästan tjuta åt alltihopa. Ovanpå tröttheten och det dåliga samvetet för hundarna så hade jag även jätteont i kroppen. Jag insåg att jag inte skulle få något vettigt gjort överhuvudtaget, så hundarna fick sin kvällsmat och sedan kröp jag ner i sängen och sov i 2 timmar…
Vid 21-tiden släpade jag mig upp och bestämde mig för att vi behövde en promenad alla fyra. Fyllde ena fickan med godis för att kunna belöna och jobba med Rhiva under promenaden. Det blev ju inte alls som jag hade tänkt, utan den promenaden blev rent ut sagt skit.
Framför oss går en kvinna med sin lilla otrevliga hund, och stannar vi övergångsstället för att prata med en annan kvinna i rullstol. Jag kortar upp mina hundar och fyller ena näven med godis för att kunna mata på med belöning till Rhiva. Det går jättefint, tills kvinnan i rullstolen utbrister ”Åååh vaaad söööt!”. Rhiva kastar sig självklart fram och vill hälsa, varpå den lilla otrevliga hunden gör utfall och vill äta upp Rhiva medan matten står och tittar på.
Jag som är trött och grinig blir såklart vansinnig, och rycker tag i Rhiva och vrålar åt henne att lägga av. Fan så jävla bra det blev. Suck! Jag gick och hade onda tankar om de där två kvinnorna och den otrevliga hunden nästan hela promenaden sen. När vi nästan var hemma igen fick vi möte på den smala trottoaren, och när killen som vi mötte såg att jag började samla ihop hundarna så frågade han vilken sida jag ville ha honom på. Den enkla frågan gjorde mig så glad. Här kom det någon som såg att jag började samla ihop hundarna på en sida för att inte ta upp hela trottoaren, och inte ville komma ivägen och störa.
Detta gav mig lite positiv energi, så efter promenaden fick hundarna ett varsitt klickerpass på 5 minuter och nu är alla tre på uteplatsen och verkar väldigt nöjda med livet. Lhine ligger och tuggar ben medan Thyra och Rhiva pysslar med Bustercuben. Jag själv känner mig helt död, och glad.
