Kan vi inte träna lite till?
Åh, härliga lilla unge! Efter förmiddagens träningspass så följer Rhiva mig som en skugga. Tittar på mig med vaken blick och tigger om mera träning. Men nu blir det ingen mera träning, utan vi får hålla oss till kursen ikväll. Ta-i-och-springa-fort-övningar är det som väntar, och det kommer nog bli lattjo lajbans!
Förmiddagens träningspass bestod av ”Kierrä” och ögonkontakt i utgångsposition. Jag köpte ett gäng slalompinnar av mamma, som köpt på sig ett ännu större gäng, förra helgen och idag så blev den första pinnen invigd! Rhiva kom ihåg övningen sedan förra kurstillfället så repetitionerna flöt på fint, och efter ett par stycken bröt vi för bus med pingelbollen.
Jag började med att locka med godis, men efter att vi lekt med bollen så provade jag att locka med den istället och den var mycket hetare än mina små korvbitar. Fasen vad roligt det är att ha en hund som är riktigt het på leksaker!
Efter en stund fick Rhiva ta en paus, och jag provade att lägga henne medan jag ställde undan pinnen och laddade fickan med korv inför nästa övning. Hon låg jättefint. Stilla men aktivt. Belönade lugnt med några korvbitar innan hon fick frikommando. Sedan ställde vi upp för kontaktövningen. Vi har inte tränat på kontakt i utgångsställning förut, och i början satt Rhiva mest och nickade. Hon liksom gjorde fel för att göra rätt. Men när jag berömde henne med rösten innan klicket kom så höll hon kontakten längre.
När hon behöll kontakten efter klick och godis så blev det superbelöning med pingelbollen. Nu när jag köpt två nya så har jag förresten hittat den gamla också, men det skadar ju inte att ha tre stycken.
