Imponerad
Idag har jag varit på SKKs utställning i Västerås, och för att inte skapa totalt kaos här hemma så fick Rhiva följa med. ”Ej deltagande hundar undanbedes” stod det i PM:et, men jag hade liksom inte så mycket annat val. Lenny går på sin nattvecka ikväll, så han var uppe tills min klocka ringde imorse och det hade nog inte blivit någon lugn och ro med Rhiva hemma.
Thyra och Lhine fick en 20-minuterspromenad innan jag och Rhiva åkte, och Lenny ställde klockan så han kunde gå upp och släppa ut dom på uteplatsen senare under morgonen. Jag är verkligen oerhört tacksam över hur enkelt jag kan åka iväg och lämna en, två eller tre hundar hemma utan några större protester.
Att ha med Rhiva på en stor SKK-utställning, inomhus dessutom, trodde jag skulle bli riktigt stökigt, men det gick verkligen mycket bättre än väntat. Hon fick sitta i tygburen, som jag bäddade och ställde in i hundarnas rum på jobbet för sisådär två veckor sedan, och det var väl inte så himla konstigt. Ett par gånger skällde hon för att tala om att hon inte var riktigt nöjd och kollade så att jag inte glömt bort henne, annars låg hon lugnt och fint i buren.
När bedömningen i goldenringen var klar så passade vi på att utställningsträna lite, och det var ju inget konstigt det heller. Rhiva har börjat se spöken lite överallt, men det märktes det inte mycket av igår. En burvagn som smällde till reagerade hon på, men blev samtidigt nyfiken och ville kolla vad det var. Det var inte så himla roligt med alla otrevliga småhundar som gjorde utfall, och en fick jag skydda Rhiva från med foten, men en hund som inte reagerar på sådant måste ju vara döv.
Det kändes himla skönt att hon var så smidig att ha med, så hon kommer nog bli en enkel hund på det viset även om hon är vild och galen. Som rubriken lyder så blev jag, och är fortfarande imponerad över hur Rhiva skötte sig i den röriga miljön. Vi passade faktiskt på att träna följsamhet och kampa med kopplet i röran också, och det funkade fint.
