Såhär ser hon ut nu vår lilla tjej. Inte jättestor skillnad mot bilden som Lenny tog på Rhiva när hon var 10 veckor, förutom att hon är några storlekar större. Självklart har Rhiva fått väga sig idag igen, och med tanke på att hon ökat precis 1 kilo de senaste tre veckorna så var min gissning att hon skulle väga 14.6 kilo, och visst var det så.
Ensamträningen med Rhiva har hittills gått jättebra, så nu ligger hon och sover vid dörren både när hon har sällskap av Thyra och/eller Lhine och när hon är helt ensam. Innan jag går ut genom dörren så slänger jag iväg en näve godis och säger högt och tydligt ”Hej då! Kommer snart!” så att hon lägger märke till att jag går. Jag vill liksom inte bara försvinna. Likadant gör jag på jobbet och nu har hon börjat vända sig från grinden/dörren och väntar på godisregnet.
Detta har gett oss lite nya trevliga rutiner, där jag tar en 20-minuterspromenad på morgonen med Thyra och Lhine efter frukosten. Sen på eftermiddagen får alla tre en varsin promenad där jag lägger in ett litet träningspass. För Rhivas del blir det mer träning än promenad, och den här veckan har vi tränat mycket på kontakt då hon har börjat springa efter folk när hon är lös… Klickern går varm när hon får syn på en människa, och igår när en tant med rullator passerade i väldigt långsam takt så satt Rhiva still på rumpan hela tiden. Duktigt!
Thyra och Lhine får längre svängar och när de rastat av sig så stannar vi till på någon gräsplan och gör något kul. Jag och Thyra nöter på våra nya freestyletricks och nu har vi börjat få lite flyt i dom. Lhine håller på och lär sig ett nytt trick, som har varit lite klurigt att lära in men nu har det börjat lossna. Jag ska försöka filma lite någon dag, och ta med steg för steg hur vi har gjort.
Blandraspojkarna Benzo och Diesel söker nya hem! De kommer ifrån samma hem, men nu söker Polismyndigheten i Östergötland ett varsitt nytt hem åt dom. Hör av er till Rättsgruppen genom att ringa 010-566 61 61 eller skicka ett mail till annica.tunholm@polisen.se för mer information.
Igår var Zandra och Thyras dotter Lystra, Höstglädjens Stjärnlyster och tävlade rallylydnad. Det blev debut i fortsättningsklassen, där de blev godkända och vann med hela 99 poäng! Stort grattis!
I veckan satte Lhine igång med den ordentliga fällningen efter valparna. Det verkar irritera och klia en hel del, så igår fick hon sig ett ordentligt bad med Espree Simple Shed, både shampot och balsamet, för att få lite hjälp med fällningen. Jäklar vad päls som började lossa under shamponeringen! Jag fick skölja och massera i omgångar, för att emellanåt fiska upp nävar med päls som simmade runt i badkaret.
När vi var klara så var det mer än halva pälsen som låg i en blöt hög på badrumsgolvet. Idag är Lhine något tunnhårigare, och under magen är hon nästan helt kal. Imorgon ska jag ta och borsta ur det sista och snygga till svans, byxor, tassar och klippa bort lite spret så hon får se lite vettig ut iallafall.
Eftersom att klockan ringt vid fem ett par dagar den här veckan så trodde Rhiva att vi höll på att försova oss idag, så straxt efter fem imorse satte hon igång att börja skälla. Jag masade mig upp och släppte ut henne så hon fick kissa och sen gick vi in och sov gott ett par timmar till.
Nästa gång vi vaknade blev det rastning av hela gänget, frukost och så skar jag upp en varsin korv åt dom. Sedan tog jag ut dom en och en för lite träning. Började med Rhiva, och för henne blev det koppelträning samt lite sitt och ligg. Jag tror att hon har börjat förstå vad ”Sitt” betyder nu, medan läggandet blivit lite bortglömt.
Med Thyra blev det freestyleträning med våran låt i ena örat. Provade att sätta ihop de rörelser jag klottrat ner på ett papper för att se om det passade till de tänkta styckena i låten. Känns som att vi kommit en liten bit med det nya programmet iallafall. Det är lite klurigt att få programmet att se nytt ut, och inte ha samma rörelser i samma ordning som tidigare.
Lhine fick träna lite lydnad. Bland annat så blev det två vittringsapporteringar, med många pinnar tätt ihop på rad. För att Lhine skulle sätta på nosen innan hon kom ut till pinnarna så provade jag att strö ut några korvbitar framför pinnarna, och det funkade jättebra. Det såg mycket mer sansat ut ute vid pinnarna är det brukar göra. Det kändes inte som jag tränat speciellt länge med hundarna, men en timme hade sprungit iväg när vi kom in igen.
Usch och fy fan, de orden hann jag tänka idag när Rhiva hängde uppoch ner i mina armar medan jag bankade på henne. Under lunchpromenaden i skogen började hon kraxa och kräkas upp lunchen och såg inte alls ut att må bra. Det tog några sekunder innan jag insåg att hon hade satt i halsen. En av torrfoderkulorna jag belönat henne med hade kommit upp igen och fastnat!
Rhiva fortsatte att kräkas och snart hade hon kräkts upp hela portionen färskfoder, utan att få upp den jävla torrfoderkulan. Jag fick panik där vi stod i skogen, lyfte upp henne uppochner och började skaka och banka på henne. Det kändes som en evighet, men efter några sekunder lossnade kulan. Den slängdes bort och sen fick Rhiva äta upp sin lunch igen. Lite äckligt kanske, men den hade ju bara hunnit vara i magen i en kvart eller nåt…
Förutom att ringa till Lenny direkt efteråt så höll jag denna händelse för mig själv ett par timmar. Kände att jag hade börjat stortjuta annars. På väg hem från jobbet så ringde jag mamma för att berätta, men det tog några sekunder innan jag ens kunde öppna munnen så hon fick säga ”Hallå?” några gånger innan jag fick fram orden. Usch, en jävla torrfoderkula!
Idag fyller lillskruttan hela 3 månader! Det känns så stort, fast att hon är så liten. Hon har ju bara fyllt veckor tidigare. Det kommer hon få fortsätta med en månad till…
Jag tror att Rhiva känner sig väldigt nöjd med sin 3-månadersdag. På lunchen tog vi en liten promenad i skogen bara hon och jag. Vi tränade lite följsamhet och så blev det några inkallningar. Sen efter jobbet åkte vi till Djurmagazinet för miljöträna, köpa ben och så fick Rhiva kliva upp på vågen. Hittills har viktökningen varit väldigt jämn, så 13.6 kilo visade vågen.
På vägen in och ut till bilen igen blev det koppelträning, och hjälp vad fint hon gick vid sidan emellanåt. Nästan för fint! Blicken klistrad i mitt ansikte och jättefin fotposition. Det var så att jag inte visste hur jag skulle belöna. Vi har ju inte börjat träna fotgående än! Det där fina hon visade upp vill jag ju verkligen inte förstöra utan spara, men det är ju inte så hon ska gå i koppel… Klurigt!
Miljöträningen inne på Djurmagazinet gick jättebra. Det är kanon att det är så stort och luftigt där inne, så man verkligen kan gå omkring. Rhiva fick hälsa på personalen och två andra personer där inne, eller ska man säga tvärtom? Att de fick hälsa på Rhiva. Vid första hälsningen fick Rhiva sätta sig ner och vänta på kommandot ”Varsågod”. Inte för att hon kan det, men man måste ju börja någonstans.
När vi kom hem väntade ett paket från husse på köksbordet, innehållande en pipande mjukisand. Rhiva blev jätteglad för paketet och ännu gladare för det som låg inuti. Nu ligger alla tre och tuggar på varsitt tuggben och själv ska jag ta och krypa ner i soffan och titta på film!
Ledig dag med massor av tid för att vara ute med hundarna, men så är det bara regn och rusk! Näe, då stannar jag hellre inne faktiskt. Det är inga tävlingar på gång just nu, så det finns liksom inget vi måste träna på. Planen var att träna ordentligt med både Thyra och Lhine idag, om vi hade haft lika fint väder idag som igår. Då var det strålande sol, och på jobbet ställde vi upp entrédörren för första gången i år!
Men, men. Idag fick det bli en innedag. Nu på förmiddagen skar jag upp varsin korv till hundarna, som räckte till några minuters träning i köket. De stora tjejerna fick trixa litegrann, och för den lilla blev det klossträning. Idag är det ju förresten Rhivas 13-veckorsdag, och nu har jag börjat känna att hon börjat bli mer mottaglig för träning. Så det är väl nu det roliga börjar!
Ja, ett otämjt vilddjur är vad mamma tycker att Rhiva är och hon är väl inte helt fel ute. Igår när vi träffades en stund så var inte orden om Rhiva många, utan ”Oj, jaha…” var de orden som upprepades mest. Mamma undrade även hur hon går i koppel, vilket hon inte gör alls utan hon springer i koppel, och hur jag ska lyckas få ordning på henne.
Mmm, hur jag ska få ordning på henne undrar jag också många gånger. Hon är verkligen ett vilddjur, men jag ska nog lyckats tämja henne så småningom. Hur hon beter sig i kopplet är många gånger förskräckligt, så det måste vi verkligen träna på. Det är ju bara att gå fram och tillbaka på gångbanan utanför. Det var så jag gjorde med Thyra när hon var liten, och jag tror inte en hund kan gå mycket bättre i koppel än vad hon gör.
Helt förskräcklig är hon ju inte, och hellre ett vilddjur än ett tråkdjur.
