Dyrt tuggben
Idag har jag varit på Valla med Lhine, ett dyrt veterinärbesök som dessutom kändes rätt onödigt. I onsdags åt Lhine upp den sista biten av ett gammalt tuggben, och självklart fastnade en flik i halsen. Jag grävde i halsen på henne och försökte få upp det, men Lhine verkade istället svälja ner det. Men igår kväll satt hon i soffan och såg olycklig ut. Återigen grävde jag i halsen på henne och visst kunde jag känna en bit av tuggbenet. Fan!
Så idag blev det att ringa till Valla, som gav oss en tid 14.00. Jättekul att åka på jourtid, men benbiten kunde ju inte sitta där även om Lhine inte verkade speciellt besvärad. Efter att ha fått vänta i 1 1/2 timme kommer äntligen veterinären, och en djurvårdare. Jag får öppna Lhines mun medan djurvårdaren fångar tungan så veterinären kan titta ner i halsen. Hon känner ner i halsen, och hittar ingenting! Jag får också känna, och känner heller ingenting.
1080:- gick den snabba titten på(!). Billigt och bra…
När det den där benbiten bestämde sig för att försvinna ner i magen har jag ingen aning om. Kanske var det när veterinären började peta ner i halsen? Hon hade det ju lite lättare att komma åt, för när jag själv gjorde mina försök hemma så fick jag ju försöka hålla munnen öppen med ena handen och känna med andra handen samtidigt som Lhine slingrade sig.
Det känns ju nästan som att jag hade kunnat avvakta till måndag, samtidigt som det är skönt att veta att nu sitter det inget i halsen. Nu blir det iallafall inga fler tuggben på ett tag…
