Igår kväll låg jag i sängen och lyssnade på min och Thyras HTM-låt ett par gånger och försökte klottra ner ett program på papper… men det gick inget bra alls. Kände att vi behövde träna till musiken och känna på takten och tempot. Så idag var planen att gå ut och röra oss till musiken direkt när vi kom hem från jobbet. Självklart möts vi av spöregn halvvägs hem, och samma fina väder hemma. Suck! Var inte jättesugen på att träna i regn, för mina stövlar verkligen suger upp vatten.
Men när vi kommit hem drog jag på mig regnkläderna och så gick vi ut och tränade. Thyra tyckte det var superkul att träna i regnet på den genomsura gräsplanen. Geggamojjan skvätte om henne när vi gjorde lekpauser och hon rusade omkring i stora cirklar. Träningen gick jättebra, så nu vet jag iallafall vilka positioner vi ska ha var. Nu måste jag bara torrgå ett par gånger utan Thyra för att se var vi ska göra övergångar och hur vi ska röra oss över planen.
Igår var jag, Lenny, Sebastian och hundarna ute på promenad i 1 1/2 timme. Thyra fick vara lös hela promenaden, vilket hon nästan alltid är nu, och Lhine fick springa lös en timme. På vägen hem var båda trötta, och Lhine släpade nästan efter emellanåt. De sov gott ett par timmar sen när vi kommit hem. Så skönt att se dom trötta och nöjda. När de vaknat till liv igen gick vi ut och tränade ett par minuter innan det blev alldeles för mörkt.
Idag har vi bokat in en långpromenad tillsammans med Carro och grabbarna, så om ett par minuter är det dags att åka till Tinnerö och möta upp dom.
Bara vanliga Lhine, eller dräktiga Lhine? Vem det än är så måste Lhine snart ha ett tråkigt möte med effileringssaxen och raka saxen. Det får nog bli av redan imorgon, mellan varven i tvättstugan.
Om 1 1/2 vecka ska jag och Thyra göra HTM-debut! Jag vet inte riktigt vad vi har gett oss in på, men eftersom att tävlingen är på Linköpings hundungdom så kunde jag liksom inte låta bli att anmäla.
Innan jag anmälde oss kikade jag såklart igenom reglerna. I klass I räcker det med 1-3 positioner och två stycken har vi ju sedan länge. Självklart fotpositionen, och så positionen mellan mina ben (med nos och näsa åt samma håll). Det tillsammans med lite tempoväxlingar och övergångar, och musik, ska alltså kunna bli ett klass I-program.
För en gångs skull har vi inte musikproblem, utan i veckan bestämde jag mig direkt när jag hörde en låt på radion på vägen till jobbet. Så nu är det bara att göra ett program, typ. Inte riktigt lika enkelt som det låter, men nästan.
Klockan är snart 20.30, och nu tänkte jag nattrasta hundarna och sedan gå och lägga mig. Jag som hade tänkt få så mycket gjort idag när jag slutade 15.00 och egentligen inte behöver gå och lägga för förrän om 2 1/2 timme för att få 8 långa timmars sömn…
Usch, jag tycker inte om att vara så här trött. Får inget vettigt gjort, för jag orkar inte. Funderade på när hundarna fick motion senast, och det har jag ingen aning om. Suck. Jag får boka in två långpromenader i helgen. Då blir vi glada och nöjda alla tre.
Att må illa är för mig som att vara vaken i mardröm, och en sån härlig morgon hade jag idag. Jag får alltid dåligt samvete när jag stannar hemma från jobbet, fast att det är väldigt sällan, men idag fick jag inte ens det. När svettningarna och paniken över illamåendet inte gett med sig efter nästan en timme, var det bara att ringa och säga att jag inte kunde komma och krypa ner i sängen igen. Vid lunch mådde jag mycket bättre, och vartefter att timmarna gick blev det bara bättre och bättre.
Fast att jag känt mig rätt orkeslös och matt i kroppen, eftersom att jag inte vågat äta nånting, så fick Thyra ett litet träningspass nu på kvällen. Jag ställde upp en ruta på gräsplanen utanför och gick sedan in och hämtade Thyra, som nyfiket satt och väntade innanför dörren. Vi lattjade en stund och fick till både fotgående och små inkallningar i leken. Helt kravlös träning där jag belönade allt som Thyra hittade på, och emellanåt kommenderade jag en snurr eller något fjärrskifte.
Vi rörde oss bort mot startpunkten för rutan, ställde upp och så belönade jag Thyra när hon upptäckte konan. Sen skickade jag henne till konan och vidare till rutan. Tjoho, vilken fart! Godis och lek i rutan och sen lattjade vi en stund till innan vi ställde upp på startpunkten igen. Tjuvstart till konan och tjuvstart till rutan i full fart. Jag luffsade efter, och belönade. Thyra hade ju inte fått kommando att stanna varken vid startpunkten eller konan, så fel gjorde hon ju inte. Sen fick det räcka för idag. Jag var helt slut och Thyra hade ett härligt flås.
Lhine som suttit i sängen och tittat ut var inte alls nöjd med att hon inte fick träna, så vi spelade DogBox en stund på köksgolvet. Jag tycker Lhine är jätteduktig på det, och hon själv tycker det är superkul. Det är jättelänge sen vi spelade det då boxen stått och blivit bortglömd i hundarnas garderob, så Lhine fick ha den lättaste skivan med det största hålet. Man behöver ju inte alltid gör allt så svårt.
Jag har inte anmält oss än, men har bokat in en lydnadstävling i almanackan. Det är nästan 1 1/2 år sen jag och Thyra tävlade lydnad, så det har blivit en ordentlig paus. Kan inte påstå att jag saknat lydnaden speciellt mycket, och under det här året har vi ju varit fullt upptagna med freestyle. Men nu när vi istället har paus från freestyletävlandet så har lydnaden börjat kännas lockande igen.
Vi har provat på nästa alla moment, förutom gruppmomenten, och bara tagit det som en lek. Precis så som vi gjorde under våra fyra första tävlingsår, innan jag fick för mig att jag skulle peta i detaljer bara för att ”alla andra” gjorde det. Både väldigt korkat och onödigt eftersom att vi aldrig tränat så innan, och vad behövde jag peta i? Nej, nu kör vi vårat eget race utan millimeterprecision.
Idag hittade jag förresten dv-bandet med Thyras 314-poängsprogram i klass III. Någon som vill se?
Maaat? Maaaat? Mat, mat, mat, mat mat! Det är vad Lhine skulle tjata om hela dagarna om hon kunde prata. Sedan parningarna i förra veckan går Lhine mest i sin egna lilla värld, om det inte handlar om just mat. Så hon är ju väldigt träningsvillig, även om hon mest tänker godis istället för arbete.
Istället för att ställa ner en skål med mat, som slukas på några sekunder, så pillades frukosten idag ner i aktiveringsbollen och serverades på uteplatsen. Frukosttiden utökades därmed från ett par sekunder till 7 minuter. Lhine verkade rätt nöjd efteråt, för hon kom inte och tjatade om mer som hon har gjort nu ett tag.
