Krångel med maten
Nu är det tredje morgonen i rad som Lhine bara har ställt sig och tittat ner i frukostskålen och tyckt att jag kan äta den äckliga skiten själv. Hon har inte krånglat med maten sedan hon var liten, och för tre dagar sen vräkte hon i sig frukosten. Är det ett dräktighetstecken tro? Hoppas det! Kvällsmaten är lika god som vanligt, men frukosten duger som sagt inte.
Första morgonen satte jag mig bredvid Lhine och handmatade henne och igår blandade jag ner en matsked äcklig burkmat. Urfånigt, jag vet. Hon svälter ju inte ihjäl av utebliven frukost, men så gjorde jag iallafall. Men idag när jag provade att ge maten torr, häller annars på vatten, och det inte heller dög åt damen så blev jag lite trött på henne faktiskt.
Provade då att servera maten i sovrummet där Lenny fortfarande låg och halvsov, och då blev maten helt plötsligt mycket godare?!? Visst, hon kastade inte i sig maten som normalt utan var tvungen att gå och kolla vad jag pysslade med i köket, men till slut var maten uppäten. Konstiga hund.
