Flams, trams och rutan
Att må illa är för mig som att vara vaken i mardröm, och en sån härlig morgon hade jag idag. Jag får alltid dåligt samvete när jag stannar hemma från jobbet, fast att det är väldigt sällan, men idag fick jag inte ens det. När svettningarna och paniken över illamåendet inte gett med sig efter nästan en timme, var det bara att ringa och säga att jag inte kunde komma och krypa ner i sängen igen. Vid lunch mådde jag mycket bättre, och vartefter att timmarna gick blev det bara bättre och bättre.
Fast att jag känt mig rätt orkeslös och matt i kroppen, eftersom att jag inte vågat äta nånting, så fick Thyra ett litet träningspass nu på kvällen. Jag ställde upp en ruta på gräsplanen utanför och gick sedan in och hämtade Thyra, som nyfiket satt och väntade innanför dörren. Vi lattjade en stund och fick till både fotgående och små inkallningar i leken. Helt kravlös träning där jag belönade allt som Thyra hittade på, och emellanåt kommenderade jag en snurr eller något fjärrskifte.
Vi rörde oss bort mot startpunkten för rutan, ställde upp och så belönade jag Thyra när hon upptäckte konan. Sen skickade jag henne till konan och vidare till rutan. Tjoho, vilken fart! Godis och lek i rutan och sen lattjade vi en stund till innan vi ställde upp på startpunkten igen. Tjuvstart till konan och tjuvstart till rutan i full fart. Jag luffsade efter, och belönade. Thyra hade ju inte fått kommando att stanna varken vid startpunkten eller konan, så fel gjorde hon ju inte. Sen fick det räcka för idag. Jag var helt slut och Thyra hade ett härligt flås.
Lhine som suttit i sängen och tittat ut var inte alls nöjd med att hon inte fick träna, så vi spelade DogBox en stund på köksgolvet. Jag tycker Lhine är jätteduktig på det, och hon själv tycker det är superkul. Det är jättelänge sen vi spelade det då boxen stått och blivit bortglömd i hundarnas garderob, så Lhine fick ha den lättaste skivan med det största hålet. Man behöver ju inte alltid gör allt så svårt.
