Fräscht Lhine, fräscht!
När alla dagishundar fått sin promenader på eftermiddagen så skulle Frida klippa klorna på Evas pojkar, och även kolla analsäckarna på en av dom. Passade på att fråga Frida om hon hade lust att kolla dom på Lhine också. Jag har försökt känna och klämma efter dom, men det är ju inte lätt att hitta något när man inte vet vad man letar efter riktigt.
Lhine har aldrig fått hjälp med att tömma dom förut, utan brukar lösa det själv. (Blähä!).
Frida kände direkt att det fanns en del vätska och klämde till. Jävlar, det var inte lite som kom ut. Vätskan var tydligen inte helt fin. Själv vet jag inte alls hur den ska eller inte ska se ut. Samtidigt som de andra kände sig lite småäcklade över att en del vätska hade hamnat på bordet och inte bara i pappret, så såg jag att det även hade kommit på Frida! En linje över bröstet och ut på ärmen.
Sen kom stanken. Åh, herregud!
Maria hämtade badrumsspray medan vi andra torkade av Lhines byxor, bordet och Fridas tröja. Mitt i stanken och skrattet stod Lhine och viftade på svansen. Nöjd efter sin behandling och road av uppståndelsen som blev. Stackars Frida kände stanken överallt, så tröjan hamnade i tvättmaskinen och så blev det ansikts- och halstvätt inne på toaletten.
Som ett litet plåster på såren erbjöd jag tröjan jag hade på mig, eftersom att Frida skulle stänga och hade några timmar kvar att jobba, vilket tacksamt togs emot. När jag varit hemma en stund fick jag ett sms där det stod ”Jag luktar fortfarande bajs! Ha, ha!”.
