Hittat lösningen på dirigeringsproblemet?
Äntligen så har grusplanen/parkeringen på jobbet börjat smälta fram ordentligt, så i måndags och idag var jag och Lhine ute och tränade dirigeringsapportering på lunchen. Ett moment där vi inte lyckats få till dirigeringarna, utan det har legat på fifty-fifty. Inte så jättebra kanske när risken för att hunden springer åt fel håll är den samma som chansen att den springer åt rätt håll… Dessutom har Lhine haft jättesvårt att skilja på rutan och dirigeringsapporteringen.
Jag tror att jag kan ha hittat lösningen på dirigeringsproblemet vid apporteringen, som kanske även kan göra större skillnad mellan de två nämnda momenten. Visserligen har vi inte tränat ordentlig lydnad på jättelänge, så Lhines mognad kan ju ha lite med saken att göra också.
Iallafall så har ju jag lärt Lhine att snurra åt både vänster och höger under vintern, och i måndags kom jag på den smarta idén att jag skulle skippa handtecknet och istället använda hennes snurr-kommandon. Jag ställde ut en kona och lade ut en rolig leksak åt varje håll, skippade mitten. Skickade Lhine till konan och gav vänstersnurr-kommando, och det blev rätt. Tjoho! Gjorde om det två gånger till, innan jag provade att ge högersnurr-kommando istället… och det blev också rätt!
Oj, oj, oj. Så himla tjusigt det kändes att bara använda rösten! Idag kunde jag inte låta bli att köra igenom momentet igen. Liksom, tänk om det bara var ren tur i måndags?!? Det var det inte, det blev rätt varje gång idag också. Underbart! Efter dessa härliga små träningspass, i kombination med att det har börjat krypa upp halkfria ytor under isen, så blir jag jättesugen på att göra oss startklara för elitklass…
… men jag kommer inte stressa. Vi kommer inte känna oss tävlingsklara och redo att anmäla till tävling imorgon, och Lhine kan börja löpa vilken dag som helst. Fast jag hoppas hon kniper ett tag till, så att vi kan vara med på Lotta Linusson-kursen jag anmält till första helgen i april!
