Långa dirigeringar
På väg till jobbet så stannade jag till vid en stubbåker och lade ut tre dummiesar på en tuss, eller ö som andra kallar det. Där fick dom sedan ligga kvar ett par timmar innan jag och Lhine gick iväg på lunchen för att försöka få in dom. De två första kom in lätt som en plätt. Första skicket blev rakt och enkelt, medan jag på det andra skicket provade att blåsa stoppsignal efter halva sträckan. Lhine bromsade snabbt, vände sig om och satte sig ner! Efter en massa beröm fick Lhine fortsätta ut och hämta dummie nummer två.
Inför tredje skicket så krånglade jag till det, onödigt mycket. Vi gick iväg långt åt höger, lite snett uppåt, för att skicka från en ny plats. Jag riktade tydligen in Lhine helt åt helvete fel, för hon for iväg i full fart väldigt, väldigt snett. Bara att kalla in och försöka göra om. Nu blev det mycket bättre, men Lhine hade inte alls tid att lyssna på stoppsignalen. För att göra mig hörd i blåsten fick jag vråla åt henne att stanna, och så blev det inkallning igen.
Vid nästa skick blåste jag stoppsignalen mycket tidigare, och då lyssnade Lhine igen. Jag sprang ut och klappade om henne, och sen sprang vi tillbaka till vår startpunkt innan jag skickade Lhine en sista gång, och då utan stoppsignal.