Vittringsapportering
På lunchen idag lånade jag lite vittring från Eva och praktikanten Harry. Det är bara en enda gång tidigare som vi inte tränat med doftfria pinnar… och i förra veckan när vi tränade vittringsapportering, med doftfria pinnar, så gick det helt åt skogen. Lhine sprang ut till pinnarna, ställde sig bakom pinnarna och tittade på mig. ”Vad ville du nu då?”. Suck!
Vi körde två omgångar med Harrys pinnar liggande i en cirkel, och sedan med Evas pinnar utlagda på rad. Det gick kanonbra alla tre gångerna! Lhine har inget system alls när hon letar, och fick leta rätt länge i den andra cirkeln, men hon lät sig själv ta den tiden hon behövde istället för att stressa upp sig och bara chansa på en pinne. När nosen väl hamnade på rätt, var det ingen tvekan utan hon greppade den direkt. Duktig tjej!
Det blev bus med pinnarna och så fick hon springa och visa upp dom för Harry, som följt med ut för att se vad vittringsapportering var för något, innan det blev korvkalas.
