Små bultande hjärtan
I lördags började jag känna mig säker på att Thyra var dräktig, för då började det se ut som att hon svalt en fotboll! Alldeles rund om bröstkorgen, som vaggade åt höger och vänster på promenaderna. Sedan dess har hon även börjat se tyngre ut i hela kroppen och fått kortare ben.
14.00 idag var det dags för ultraljud på Valla. Det kändes jättebra när vi var på väg dit, men när Thyra fick ställa sig på vågen började jag bli lite nervös. Den stannade på 23.9 kilo, och normalt väger hon 24-24.5 kilo. Det blev ju inte bättre när djursjukvårdaren, samtidigt som hon började raka bort Thyras fina behäng under magen, sa att hon inte alls tyckte Thyra såg dräktig ut, utan att hon var så slank och fin. Då började ju jag fundera på om jag bara sett i syne, för att jag ville att Thyra skulle vara dräktig…
Kändes lite sorgligt att se pälsen under magen rasa ner på undersökningsbordet. Kanske var det den som fått Thyra att se tyngre ut? När rakningen var klar så var inte Thyra helt nöjd med sin nya look, för jösses vad det kliade. Det blev väldigt besvärligt att skutta vidare in till ultraljudsrummet samtidigt som hon försökte klia sig. Lille skruttan.
Inne i ultraljudsrummet fick Thyra hoppa upp på undersökningsbordet och lägga sig på rygg. Det kom upp något stort på skärmen direkt, men jag fattade inte att det var en fosterblåsa förrän jag såg ett litet hjärta som bultade! Vi har inte gjort ultraljud på Valla förut, och jag hade förväntat mig en helt annan bild på skärmen. Tidigare har Thyra fått ligga på sidan och bilden har inte varit inzoomad, så man har kunnat se flera foster på rad bredvid varandra. Därför tog det en stund innan jag fattade vad vi hade framför oss på skärmen.
Vilken lättnad och lycka, Thyra är dräktig!
