Idag är Thyra på dygn 41, och nu har det verkligen börjat hända grejer! Thyra är inte längre en liten slank goldentik, utan har börjat se rätt osmidig ut och tuttarna är enorma. Bilden ovan är tagen i tisdags, och sedan dess har hon blåst upp som en jävla ballong. ”Fan vad fet hon är!” var husses kommentar idag när han inte sett henne på 6 dagar.
Jag och Snuva, Bacill och Igor.
Idag har jag, mamma och Lenny varit på SKKs internationella utställning i Köping med Igor och Bacill. Det var regnigt väder hela vägen upp, och lagom till att jag och Lenny skulle sätta upp tältet så ökade regnet ordentligt samtidigt som det började blåsa kraftigt. Jackan blev genomsur, och jeansen likaså. Fötterna höll sig tack och lov torra! Var så pass smart att jag bytte till vinterkängorna innan jag klev ur bilen… Lenny klarade sig lite bättre, för han fick stå inne i tältet medan jag fixade på utsidan. Sen när tältet var ordentligt fastsatt i marken så var det bara att strippa av mig jeansen och dra på mig regnbyxorna som låg nerpackade i väskan.
Lagom till att bedömningarna, som blev försenade p.g.a regnet, började så slutade det regna! Mina jeans hade dock ingen lust att torka, så det blev att behålla regnbyxorna på resten av dagen. Himla tur att dom är av den mjukt fodrade varianten! Det var en hel del regnbyxor på i ringen till en början… men sen var jag rätt ensam om kombinationen kavaj + regnbyxor. Nästa gång blir det nog mjukisbyxor och regnbyxor på från början vid dåligt väder, och så får jeansen ligga torra och vänta i väskan istället. Tänk att man lär sig något nytt varje dag!
Förutom Igor och Bacill så visade jag även Ingrids kullsyster, och Thyras halvsyster, Snuva idag. (Japp, namnet Snuva kommer från mamma Virus och halvsyster Bacill). Först ut var Igor, som hade väldigt svårt att röra sig som vanligt. Eftersom att han tycker att allt är så himla kul så är det väldigt mycket sprall i benen, trots att jag dämpar honom så gott jag kan och själv försöker vara väldigt lugn och tråkig. Han står till och med och laddar under uppställningen, när jag bara står framför honom och håller upp ett finger och säger åt honom att stå still. Domaren föll ändå för hans typ, så det blev ett 1:a pris, klassvinst och CK! I bästa hanhundsklass fick vi tacka för oss, men jag hade inte förväntat mig något annat.
Sen var det då lilla Bacillens tur. Även hon fick 1:a pris och vann klassen med CK! Därefter var det bara att springa och byta hund lite snabbt. För Snuva blev det utställningsdebut, och hon skötte sig hur bra som helst trots att vi bara bekantat oss med varandra under 5 minuter medan jag väntade på bästa hanhundsklass med Igor. Även Snuva föll domaren i smaken, så även hon fick ett 1:a pris och sen i konkurrensen blev hon 2:a med CK!
I bästa tikklass fick mamma ta Snuva, som förväntat fick tacka för sig. Jag och Bacill däremot, vi blev utplockade till mitten tillsammans med en juniortik, öppentik och två championtikar. Kändes lite häftigt att vi skulle bli placerade i bästa tik! Domaren plockade snabbt fram den vinnande championtiken för placering, och sen fick jag och Bacill fylla på! Bakom oss placerades den andra championtiken, och sen kommer jag inte ihåg i vilken ordning juniortiken och öppenklasstiken stod… för jag stod, som ni kan förstå, i lite andra tankar.
– One, two, three, four, five!
Innan domaren sa dom orden vågade jag inte tro att det var sant! Bacill stod som 2:a bästa tik, med en championtik framför sig, så hon skulle få certet! Fy fan så jävla härligt! Eftersom att det var en internationell utställning så fick hon R-CACIB också. Domaren gav Bacill en kort öppen kritik, och tyckte att hon var ”Absolutely lovely! A little bit small, but absolutely lovely!” Hon fick även några väldigt fina ord för sina rörelser.
”Very feminine and lovely type. Good head and eyes. Good neck,
shoulder, topline and quarters. Moved stylishly around the ring.”
Ett jättestort tack för alla gratulationer som vi fick på plats!
I lördags började jag känna mig säker på att Thyra var dräktig, för då började det se ut som att hon svalt en fotboll! Alldeles rund om bröstkorgen, som vaggade åt höger och vänster på promenaderna. Sedan dess har hon även börjat se tyngre ut i hela kroppen och fått kortare ben.
14.00 idag var det dags för ultraljud på Valla. Det kändes jättebra när vi var på väg dit, men när Thyra fick ställa sig på vågen började jag bli lite nervös. Den stannade på 23.9 kilo, och normalt väger hon 24-24.5 kilo. Det blev ju inte bättre när djursjukvårdaren, samtidigt som hon började raka bort Thyras fina behäng under magen, sa att hon inte alls tyckte Thyra såg dräktig ut, utan att hon var så slank och fin. Då började ju jag fundera på om jag bara sett i syne, för att jag ville att Thyra skulle vara dräktig…
Kändes lite sorgligt att se pälsen under magen rasa ner på undersökningsbordet. Kanske var det den som fått Thyra att se tyngre ut? När rakningen var klar så var inte Thyra helt nöjd med sin nya look, för jösses vad det kliade. Det blev väldigt besvärligt att skutta vidare in till ultraljudsrummet samtidigt som hon försökte klia sig. Lille skruttan.
Inne i ultraljudsrummet fick Thyra hoppa upp på undersökningsbordet och lägga sig på rygg. Det kom upp något stort på skärmen direkt, men jag fattade inte att det var en fosterblåsa förrän jag såg ett litet hjärta som bultade! Vi har inte gjort ultraljud på Valla förut, och jag hade förväntat mig en helt annan bild på skärmen. Tidigare har Thyra fått ligga på sidan och bilden har inte varit inzoomad, så man har kunnat se flera foster på rad bredvid varandra. Därför tog det en stund innan jag fattade vad vi hade framför oss på skärmen.
Vilken lättnad och lycka, Thyra är dräktig!
I förra veckan smälte mitt hjärta när jag öppnade hos Pluto-polishund och den här sötnosen kastade sig ut genom dörren. Han är så klart ingen polishund, utan det är vad vi kallar dom hundar som polisen omhändertar och kommer med till oss på Norrköpings Hundcenter.
Idag skulle Länsstyrelsen äntligen ta beslut om vad som skulle hända med lilla Pluto, och under eftermiddagen tog jag emot ett samtal från polisen med glädjande besked: Pluto ska omplaceras!
Pluto är, som ni säkert redan räknat ut, en amstaffblandning. Jag har även gissat på att det är rottweiler i honom, vilket vi fick bekräftat idag. Han är omkring 4 månader gammal, och hur go’ som helst!
Vid intresse och för mer information om Pluto, ring 011-31 33 66 och prata med Tina.
Det var nog Lhines tanke när hon varit uppe hos mamma och hämtat en dummie och skulle ta närmaste vägen ner till vattnet igen, och insåg att det skulle bli ner för ett stup. Lhine dök och hade väl hoppats på ett plask nere i vassen… men ljudet när hon landade blev en hemsk duns. ”Lever hon?!?” skrek jag på andra sidan den lilla viken. Lhine verkade ganska oberörd över sin kraschlandning, och fortsatte fram genom vassen och ut i vattnet bland näckrosorna. Förutom att hon säkert är lite blåslagen så verkar hon oskadd, tack och lov!
Efter ett par markeringar så bytte jag och mamma udde. Jag gick såklart fram och kollade var Lhine hade gjort sitt dyk, och där nere låg en enorm sten. Aj. Ljudet av dunsen sitter fortfarande kvar i mitt huvud, men jag hoppas det försvinner snart.
För att Lhine inte skulle ta samma vägval igen så förde jag henne på ”fel” sida, och visade henne väldigt tydligt ut åt höger där hon kunde slänga sig ner mot vattnet utan att riskera att slå halvt ihjäl sig. Att jag stod på hennes vänstra sida och att hon inte fick ta raka vägen verkar inte ha stört henne ett dugg. Så skönt det är med okomplicerade hundar!
Efter en lång enkelmarkering provade vi en dubbelmarkering, och Lhine löste den alldeles utmärkt själv. Den första kom in hur lätt som helst, men när jag skickade henne på nummer två så såg hon väldigt vilsen ut när hon kom ner till vattnet. Jag stod bara helt passiv och tänkte att hon skulle få tänka till lite själv, och hon gav sig ut och simmade. Först åt helt fel håll, men sen kom hon på var hon skulle! Jag fortsatte att stå passiv ända tills hon greppat dummien och börjat vända upp, och då fick hon en massa beröm. Duktiga lilla Lhine.
Igår kväll träffades jag och Carro på brukshundklubben igen för att träna lydnad med Lhine och Lando. Trots att klockan var strax efter 20-tiden, så var det rätt klibbigt ute. Vi hade sällskap av sjukt mycket spyflugor, vilket kändes hur äckligt som helst. Liksom, var tusan kom dom ifrån? De satt överallt på bruksstegen som vi band upp hundarna vid. Usch!
Värmekänsliga Lhine var väldigt påverkad igår. Visst var det fart i henne, men det var långt ifrån samma tryck som det brukar vara i henne. Igår körde vi iallafall genom dumrutan och så tränade vi dirigeringsapportering och metallapportering med hopp över hinder. Carro fick kommendera oss runt dumrutan, samt klicka åt oss om Lhine gjorde rätt skiften – och alla tre blev rätt direkt! Både transporterna och upptagen kändes bra också. Kul, kul!
Dirigeringsapporteringen gick väl lite si så där. Vi måste jobba mer på dirigeringarna ut från konen. Funderar på om jag ska lägga apporterna längre ut åt sidorna än 5 meter från mitten, för nu viker hon in alldeles för tidigt. Om det är någon som har några andra tips för att få bort Lhine från mitten så tas det gärna emot. Hur som helst så har jag iallafall bestämt mig för att inte köra igenom momentet helt igen på ett tag, utan nu ska vi jobba på dirigeringarna från kon.
Lite metallapportering med hopp över hinder blev det också som sagt. Kastade riktigt illa åt både höger och vänster, med ganska ordentlig överdrift, för att jobba på att hindret ska tas både på ut- och inväg även om metallapporten nästan ligger rakt ut till höger/vänster om hindret. Nu hoppas jag verkligen att jag aldrig kommer kasta så himla illa på tävling… men det kan ju vara bra att ha tränat på det ifall att.
Efter träningen fick Lhine hoppa in i bilen medan Thyra fick följa med på en promenad med Viggo. Även om hon inte fick göra något speciellt under promenaden så var det nog skönt att få ha matte för sig själv en stund.
Valpar väntas i slutet av vecka 33, med leverans i slutet av oktober 2010, efter
Kolbäckens Jägermeister och LPI LPII LPIII LPELIT SE LCH FI LCH Höstglädjens Golden Dream
Av den här kombinationen förväntar vi oss mycket mentalt stabila och lättförda hundar med en stor arbetslust och sund exteriör. Valparna kommer att företrädesvis säljas till dig som vill träna och tävla med din hund.
Nimbus är jättetrevlig och stabil hane på 4 år med fina jaktmeriter och god exteriör. Han har varit med på fågeljakter, så som and- fasan- och duvjakter, sedan han var 6 månader gammal och har även använts som eftersökshund på rådjur. På sin jaktprovsdebut fick Nimbus ett 1:a pris i nybörjarklass, och nu under våren 2010 tog han ett 1:a pris på sin första start i öppenklass!
Nimbus är inte bara en duktig jakthund, utan är även utställd med CK. Bakom Nimbus finns det många duktiga och vackra hundar. Han föräldrar samt mor- och farföräldrar har alla minst ett 1:a pris i nybörjarklass på jaktprov, och de är utställda med 1:a priser, CK:n och cert. Nimbus matte Jenny beskriver honom som en smart och snabbtänkt hund, med en enorm vilja och uthållighet, som har lätt för att lära sig nya saker.
Thyra är en liten okomplicerad 5-årig tik på 24 kilo. Hon är en fantastisk lydnadshund som utöver sina lydnadsmeriter är uppflyttad till lägre klass spår, utställd med CK och har startat på jaktprov två gånger med 1:a pris i nybörjarklass och 3:e pris i öppenklass som resultat. Sedan hösten 2007 används Thyra som apportör vid praktiska andjakter, något som vi båda två tycker är väldigt spännande och roligt!
Thyras lista med lydnadsmeriter har på kort tid blivit väldigt lång. Hon har LP i samtliga klasser, vilket vi samlade ihop inom loppet av 12 månader, och är svensk och finsk champion. I år var vi kvalade till vårat fjärde lydnads-SM på raken, men som vi missade p.g.a löp. Thyra har flera inofficiella titlar, så som Svensk ungdomsmästare 2008, och har blivit både Östgöta- och Distriktsmästare två år i rad. Vi har även blivit tilldelades Sveriges Hundungdoms pris för Årets lydnadsungdom tre år i rad! 2009 var vi snubblande nära en plats i det svenska lydnadslandslaget, med en 6:e placering på rankinglistan.
Vid intresse av en Nimbus/Thyra-valp så går det bra att antingen kontakta mig på sandra@tomik.se eller Nettan Kagevik, Höstglädjens kennel, på 0121-222 12 alt. hostgladjens@hotmail.com
| Kolbäckens Jägermeister 1 ökl b-prov |
Made My Way Off The Cuff 1 nbkl b-prov |
FI JCH FI VCH FI UCH SE UCH Trewater Macoy |
| Made My Way Keep In Touch 1 nbkl b-prov |
||
| LPI LPII LPIII Kolbäckens Tullamore Dew 1 nbkl b-prov |
Donshellas Glen-Grant 2 ekl b-prov |
|
| SE VCH LPI Kolbäckens Pigalle 1 nbkl b-prov |
||
| LPI LPII LPIII LPELIT SE LCH FI LCH Höstglädjens Golden Dream 3 ökl b-prov |
Goldenlines Eternity Fire | Gleaming Amberville |
| Goldenline’s Taste of Eternity | ||
| Höstglädjens Tigeröga | Sundazzle’s Embassador | |
| SE VCH Wintergold’s Eldkorn |
Valparna kommer att födas upp på Höstglädjens kennel, och därför ber jag er att
kontakta Nettan om ni har några frågor eller funderingar kring kombinationen.
Igår kväll hade jag och Carro bestämt träff på Linköpings brukshundklubb för att träna lydnad tillsammans, och det blev mitt och Lhines bästa träningspass på länge! Förutom all hjälp vi kunde få med att flytta rutan och lägga ut dirigeringsapporter, så kändes det helt enkelt mycket roligare att träna när vi var två. Hoppas vi gör detta till en god vana!
Vi varvade och tränade en sak i taget med hundarna, så när Carro och Lando tränade fick Lhine ligga passiv medan jag hjälpte dom och tvärtom. Lhine fick börja med det som jag kallar för uppletande av ruta. Jag ger bara ett röstkommando, och sen får hon leta upp rutan som kan stå var som helst. Två skick till samma ruta, fast från olika håll, och sen fick Carro flytta på den. Gick riktigt bra, och vid ett tillfälle sprang Lhine helt åt helsike fel. Då hjälpte jag henne och visade med armen åt vilket håll hon skulle. Himla bra att det blev så fel, för en sådan situation kan ju dyka upp på tävling.
Vi tränade även på vändningar i språng marsch, där Lhine ofta blir väldigt luftig. Blicken hänger med, men kroppen fortsätter framåt… Sedan avslutade vi med några tävlingsmässiga dirigeringsapporteringar. Tre åt höger och en åt vänster. Höger var jättesvårt tyckte Lhine. Vet inte om det var för att rätt apport låg i skuggan, och de andra två i solen. Dirigeringsapporteringen åt vänster var inte spikrak, men Lhine löste den fint själv utan att jag behövde stoppa henne. Konskicken var jättefina med bra tempo helt igenom!
Som sagt så blev det ett jättebra och roligt träningspass igår! Till nästa gång har jag gett mig själv läxan att träna dirigeringar från kon till godisskål, och så ska vi jobba på skiftena i dumrutan så ska Carro få kommendera oss runt den.
Nu är det dags att sova, för imorgon är det jag som öppnar på dagiset 06.00!
