Vattendirigeringar
Igår kväll använde jag min statusrad på Facebook till att fråga om någon hade lust att träna vattenapportering med mig och Lhine idag efter jobbet. Fick snabbt svar från Elin med Alfons, Basco och Troy, så vi bestämde att vi skulle mötas upp utanför henne vid 13-tiden. Pernilla med Diva och Sudden var också sugna på att träna lite, så vi tre bilade ut till skogen tillsammans.
Min plan med Lhine var att träna dubbelmarkeringar, och göra någon enkel dirigeringsövning. Vår träning blev inte alls så som jag hade tänkt mig. Elin tyckte inte alls att jag skulle göra någon enkel dirigeringsövning, utan tyckte att jag gott kunde göra det svårare direkt och jobba in längre avstånd. Tvekade lite först, men tänkte att det kunde vara värt att prova något nytt.
Innan jag och Lhine gick ner till vattnet så kastade Elin ut två dummies på kanske 25 och 35 meters avstånd från land. Min vattentokiga hund gick fint bredvid mig ner till vattnet, och markerade tydligt att hon sett den första dummiesen när jag riktat in henne och viskat ”Titta..!”. Lhine gick jättefint ut på båda dummiesarna, och verkade inte speciellt störd av alla näckrosor hon fick simma igenom.
Elin kastade sedan ut en tredje dirigering, på samma linje som de två föregående, men ytterligare 10-15 meter ut förbi ett par stora stenar. Under tiden gick jag och Lhine iväg en bit så hon varken skulle se eller höra kastet. Lhine började att gå ut rakt och fint på dirigeringen, men sen precis när hon kommit upp i höjd med stenarna började hon snurra runt och leta. Jag lyckades få ut henne på rätt linje igen, och efter lite extra stöd vid stenarna så fortsatte hon rakt ut och hittade dummien!
Jag blev verkligen imponerad av Lhine idag, och känner mig jättenöjd med dagens träning. De tillfällen som vi har tränat dirigeringar på vatten går än så länge att räkna på en hand, så jag tycker att det har gått fort framåt! Jag måste nog sluta underskatta den där damen…
