I morgon väntar ögonlysning + veterinärbesiktning, och är allt utan anmärkning så är det bara att vänta på att Thyras försvunna löp ska dra igång igen. Trodde hon hade börjat löpa i torsdags, men har inte sett något mera blod sen dess.
Ganska exakt 10.00 så parkerade jag bilen mellan två fält och gick ut varsitt spår åt hundarna. Inte speciellt långa, men det blev tre vinklar, tre pinnar + slut i form av kong/kamptrasa. Medan spåren fick ligga till sig tog vi en liten koppelpromenad.
Lhine fick börja, och gick bara så himla fint. De två första vinklarna tog hon klockrent, och vid den sista ringade hon en gång. Annars var det raka spåret, och hon hittade de tre pinnarna. Slutet markerade hon tydligt, men att det låg en kong i slutet av spåret var lite konstigt. Hon såg väldigt fundersam ut, men jag traskade glatt fram till Lhine och så lekte vi med kongen en liten stund.
Sen var det då Thyras tur. Jösses, hon var inte duktig! Det gick fort, fort, fort och jag är väldigt glad att jag har satt en liten expander mellan selen och linan med tanke på hur Thyra for omkring idag. En pinne fick vi med oss, och den var det jag som hittade. Vi kom fram till slutet, och där hittade Thyra sin trasa, men det var ingen vacker historia. Fort och fel helt enkelt.
Efter morgonens enkla lilla övning så är det nu två nöjda hundar som ligger och sover gott.
I förra veckan kom Frida och Catch på besök för lite trimning. Frida hade börjat lite smått med halsen, men ville att jag skulle ta resten så hon fick stå bredvid och se på. När halsen var klar så passade jag på att ta lite grann på öronen och även göra ordning svansen och byxorna så Catch fick åka hem heltrimmad och fin.
Överst till vänster har ni en före bild, och jösses vilken skillnad min trimning gjorde. Bara att klippa öronkanterna och tunna ur öronlapparna med två-tre tag med saxen gjorde ju en himla stor skillnad. Jag har för mig att Catch makeover tog ungefär en timme, lite mindre, och på den tiden gick han från att se ut som en gammal gubbe till att bli en ung snygg grabb!
Igår var jag och Thyra och tävlade lydnad på Valdemarsviks brukshundklubb. Precis som sist blev det ingen höjdartävling, utan mer en skräptävling. Fast jag vet inte hur mycket jag har rätt att klaga egentligen, för trots flera dåliga poäng så blev det återigen ett 1:a pris. Det blev dessutom samma poäng som för 1 1/2 vecka sedan, nämnligen 264.5 poäng. Gårdagens tävling var bättre än den förra, men vi tappade många poäng på små detaljer och så råkade Thyra tappa vittringspinnen.
Sittande i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 8.5 Sitter sakta,pendlar
Dumrutan 9 Dk sättande
Inkallning 5.5 Tempo, sent stå
Rutan 7 Fel väg in, tempo inkalling
Dirigeringsapportering 8.5 Tempo
Metallapportering 9 Sitter snett
Vittringsapportering 6.5 Släpper
Fjärrdirigering 10
Stor blandning på poängen, och en hel del avdrag på tempot. Det var riktigt varmt igår, trots att elitklassen hade tidig samling, och redan vid gruppmomenten började hundarna få långa tungor. Vid inkallningen och rutan var det inte bara värmen som drog ner tempot, utan där måste vi jobba upp motivationen på något vis.
Fria följet kändes inte riktigt lika bra som sist, men bättre än vad jag trodde att det skulle göra just på grund av värmen. Vid sättandet i dumrutan använde jag axeln lite grann, men tydligen lite för mycket. Fast hellre ett dubbelkommando och att Thyra sätter sig, än att hon står. Inkallningen började bra, men efter ställandet så försvann tempot. Rutan väl ett ganska okej genomförande fram till inkallningen. Thyra hamnade snett på vägen mot rutan och gick in från sidan.
Dirigeringsapporteringen kunde ha gått helt åt skogen igår, för efter det sega konskicket stannar Thyra med rumpan mot mig… och vänder inte ens på huvudet för att fråga åt vilket håll hon ska! Jag såg nog ut som ett frågetecken där jag stod, men jag chansade på att skicka henne så som hon stod. Hann väl inte mer än att säga ”U”, så drog Thyra iväg… till rätt apport. Kan väl tillägga att jag har samma röstkommando åt båda hållen…
Som det står i protokollet så satt Thyra snett vid metallapporteringen. Vid vittringen gick Thyra över pinnarna två gånger, så hon var nog rätt tagen av värmen. Till slut verkar hon nöjd med sitt val och springer in mot mig. Thyra gör alltid ett snabbt omtag när hon plockat upp pinnen, men igår så fipplade hon till det på något vis så hon tappade den. Synd! Vi avslutade sedan med en kanonbra fjärr, som gav högsta poäng.
Senare under dagen gjorde mamma och Ingrid sin tredje start i lydnadsklass I. De vann klassen med 186 poäng, så nu har Ingrid titeln LPI!
– Du är den vi har väntat på, sa min blivande chef när hon ringde alldeles nyss. Från och med juni börjar jag jobba på Norrköpings Hundcenter, och det känns bara hur bra som helst! Just nu är jag nog världens lyckligaste. Äntligen kommer jag ha råd att leva igen!
Blev förvarnad igår om att lönen kanske inte skulle vara den bästa, men jag blev inte missnöjd när jag hörde vad jag skulle få i timmen. Än så länge vet jag inte hur mycket jag kommer jobba, men vi skulle ses i nästa vecka och gå igenom allt.
Det bästa av allt då, förutom att jag inte arbetsvärdelös längre och kan tacka för mig nere på socialen, kan ni gissa vad det är? Att hundarna får följa med till jobbet så klart!
I nästa vecka ska jag gladeligen skutta iväg till veterinären med Lhine och se till att hon blir fullvaccinerad. Hon har ju inte fått sin 3-årsspruta än, och vaccinet mot kennelhosta har hon inte fått sen hon var en rund liten pälsboll.
Igår eftermiddag skulle Emma och Thyras dotter Silla ut till Hälla och hälsa på, och jag kunde såklart inte låta bli att åka ut dit så att jag också fick träffa Silla. Kanske lite korkat gjort, eftersom att jag väntade på ett väldigt viktigt samtal och det är så dålig täckning där ute. Trodde jag lyckades lägga mobilen på ett bra ställe, men på kvällen när jag lämnade Hälla hade jag fått ett sms där det stod att de inte lyckats få tag på mig nu så vi skulle höras idag istället.
Tillbaka till Silla… som fortfarande är härligt valpig och rund i kroppen. Silla ser ut att bli lång i kroppen, vilket jag tycker är väldigt läckert. Tror det är ganska mycket pappa i henne, för igår gick det inte att se några större drag av Thyra i henne. Ska bli himla spännande att se vad det blir av Silla exteriört, för just nu sitter allt där det ska så att säga.
Tiden rusade iväg under förmiddagens anställningsintervju, men nu går tiden sååå sakta i väntan på besked. Är väldigt glad över att de kommer höra av sig redan idag, för annars vet jag inte var jag skulle ta vägen.
x Imorgon ska jag på en anställningsintervju!
Det kom som en riktig chock igår kväll, när mamma ringde och berättade att hon kanske har fixat ett jobb åt mig! Ska väl inte säga för mycket, men det känns väldigt bra inför morgondagen. Tjänsten jag ska på intervju om har inte varit utannonserad, utan det var när mamma nämnde att jag var arbetslös som företaget ville få träffa mig.
x Vi planerar en tredje kull efter Thyra!
Två valpkullar var vad mamma skulle ta efter Thyra, men efter att Lhine gick tom gav mamma mig något att fundera på. Jag behövde inte tänka länge innan jag tog mitt beslut. Om vi kunde hitta en snygg arbetsmeriterad hane så skulle mamma få låna Thyra till en tredje kull.
Mamma föreslog ganska snabbt två hanar som vi båda sett på utställning vid flera tillfällen och gillat, men med tanke på att de hundarna med 99% säkerhet aldrig kommer få några arbetsmeriter så kändes de inte speciellt intressanta. Hanarna som använts till Thyras två tidigare kullar har varit arbetsmeritslösa vid parningarna, men båda två har tränats för att starta på jaktprov.
Nu har vi till slut hittat en hane till Thyra. Namn och bilder kommer sen när vi varit och hälsat på honom. Han är iallafall både jakt- och utställningsmeriterad, och bakåt ser det också väldigt intressant ut. Hans föräldrar samt mor- och farföräldrar har allihopa minst ett 1:a pris i nybörjarklass på jaktprov, plus att de är utställda med minst ett 1:a pris. Visst låter det spännande?
Thyras son Höstglädjens Full Speed Forward.
