Syns man inte, så finns man inte
Usch. Lhine är tom i magen. Jag känner mig alldeles tom i huvudet.
Någon kanske undrar vad som händer nu? Det vet vi inte än. Varken jag eller mamma. Vi behöver nog ett par dagar att smälta dagens stora besvikelse innan vi börjar fundera på vilket löp som kan vara lämpligt för att para henne igen.
Vi får väl se vad de besvikna valpköparna säger också.
