Stick i nacken
Sedan jag och Thyra flyttade till Norrköping, hösten 2006, så har hon drabbats rikigt hårt av kennelhostan varje gång den härjat i området. Det har fått mig att fundera på att strunta i att ha henne vaccinerad, men efter att ha pratat med dom på Smådjurskliniken och Fixveterinären så bestämde jag mig istället för att prova att vaccinera Thyra tätare än var 12:e månad som vi gjort tidigare.
Först var planen att vaccinera henne i slutet av januari, så det hade blivit påfyllnad efter 6 månader, men pengarna har inte riktigt räckt till. Idag blev det dock ett drop-in besök på Valla för att få den där sprutan avklarad. Varför jag ville vaccinera Thyra redan blev så klart ifrågasatt, men när jag berättat om mina små teorier samt att jag pratat med två veterinären tidigare om detta så fick Thyra sin spruta.
Thyra som finner sig i det mesta och som i princip inte är rädd för nånting, var full av förväntan ute i väntrummet… men förvandlades till en ynklig mattegris när vi fick följa med djurvårdaren in i undersökningsrummet. Medan jag satte in vaccinationskortet i tävlingspärmen igen så satt djurvårdaren på golvet och lockade på Thyra, som gick fram lite tveksamt men backade tillbaka till mig så fort djurvårdaren försökte klappa på henne. Thyra ville absolut inte bli kvarlämnad och bli instängd ensam i en bur! Själva vaccinationen reagerade hon inte ett dugg på, och när djurvårdaren gick bort till burken med levergodisar så skyndade Thyra efter.
Sandra, Dyrka & Yra:
